Slakten på Stockholms äldreomsorg fortsätter. Men den sista tiden har kritiska röster höjts mot att allt fler gamla får flytta eller stå ut med försämrad hjälp då servicehusen läggs ner. Kritiken har tydligen gett de borgerliga politikerna kalla fötter.I förra veckan gick borgarråden, med äldreomsorgsansvarige Joakim Larsson i spetsen, ut med en debattartikel i DN som ger Arbetsmiljöverket skulden för nedläggningarna. Och det stämmer att Arbetsmiljöverket har inspekterat ett flertal äldreboenden i Stockholm och kommit fram till att badrummen är för små.
I vissa undantagsfall har Stockholms stad satsat pengar på renoveringar, men oftast har politikerna beslutat om nedläggning eller ”omvandling” till så kallade Trygghetsboenden. I denna boendeform, med mindre personal och service, ställs nämligen lägre krav på arbetsmiljön. Som anställd i äldreomsorgen har jag (och många av mina kollegor) upplevt att politikerna använder Arbetsmiljöverkets krav som svepskäl för att kunna lägga ner.
I Bromma där jag arbetar fanns för tio år sedan fem servicehus för äldre. Idag har två lagts ner helt och två har blivit Trygghetsboenden.
Det sista är Blackebergs äldreboende där jag arbetar. Här har cirka femtio lägenheter blivit demensgruppboende med för små badrum. Det blir ingen ombyggnad, utan enligt beslut i stadsdelsnämnden flyttar verksamheten till Tranebergs äldreboende 2014.
Men utöver detta finns 40 servicelägenheter under avveckling. Här bor idag 23 personer, som har levt i osäkerhet. Nu har man fått ett preliminärt besked om att man kommer att kunna bo kvar. Det blir dock ingen badrumsrenovering, utan man får tolka de luddiga svaren från tjänstemän och politiker som att det troligen även här blir Trygghetsboende.
Erfarenheter från tidigare ”omvandlingar” är att man inte kommer att få den hjälp man behöver. Visserligen vill många äldre bo kvar i sitt gamla hem, men när man är mycket gammal och sjuk behövs alternativ. Men de borgerliga politikerna vill att alla ska bo kvar hemma och vårdas av de hundratals privata hemtjänstbolag som har poppat upp och konkurrerar om ”kunderna”.
Mångfald och valfrihet är inte att kunna välja mellan hundra olika bolag som erbjuder samma hjälp, utan att det finns olika vårdformer och boendealternativ som passar olika behov.
Cissi Lamke
arbetsterapeut i äldreomsorgen
