Hur stoppa våldtäkterna?

2018-09-03 16:09:11




Några timmar efter att Högsta domstolen den 3 maj hade förkunnat sitt friande av de åtalade för Tumba-fallet samlades hundratals människor utanför Rosenbad i en spontan demonstration.

Av Elin Gauffin

En notis i en dagstidning i början av juni 2004. En man har blivit dömd för våldtäkt. Tingsrätten går helt på offrets historia. Hon har blivit våldtagen på toaletten på en pub av en man som hon tidigare under kvällen pratat med. Det är den enda historien, våldtäktsmannen var nämligen så full att han inte kom ihåg någonting. Straffet han får är två månaders fängelse.
Detta fall utgör den kanske promillen av de våldtäkter som leder till fällande dom för våldtäktsmannen. Bara tolv procent av alla sexualbrott polisanmäls enligt en internationell uppskattning (1) (noter se sid 7). 2002 ledde tolv procent av de anmälda våldtäkterna till åtal och av dem friades 57 procent. Detta år ledde med andra ord ungefär 0.6 procent av våldtäkterna till att gärningsmannen fälldes (2). Då samhället slutligen meddelar ett straffvärde för detta brott som är så förödande för offret som person och som kön (alla kvinnor hämmas på något sätt av förekomsten av våldtäkter) blir det två månaders fängelse.
Våldtäktsdomarna är i själva verket en mätare på kvinnans ställning i samhället när det gäller kvinna mot man, öga mot öga. Destillerat från den kollektiva styrkan att tillhöra en grupp som samhället på tusen sätt faktiskt inte klarar sig utan är kvinnan i våldtäkten bara det förtryckta könet och mannen är makten. Samma förhållande ger utfall i prostitutionen. Sexköpare får idag mildare straff än snattare (de förstnämnda får böta knappt femtio dagsböter) (3).
Några timmar efter att Högsta domstolen den 3 maj hade förkunnat sitt friande av de åtalade för Tumba-fallet samlades hundratals människor utanför Rosenbad i en spontan demonstration. ”Sluta våldta oss” stod det på ett plakat som en tjej höll i. Josefin Grände på Team för våldtagna kvinnor på Alla kvinnors hus blev intervjuad i flera olika media. ”Kvinnor ringer hit och gråter i dag. De är förtvivlade över ännu ett fall där kvinnan inte får upprättelse. Många säger att de är glada över att de inte polisanmälde när de själva blev våldtagna”, sa Josefin Grände i DN 040504 och befarade att fler män med Tumba-domen i bakhuvudet vågar begå övergrepp.

Etablissemanget

De flesta riksdagsmän som yttrade sig sa sig vara bestörta men menade att HD hade dömt rätt, enligt rådande lagstiftning. Med andra ord bara den nya sexbrottslagstiftningen kommer så blir det bättre. Det är samma svar som etablissemangets politiker givit i alla aktuella kvinnofrågor de senaste åren. Mona Sahlin funderar på att lagstifta mot sexistisk reklam och för kvotering av styrelseposter i näringslivet (”women to the top”-projektet). LO-ledningen kräver en kvoterad föräldraförsäkring. EU-parlamentarikern Marianne Eriksson, v, hör till dem som lyfter den svenska sexköpslagen till skyarna. Maria Carlshamre blev inkryssad för folkpartiet till EU-parlamentet med profilfrågor för hårdare lagar mot sexslavhandel och för ett spridande av EU-domstolens utfall: att varje form av sexuellt umgänge utan samtycke är otillåtet, oavsett motstånd från offret.
En annan ny lag har i år stärkt elevers ställning gentemot skolan till samma nivå som studenters och löntagares gentemot högskola/arbetsgivare. En huvudman för en skola som bryter mot sin skyldighet att vidta åtgärder mot sexuella trakasserier kan åläggas med skadestånd av domstol. Detta är ett uttryck för trycket från ungdomars aktiva kamp där jämställdhetsgrupper skapats på var och varannan skola. Det är positivt att frågan har blivit så stor att politikerna tvingas reagera men Elevkampanjen som driver "Vägra Kallas Hora"-kampanjen har helt riktigt invänt att utan en rejäl upprustning av skolan med satsning på fler lärare, vårdpersonal och fritidspedagoger med genus-utbildning så kommer tjejer fortsätta att kämpa i uppförsbacke.
Detsamma gäller för den nya sexbrottslagen. Politikernas lösningar handlar tyvärr mer om att väja för opinionen för att rädda sitt eget skinn än att fråga sig varför kvinnor våldtas och trakasseras. Ytterst har de valt att försvara systemet.
För att vända blickarna från systemet gäller det att hitta syndabockar. Gärningsmännen? Inte i första hand. I första hand råder den urgamla föreställningen att kvinnor framkallar mäns våld.
Förra våren gav Anna Kaldahl postumt ut Helena Sutorius forskning på 1 000 våldtäktsdomar och 600 förundersökningar. Kvinnans uppträdande avgör. Har hon tunn klädsel klassas övergreppet som frivilligt av rätten. Också om hon är lågutbildad, haft fler sexpartners och dricker alkohol betraktas hon som lögnaktig.

Ökända Tumbamän

När kvinnan som blev våldtagen under fyra timmar i Tumba säger att hon har minnesluckor från natten (2,28 promille alkohol i blodet) och att hon var rädd för att ensam sätta sig emot sex män ljuger hon enligt den högsta domstolen. Advokaterna försvarade offentligt att man måste ta hänsyn till kvinnans tidigare sexuella erfarenhet. Hon hade haft sex förut (till och med med yngre män). Men skillnaden är ju att hon inte polisanmält dessa. ”Tumba-männen” däremot var ökända av lokalpolisen som länge hoppats att någon kvinna skulle våga anmäla dem.
Räcker det inte att skylla på kvinnor så läggs skulden på andra män. Kaldahl visar att mannen oftare fälls om han är invandrare, lågutbildad och okänd för offret. ”I förorterna finns en manlig gängkultur som är förskräcklig” förfasade sig Johan Pehrson, folkpartist i justitieutskottet (4) och använder en sedan århundraden väl tummad stämpel av arbetarklassen som omoralisk och våldsam.
Överfallsvåldtäkter blåses upp av kvällstidningar som det stora hotet trots att offer och gärningsman i 80 procent av fallen är bekanta och i hälften av fallen har eller har haft en sexuell relation. I Tumba var gärningsmännen invandrare. Samtidigt våldtog två svenska killar den enes flickvän i Malmö. Men medan all media skrev om Tumba fann sig Katarina Wennstam (författare till ”Flickan och skulden ”och ”En riktig våldtäktsman”) ensam på åhörarbänken i Malmö tingsrätt. Sju av tio våldtäktsdömda kommer från länder utanför Västeuropa. Rasismen i rättssystemet slår igenom i alla brott, t ex döms invandrare till hårdare straff för rattfylla än vad svenskar gör (5).
Med den nya lagen kommer våldtäkter mot mycket berusade, sovande eller funktionshindrade kvinnor som inte kan göra motstånd också att klassas som våldtäkt istället för brottet ”sexuellt utnyttjande” (med lägre straffskala). T ex Tumba-processen, en gruppvåldtäkt, behandlats som sexuellt utnyttjande (men de friades ju ändå, dvs noll i straffvärde).

Den nya sexbrottslagen

Men motsägelsen i att en stat och en lag ska försvara offer för ett system som samma stat och lag bygger på gör lagen i sig urvattnad till genomskinlighet. Samtidigt som minimistraffet för våldtäkt höjs från två till fyra år delas en våldtäkt in i mer eller mindre grov med möjlighet att ge lägre straff än minimistraffet till den mindre grova med motiveringen att våldtäktsbegreppet kommer bli bredare då fler handlingar kommer klassas som våldtäkt.
I mars presenterade Christian Diesen, professor i processrätt, statistik från Stockholm och Uppsala som visade på en ännu värre situation än den polisen redovisar. Bara fem procent av de anmälda våldtäkterna leder till åtal vilket ska jämföras med 11,5 procent av alla anmälda brott.
Diesen skrev på DN Debatt (7):
"I praktiken betyder detta – om våra resultat är representativa för hela landet – att en våldtagen svensk kvinna i dag inte har större chans att få upprättelse än på Biger Jarls tid. Då och bortåt 700 år framöver ansågs en kvinna vara en viss mans egendom och det betydde att våldtäkt ansågs vara ett brott också mot denne man (make, far, husbonde), vilket i sin tur innebar att anklagelser togs på allvar och att bevisade brott straffades hårt. På senare tid tycks kvinnan i stället ha blivit alla mäns egendom."
Många kvinnorättsaktivister som uttalat sig under våren varnar för illusionen att den nya lagen skulle minska våldtäkterna. Olika lagar i olika länder vid olika epoker har givit samma resultat: kvinnan blir inte trodd. Diesens slutsats är att lagarna som behövs finns där men att polis och åklagare lever kvar i medeltiden. I tidskriften Bang konstaterar Petra Hall att debatten om våldtäktsmål gått just de juridiska tidskrifterna Svensk Juristtidning och Juridisk Tidskrift förbi. Läroböckerna på juristutbildningarna tar inte upp om sexualiserat våld. Juridiken lever på tron att den är objektiv och opolitisk och avskriver frågor om kön och makt som irrelevanta. Det är i sig politiskt (8).
”Domare är också människor”, försökte först ”juristen” Thomas Bodström avdramatisera det hela (Metro 030514). Nu har han förutom den nya lagen givit JämO i uppdrag att utreda rättsväsendets attityder till våldtäktsoffer. Med ytterligare en pappersprodukt vill han höja medvetenheten om vilka fakta och frågor som är relevanta i ett sexualbrottsmål. Flera röster pekar med andra ord ut enskilda domare och åklagare som bovarna och att lösningen finns i ett rättvist rättssystem.
”Många unga killar tycker att det är lite okej att utnyttja tjejer” berättar Thomas Bodström ”men de vill inte på något sätt bli våldtäktsmän” (9). Bodströms logik är att när brott som idag går under sexuellt utnyttjande kommer klassas som våldtäkt kommer (de yngre) männen sluta våldta. Men beror våldtäkt på att män inte har förstått att det är ett brott för att antingen lagen är otydlig eller juristerna gammeldags?

Våldtäkter som vapen

Intervjuer med våldtäktsmän visar att övergreppet handlar om en ren maktutövning (så väsensskild från sexuell drift att männen ofta t o m har problem med att få stånd – se Wennstam ”En riktig våldtäktsman”). Våldtäkter är ett vapen som t ex används i alla krig, just nu i Buvaku i Kongo-Kinshasa. Exempel från 90-talet är Rwanda där en halv miljon kvinnor våldtogs, Bosnien där tiotusentals kvinnor våldtogs och Indonesiens krig mot Öst-Timor med speciella våldtäktsförband. Under årtusenden har kvinnor liknats med jorden (”kvinnan är som åkern, mannen är som sådden”[10]) – i krig går erövrandet av land och kvinnor hand i hand . Sexualiserat våld är inte begränsat till underutvecklade länder utan går från den starke mot den svage, från Rumsfeld mot fångarna i Abu Ghraib.
Mäns våld mot kvinnor är inget abnormt eller ett undantag. All maktutövning kräver en våldsapparat, såväl det manliga könets förtryck av det kvinnliga. 46 procent av kvinnorna i Sverige har utsatts för mäns våld, 56 procent har blivit sexuellt trakasserade. Sju av tio kvinnor i Sverige har erfarenhet av våld och/eller trakasserier (11).

Familjens roll

Kvinnoförtrycket grundar sig i familjeinstitutionen som i klassamhället inte bara fyller rollen av att ge trygghet, kärlek osv utan också är en struktur för makten. Fortfarande står kvinnorna för två tredjedelar av det obetalda arbetet i hemmet. Friederich Engels analys från 1884 håller än: ”Den moderna parfamiljen grundar sig på kvinnans öppna eller dolda hemslaveri, och det moderna samhället är en massa vilken sammansättes av idel par-familjer som dess molekyler” och vidare ”Inom familjen är han borgaren, kvinnan representerar proletariatet” (12).
Från det att par-familjen och klasssamhället uppstod i historien, cirka 10 000 år sedan, har idén om mäns rätt till kvinnors kroppar härskat. Kvinnor födde arvingarna (barnen) och genom kontroll över kvinnors sexualitet skulle arvet vaktas. Denna norm har sedan dess legitimerats också i regelverken. Detta visar att staten och rättsväsendet på intet sätt är neutrala utan återspeglar klassintressena.
Under antiken drogs skruvstädet åt till ett bottenläge (13). Äktenskapsbrott var det värsta av alla brott men bara kvinnan straffades. Mannens rätt till kvinnan gällde inte bara under äktenskapet. Om en brud inte var oskuld så hade männen i faderns hus rätt att stena henne till döds. Döden gjorde inte heller kvinnan fri, straffen för ”äktenskapsbrott” var lika hårda för änkor. Våldtäkter på slavar var vanliga, därefter blev de helt utan värde.
Den moderna lagboken och idéerna har sina rötter i den antika lagen, en annan gren är Napoleons Code Civil från 1804. Bland de patriarkala familjestadgande paragraferna, som många överlevde över hundra år och spreds över Europa, fanns t ex den som hindrade mödrar att be fäder till ”oäkta” barn om underhåll. Det var förbjudet för dem att ens uttala männens namn. Den äkta mannen däremot var per definition fader till alla barn hans hustru födde.
Samma rätt till kvinnans kropp följde den engelska lagen ända fram till 1991. Först då blev det olagligt med våldtäkt inom äktenskapet.
Horstämpling i dagens svenska skolor fortgår med förevändningen att offret på ett eller annat sätt inbjudit till trakasserierna. Detsamma gäller ungdomars syn på våldtäkt. ”En berusad flicka får skylla sig själva”, ”dåligt rykte straffar sig” och ”är hon kär i honom kan det inte vara våldtäkt” (14). Det är synsätt som går igen uppenbarligen också bland jurister och nämndemän. Kanadensiska och amerikanska undersökningar visar att i våldtäktsmål där offrets tidigare sexuella historia tagits upp frias dubbelt så många gärningsmän jämfört med de fall då detta inte accepterats (15). I Kanada på 1980-talet infördes en reform som förbjöd domstolar att ta upp sexuella erfarenheter som inte hade direkt koppling till gärningstillfället. Det ledde till en väsentlig ökning av fällande domar. Efter några år tog högsta domstolen bort lagen med hänvisning till rätten om ett fullgott försvar.

Klassamhälle

Det ställer frågan om i vems intressen domstolarna verkar. Varje klassamhälle behöver en stat för att hålla samhället i schack, förhindra det från att slitas sönder av sina inbyggda motsättningar mellan arbetarklass – borgarklass, kvinnor – män osv. På ytan är staten skenbart neutral men verkar i den härskande klassens intressen.
Lagar som att sex är det som båda parter godkänt (istället för våldtäktens motstånd eller vanmakt) eller förbud mot ”horstämpling” i rättssalen skulle vara användbara om de användes i händerna på en arbetarstyrd stat. I ett socialistiskt samhälle skulle ekonomi och politik styras underifrån i syfte att tillfredsställa alla människors behov, och inte som idag för att maximera vinsten för de redan rika. Polisväsendet skulle vara demokratiskt kontrollerad av folkets styre. Organisationer till försvar för offer för sexualiserat våld skulle ha rätt att avsätta sexistiska domare. Framförallt skulle kvinnans hela ställning förändras i och med att hon får samma ekonomiska och politiska makt som mannen. Samhället skulle inte längre ha några behov av hierarkier, de skulle aktivt motarbetas på alla nivåer.

Kvinnofråga?

Det har blivit på mode bland många som kallar sig feminister att poängtera att utnyttjande av kvinnors kroppar inte är en kvinnofråga utan en mansfråga eller en samhällsfråga som rör alla. Katarina Wennstam appellerar till fler män att ta sitt ansvar och påverka andra män i sin omgivning (GP 040603). Med sina böcker har hon bidragit till att lyfta frågan från medvetna kvinnors cirklar till en bredare debatt. Men i klimatet där alla politiker, oavsett hur mycket de skär ner på kvinnors arbetsmarknad och välfärd, tävlar om de mest feministiska titlarna och fraserna är begreppen förvridna.
1970-talets mer socialistiska kvinnorörelse använde begrepp som ”kvinnokamp” och ”kvinnokampsfrågor”. Visst, det är en samhällsfråga i bemärkelsen att den kräver en genomgripande samhällelig förändring. En så stark maktstruktur som kvinnoförtrycket utgör kommer inte kunna pratas bort den måste störtas. ”Alla” har inte det intresset men väldigt många. Även manliga arbetare utsugs av klasssamhället. Arbetarkampen – där kvinnors roll kommer avgöra – är nyckeln till förändring.
Frågan är om inte jämställdheten rentav går bakåt i Sverige idag. Mellan 1994 och 2003 har de anmälda våldtäkterna ökat från 1 800 till 2 565. Det är en ökning med 40 procent att jämföra med alla misshandelsbrott som ökat med 20 procent. Anmälda sexualbrott (10 142 st) ökade förra året med 17 procent (fem procent för alla misshandelsbrott). Det avspeglar en högre benägenhet att anmäla vilket i sig reflekterar en ökande medvetenhet och ett motstånd från kvinnor.
Men många jour- och brottsofferorganisationer befarar också en faktisk ökning av våldet. I samhällen där kvinnors ställning ekonomiskt pressas tillbaka ökar våldet mot kvinnor, se t ex Ryssland och Sydafrika under 90-talet.

Löner och arbete

Maktstrukturer har sina materiella grunder. Kampen mot våldtäkter måste kopplas till kamp för löner som det går att leva på, trygga heltidsjobb, lika lön för lika arbete, rätt till bra och billiga bostäder, förkortade arbetsdagar, upprustad barn- och äldreomsorg, vård och skola – reformer som bevisligen ökar jämställdheten. Sådana reformer räcker för att komma på kant med kapitalismen och de kräver därför en socialistisk samhällsomvandling.
På alla dessa områden går det bakåt idag, vad gäller vården i hisklig fart. Vård är inte längre en rättighet utan något du köper dig. Akutmottagningarna har inte tid att ge den speciella vård som våldtäktsoffer kräver. I skolorna ”försvinner” den stödjande verksamheten som skulle kunna ge styrka åt tjejer och hjälp till killar som fått sin sexualitet förstörd.
I dagarna kom domen mot våldtäktsmannen, pedofilen och mördaren Marc Dutroux i Belgien. 1996 demonstrerade 300 000 belgare i ”den vita marschen” mot hela polis- och rättssystemet, pedofilhärvan hade kopplingar till män med hög makt i samhället och polisen agerade passivt. Två år senare tvingades polischefen, justitieministern och inrikesministern att avgå.
I Sverige avlöser rubrikerna om poliser bland barnporranvändare och sexköpare samtidigt som straffen för dessa brott i bästa fall är löjligt låga. I de flesta fall leder de inte ens till åtal. Ruttenheten i polis- och rättssystem avspeglar förtrycket i hela samhället. Ilskan laddas upp underifrån och en droppe för mycket kan starta en proteströrelse även här.

Noter

  1. SvD 031127
  2. 113 fällda av 2184 anmälda
  3. SvD 040313
  4. DN 040504
  5. Kaliber, P1, Borås tidning 040622
  6. SvD 040616
  7. DN 040310
  8. Bang 3/4 -03
  9. DN 040505
  10. Simone de Beauvoir Det andra könet
  11. Brottsoffermyndigheten SvD 030704
  12. Friedrich Engels Familjens, privategendomens och statens ursprung
  13. T ex Solons lagar från 600 f kr ”till staten och familjens skydd”.
  14. Stina Jeffner Liksom våldtäkt typ
  15. Petra Hall, Bang 1/04