foto: Henrik Ström / Flickr CC
Officiell svensk politik domineras fortfarande av vinterns chockdoktrin. Med skrämselpropaganda om ”systemkollaps” och terrorister genomfördes en total omläggning av flyktingpolitiken. Hur kan detta vända?
Regeringspartierna S och MP röstade igenom lagen i juni, med stöd av Moderaterna och Sverigedemokraterna. 13 månaders uppehållstillstånd för krigsflyktingar (även barn), nej till familjeåterföreningar och hot om utvisning av till att börja med 20 000 flyktingar är nu svensk lag.
Chockdoktrinens fortsättning lyder ”enkla jobb till låga löner”, något som arbetsgivare och högerpolitiker har drömt om i decennier. Till det drivs kampanj för andra traditionella högerförslag som marknadshyror, fortsatta nedskärningar och ”hårdare tag” i förorterna, plus så kallade ”svenska värderingar”.
Stefan Löfven talade mer nationalistiskt än tidigare i Almedalen: ”Tänk om alla vi som älskar det kunskapshungrande, hårt arbetande, jämlika Sverige frågade oss själva: Var är min plats i detta? Vad är min uppgift? Vad är min plikt?”
Vilken ”plikt” ska de som förlorar jobben inom vården i Västernorrland känna? Eller livsmedelsarbetarna i Bjuv? De fattiga familjerna och pensionärerna?
I ett läge när Sveriges ekonomi växer med 3,6 procent i år efter 4,2 procent ifjol har regeringen inget annat att erbjuda än högermoralisk uppläxning. Ökningen är på cirka 300 miljarder kronor, men de enda som får nya miljarder är militären. Till detta kommer de enorma belopp som flyr till skatteparadis, bankernas enorma vinster och de miljarder som försvinner till privata profitörer i välfärden.
Den officiella politiken rör sig högerut. När Sverigedemokraterna har fått igenom stora delar av sin flyktingpolitik kräver de mer. Nu vill SD låsa in flyktingarna och införa utegångsförbud i förorterna. Debatten bland toppolitikerna börjar likna Danmark – att flyktingfrågan och ”integration” dominerar.
Regeringen och högerpartierna är inte starka, de skakas tvärtom av ständiga kriser. Den ekonomiska uppgången är långt ifrån stabil och nya finanskriser och spruckna bubblor är att vänta.
Det finns därför ett stort utrymme för en kämpande vänster och fackföreningsrörelse att driva de verkligt brännande frågorna. Det handlar till exempel om arbetsmarknaden (kollektivavtal kringgås, allt fler tidsbegränsade jobb), bostadskrisen (byggande, hyror, renoveringar), klimat och miljö (stoppa Förbifart Stockholm, satsa på järnvägen) med mera. Det behövs både mobiliseringar och ett tydligt program: förstatligande av banker och byggbolag, plan för satsning på bostäder och infrastruktur, stopp för privata vinster i välfärden och så vidare.
Alla frågor hänger ihop. De flyktingar som just protesterar utanför riksdagen måste få stöd. Att försvara rätten till asyl är en nyckelfråga för att stoppa högervridningen av politiken. Detsamma gäller den landsomfattande protestdagen för vården den 4 september ”Slut på rean – en annan vård är möjlig”.
Sverige behöver en ”politisk revolution” som Sanders kampanj stod för i USA och Corbyn i Storbritannien. En politisk kraft som står för de 99 procent mot de 1 procent superrika i toppen. Kapitalistisk högerpolitik måste utmanas av demokratisk socialistisk politik. ■
