Oavsett regeringarnas politiska färg har vården, trots alla löften, inte byggts ut i enlighet med behoven. Antal vårdplatser minskar i allt snabbare takt och överbeläggningarna fortsätter att öka.
”Redan 2011 gjorde de två största landstingen/regionerna beräkningar som visade att antalet vårdplatser behövde öka för att tillgodose befolkningens vårdbehov. Trots det fortsatte antalet vårdplatser att minska och Sverige har idag lägst antal vårdplatser i hela EU. Det som för bara ett par år sedan betraktades som ’sommarsituation’ på landets sjukhus med neddragningar och överbeläggningar har blivit en året-runt-situation.” Det skriver Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 26 juli.
Istället för en jämlik och utbyggd vård har marknaden fått sluka vården. I Stockholms läns landsting har privatiseringspolitiken gått längst och länets högerstyre har gjort vården till en katastrofzon där världens dyraste sjukhus – Nya Karolinska Solna (NKS) – står som ett oerhört kostsamt monument över högerpolitikens misslyckande.
Men eftersom vården är valets viktigaste fråga försöker politikerna låtsas som att det nu ska det bli ändring och lovar satsningar för att lösa den vårdkris man tidigare har sagt inte fanns. Moderaterna, som har styrt Stockholms läns landsting i 12 år, menade bara för några månader sedan att det inte fanns någon vårdkris, trots att en tredjedel av sjukhusens vårdplatser i Stockholm nu hålls stängda.
Knappast något län har drabbats så hårt av vårdnedskärningar som Region Västernorrland. På den långa lista av nedskärningar som länets S-MP-styre har genomfört sedan 2014 finns bland annat stängningen av BB i Sollefteå, vilket gjordes med stöd av det rasistiska antivårdpartiet Sverigedemokraterna.
För att kunna fortsätta sin vårdslakt efter valet öppnar S i Västernorrland för att samarbeta med Moderaterna, samtidigt som partiet hånfullt påstår ”att det finns flera tecken på att hälso- och sjukvården är på väg åt rätt håll”.
När riksdagspartierna talar om vårdsatsningarna gäller det att vara förberedd för nya angrepp mot vården, likt de som nyligen drabbade Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg där vårens anställningsstopp följts av att 118 läkartjänster försvinner. Det sistnämnda menade sjukhusledningen var en “återgång till normala nivåer”. Förvärrad vårdkris är alltså att beteckna som normaltillstånd. Ett riksomfattande vårduppror är en brådskande nödvändighet.
