Vid sidan av den fortsatta ekonomiska krisen i Europa skärps den
politiska krisen i EU:s medlemsländer. Stödet till de etablerade
partierna och EU har rasat till en rekordlåg nivå i merparten av EU:s 27
medlemsländer.Bara i år har massprotester fällt två regeringar – i Bulgarien där det snart är val och i Slovenien där en ny svag regeringskoalition bildats efter att den tidigare premiärministern fått gå.
I Italien följdes valet tidigare i år av ett två månader långt regeringslöst tillstånd innan en ny samlingsregering kunde bildas. Den nya italienska regeringen som innehåller ministrar från en rad borgerliga partier, inkluderat fem från Silvio Berlusconis Frihetens folk (PDL), kommer knappast ens att kunna sitta kvar året ut.
Sedan den globala kapitalismen slog till mot Europa 2008 har misstron mot EU ökat dramatiskt i EU:s sex största medlemsländer. ”Det historiskt låga stödet till EU reser frågan om unionen överhuvudtaget har någon demokratisk legitimitet … EU-skepsisen har nu nått en sådan omfattning att den göder populistiska anti-EU-rörelser och gör det i det närmaste omöjligt för EU:s ledare att uppbringa stöd till deras gemensamma projekt”, skrev brittiska Guardian när siffrorna publicerades den 24 april. I Spanien har stödet och tilltron till EU rasat mest. År 2007 var det endast drygt en femtedel (23 procent) av de tillfrågade spanjorerna som hyste misstro mot EU, idag handlar det om nära tre av fyra (72 procent).
Till det ska läggas att stödet till Spaniens två dominerande partier – högerpartiet PP och socialdemokratiska PSOE – halverats sedan slutet av förra året. De båda partierna åtnjuter idag inte mer stöd än vad regerande PP fick i fjolårets val. Vänsterpartiet IU (Förenade vänstern) får däremot rekordhöga 15,6 procent i de senaste opinionsmätningarna.
I fem av EU:s sex största medlemsländer – Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Tyskland – är det nu en majoritet som uttalar en stark misstro mot EU.
Det är bara i Polen som en liten majoritet fortfarande säger sig ha tilltro till EU. Men även där har andelen som hyser misstro till EU ökat från 18 procent 2007 till 42 procent idag.
– Skadan är så svår att det inte spelar någon roll huruvida man kommer från ett krislångivar- eller tagande land, från ett land som vill vara med i valutasamarbetet eller Storbritannien: alla har det sämre, sa José Ignacio Torreblanca, chef för tankesmedjan ECFR som har sammanställt siffrorna från EU:s opinionsundersökningsinstitut Eurobarometern.
Det var det vikande stödet till EU och den samtida tilltagande ekonomiska, politiska och sociala krisen som fick EU:s president José Manuel Barroso att i förra veckan uttala tvivel om det var möjligt att fortsätta med samma åtstramningspolitik.
Åtstramningspolitiken måste ha ett minimum av politiskt och samhälleligt stöd om den ska vara möjlig att genomföra, menade Barroso och erkände därmed att ett sådant stöd saknas. Men han vore inte EU-president om han inte samtidigt bedyrade att ”denna politik i grunden är rätt, men att den kanske gått för långt”.
Det dröjde inte heller mer än någon dag innan Barroso, efter kritik från bland annat den tyska regeringen, tog avstånd från sitt uttalande om att åtstramningspolitiken kanske har nått sin gräns.
Men för vanliga människor är gränsen för länge sedan passerad. EU i allmänhet och eurozonen i synnerhet plågas av permanent massarbetslöshet och en farligt ökande nyfattigdom.
Åtstramningspolitiken har gjort ont värre och håller på att kasta ner hela Europa i en depressionsliknande kris, liknande den som Grekland är fast i. Det brådskar därför att ur dagens kamprörelser och opinion bygga nya socialistiska arbetarpartier som kan ta kampen vidare mot EU-politiken och marknadens diktatur till seger och därmed lägga grunden till ett demokratiskt och socialistiskt Europa.
