foto: Arne Johansson
Stormöte i Husby 5 oktober med krav på åtgärder mot den öppna droghandeln och bakomliggande problem.
Det har enligt polisen på knappt två år ägt rum 50 skjutningar på öppen gata i Västerort, Stockholm.
Även om Husbyborna mest har hört ljudet av skott på avstånd har oron bland de boende ökat med anledning av den senaste tidens helt öppna och ogenerade droghandel på Husby torg. Att 120 personer deltog på det stormöte om detta som organiserades av Norra Järva Stadsdelsråd och Rädda Barnen i Husby den 5 oktober vittnade om en stark oro för vart samhället är på väg.
Efter den omfattande razzia som polisen genomförde i Husby den 14 oktober, där sju män i 20-30-årsåldern greps för grova narkotikabrott och två vapenbrott, måste fokus nu riktas mot de bakomliggande sociala problemen.
Därför har styrelsen i Norra Järva Stadsdelsråd beslutat sig för att resa kravet på en social handlingsplan mot den arbetslöshet, bristfälliga utbildning, trångboddhet och fattigdom som mitt i en snabbt växande huvudstadsregion fortsätter att drabba så många i de stadsdelar som Verdandis utredare Jan Edling kallar Förorterna som Moder Svea glömde.
Vi vägrar att se oss som offer. Med ett rödgrönt styre i Stockholms stadshus på andra året är det hög tid för oss i Husby och andra fattiga förorter att skärpa våra krav på en politik som på allvar och systematiskt vänder huvudstadens katastrofala utveckling mot ökade klyftor och segregering. Som ett led i att få igång en ny och bred diskussion i våra stadsdelar om hur detta ska gå till har stadsdelsrådet också bjudit in Jan Edling att presentera sin rapport på ett Järva Café-möte den 7 december.
Alla 38 ”utsatta” och invandrartäta förorter som listas i Edlings rapport är inte exakt lika och Husby ligger i ett par viktiga avseenden något bättre till än många andra.
Till exempel har den kommunala Husbygårdsskolan de senaste åren förbättrat sina resultat mest av alla skolor i Stockholm. Det visar att det tvärtemot mångas föreställningar faktiskt går att uppnå studieresultat även i förortens skolor.
Det har ändå över tid byggts upp ett stort behov av en andra chans till gymnasie- och yrkesutbildningar som gör att unga, men också äldre i förorten, kan matchas till befintliga bristyrken.
Särskilda insatser krävs för de många kvinnor som riskerar att isoleras i hemmen med sämre möjligheter till språkutveckling och utbildningar. Som inte minst Fryshuset pekar på finns det också enorma hinder att röjas undan för den minoritet av arbetslösa unga män som dessutom kan ha dragit på sig anmärkningar i brottsregistret eller Kronofogden.
Uppdämda krav på en kraftigt utbyggd och upprustad sjukvård och äldreomsorg kommer att kräva tiotusentals nya anställningar.
Detsamma gäller i byggbranschen där det behöver byggas betydligt fler bostäder i Stockholm för att bota den extrema bostadsbristen och förorternas trångboddhet.
När även servicen och kommunikationerna i motsvarande grad måste byggas ut och samtidigt tiotusentals miljonprogramshus ska renoveras och klimatanpassas bör detta kunna ge mycket goda möjligheter till jobb för idag arbetslösa unga män och kvinnor. Då måste också krav resas på att denna vård-, service- och byggboom kombineras med riktade utbildningar, praktik- och lärlingsplatser och villkor i till exempel byggupphandlingarna som säkerställer att förortens unga arbetslösa får del av dessa möjligheter.
Av de 38 förorter som Jan Edlings index omfattar ligger förvärvsfrekvensen i Järvas förorter som Husby, Tensta och Rinkeby på 55, 52 respektive 47 procent, jämfört med riksgenomsnittet på 77 procent. Särskilt i ett Stockholm som växer i takten av ett nytt Malmö vart tionde år är detta helt oacceptabla klyftor, som nu kräver ett brett och välorganiserat åtgärdsprogram.
Edling uppmärksammar också att invandrare som ofta har mer eftergymnasiala utbildningar än riksgenomsnittet ändå har svårt att få jobb i nivå med sina kvalifikationer. Detta pekar förutom på bristande och långsamma system för att validera utbildningar, språksvårigheter och svaga kontaktnät i det svenska samhället på förekomsten av en strukturell diskriminering.
Lokala utvecklingsråd skulle också kunna bildas, där boende kan delta med förslag till konkreta idéer. Norra Järva Stadsdelsråd har till exempel tidigare, liksom den lokala så kallade Gulliga folkrörelsen, varit inne på att det i stadsdelar som Järva, med gott om gröna områden, skulle kunna beredas utrymme för ekologiska trädgårdsodlingar, som skulle kunna ge arbetstillfällen och samtidigt berika skolor, äldreboenden och torghandel med fräscha grönsaker.
Precis som Jan Edling påpekar krävs det för att vända den pågående utvecklingen mot allt större klyftor i ett alltmer segregerat samhälle politiska åtgärder på alla nivåer, alltifrån riksnivå till kommun- och stadsdelsnivå. Han pekar lite svepande på att samhället i de 38 förorterna har låst in ett stort samhällsproblem och kastat bort nyckeln, med en ny underklass som förvägrats en ordentlig utbildning, chanser till arbete, drägliga inkomster och utveckling av sina talanger och färdigheter.
Han lanserar två intressanta förslag om att upprätta ett vägt ”integrationsindex” med 12 variabler om allt från förvärvsarbetande till behörighet till gymnasiet och transfereringar, som sedan ska läggas till grund för konkreta mål på både nationell nivå för de 38 förorterna och på lokal nivå om att halvera skillnaderna fram till år 2020.
Vad Edling inte tillräckligt klart pekar ut är att de ökande klyftorna börjar och drivs på av en hämningslöst nyliberal regeringspolitik i en kapitalism där alla spärrar har släppts för de rika att berika sig på de arbetandes och hela samhällets bekostnad, till och med genom systematiska skattesubventioner av sitt boende.
Den segregering av boendet som vi ser inte minst i Stockholmsregionen tar också sin början med att hyresrätter har sålts ut och att rika kranskommuner vägrat att bygga hyresrätter. Detta har stängt dörrarna och slängt nycklarna för såväl nyanlända flyktingar som alla med låga och till och med genomsnittliga inkomster.
Bostadssegregeringen kan inte lösas med ”blandat boende” och så kallad gentrifiering i utsatta förorter, om inte processen tar sin början med att innerstaden, rika stadsdelar och mer välbärgade kranskommuner öppnas upp. När Stockholm ska bygga ett nytt Malmö måste detta klart sägas.
Allt detta måste lyftas till krav på en demokratisk och socialistisk planering för en helt annan fördelning och hushållning av samhällets resurser i ett bättre sammanhållet och jämlikt samhälle. ■
