Alla basvarupriser i Indien har skjutit i höjden. Samtidigt står handelsöverskottet på sin topp, utan att det ändrar på det faktum att miljontals av Indiens fattiga står inför hunger och elände. Majoriteten av indierna har inte tillgång till rent dricksvatten eller grundläggande hälso- och sjukvård. Fullständig läs- och skrivkunnighet är fortfarande en dröm för majoriteten av befolkningen.Samtidigt är Indiens härskande klass engagerad i ett försök att stilla ett fåtal rikas energibehov och vinsthunger genom att underteckna ett kärnenergiavtal med USA.
De härskande klasserna är fast beslutna i denna fråga, trots att kärnenergi vare sig är kostnadseffektiv eller miljömässigt ren. Det står alltmer klart att användandet och konsumtionen av el för inhemskt bruk av arbetande människor är minimal i jämförelse med industriernas och de multinationella företagens extravaganta energiförbrukning. Idag konsumeras tiotusentals watt elenergi för vinstens skull av stora köpcenter, stora och höga byggnader, informationsteknologiindustrier och utlokaliserad affärsverksamhet. Den nuvarande regeringen, som står i de rikas tjänst, trycker på för användandet av kärnkraft.
Teknik finns
Vetenskap och teknik har idag avancerat tillräckligt för att möjliggöra hållbar produktion av vind-, sol- och tidvattenvågenergi. Om resurser och forskning skulle prioriteras för denna typ av hållbara alternativ, skulle inte den farliga och miljöskadliga kärnkraften behöva övervägas.Att bygga kärnreaktorer, liksom driften och underhållet av dem, är inte bara farligt utan också avskräckande kostsamt. Uppskattningsvis uppgår de grundläggande kostnaderna för ett reaktorbygge till omkring 2 miljarder amerikanska dollar.
Behovet av kylvatten för driften av en kärnreaktor är i klass med vattenbehovet för en hel stad. Till detta tillkommer att kärnavfallet från reaktorn är väldigt giftigt. Det finns inget sätt att innesluta giftig radioaktiv strålning i kärnreaktorer.
Varför detta steg?
Varför tar då Indien till denna osäkra kärnkraft nu?Landet har redan kommit ganska långt ifråga om forskning om och utveckling av säkra alternativa energikällor, som vind- och solkraft m m. Det är därför inte någon absolut nödvändighet att Indien måste förlita sig till den destruktiva kärnkraften. Indien har omfattande mineral- och naturresurstillgångar. Landet har kolreserver som kan räcka i 200 år. Indien ligger på fjärde plats bland de länder som ligger längst fram ifråga om att producera maximalt med el med hjälp av vindkraft.
Indien har redan nu en produktionskapacitet på 7 500 megawatt från vindkraftskällor, samtidigt som kärnkraften bara svarar för 3 120 megawatt.
Om solenergin utnyttjades på ett vettigt sätt skulle den kunna producera samma mängd elenergi på 15 minuter som en kärnreaktor producerar på ett år.
Förnyelsebar energi
Indien har potentialen att producera 500 triljoner kilowatt elenergi med hjälp av solkraft. Även om bara en procent av landets yta används för solkraft, kan 1 000 gigawatt elenergi produceras. Den kapitalistiska härskande klassen har dock inget intresse av att investera i sådana projekt, då det inte genererar tillräckligt med pengar.Stora investeringar behövs för forskning om och utveckling av rena energikällor i tillräckliga mängder. Vatten-, vind- och solenergin behöver utvecklas.
Det finns idag ett växande behov av internationellt samarbete för vetenskaplig forskning kring säkra och förnyelsebara energikällor. Då världen emellertid vansköts av kapitalismen, är ett rationellt, planmässigt samarbete inte möjligt under detta vinstdrivna system.
Kapitalistiska regeringar runtom i världen skjuter inte till tillräckligt med resurser till alternativa energikällor. Trots att de vet att den är farlig, vill de hellre förlita sig på kärnkraft, eftersom den rakar in stora vinster. Av det skälet är också den indiska kapitalistiska regimen fast besluten att få till stånd ett kärnkraftsavtal med USA.
Uppfinnandet av kärnkraft är en biprodukt av uppfinnandet och utvecklingen av kärnvapen. Kärnkraftsindustrin var aldrig avsedd att vara en civil industri.
Det var först på 1960- och 70-talen som det militärindustriella komplexet fullt ut exploaterade de kommersiella aspekterna av kärnkraftsindustrin.
Sedan dess har den mäktiga kärnkraftslobbyn vuxit fram, som tonar ned kärnkraftens farliga konsekvenser.
Det är den globala kapitalismens kortsiktighet som möjliggör att kärnkraftsindustrin får så stora summor pengar och resurser, allt för att hålla denna industri flytande.
Nej till kärnkraft
Socialister är bestämt emot kärnvapenupprustning i vilket land det vara må, samtidigt som vi opponerar oss emot konstruktionen och starten av kärnreaktorer för så kallade ”energibehov”.Vi uppmanar motståndare till kärnenergiavtalet att inte stanna vid tekniska detaljer i avtalet, utan att opponera sig emot avtalet därför att det utgör en potentiell risk för mänskligt liv och för miljön.
Vi uppmanar vänstern att tillkännage sin totala opposition mot både kärnvapen och kärnkraft. Vi håller inte med om att införandet av kärnkraft är ”oundvikligt”, som en del ledare för CPI (M) (Indiens kommunistparti, som styr tre indiska delstater, Tripura, Kerala och Västbengalen) vill få folk att tro. Det finns andra rena och förnyelsebara energikällor, som solkraft, vind- och vattenkraft.
Vi (CWI i Indien) opponerar oss emot de så kallade ”energibehoven” hos Indiens växande ekonomi, och ställer frågan i vems intresse Indiens ekonomi växer. 15 år av ”liberaliserad ekonomi” har inte lyft upp majoriteten av befolkningen ur hunger, elände och sjukdomar. Enligt en nyligen gjord undersökning från National Commission for Enterprises in the Unorganised Sector (Nationella kommissionen för företag inom den informella sektorn), ett regeringsanknutet organ, lever 836 miljoner indier på en halv dollar om dagen.
Kapitalismen betraktar varje aspekt av livet ur vinstens synvinkel. Därför är de arbetande massorna och deras liv inte säkra under bossarnas system. USA och Indiens kärnkraftsavtal har knuffat hela världen ytterligare ett steg närmare katastrof, i synnerhet Sydasien.
Global socialism
Den kapitalistiska industrilobbyn, både den indiska och den multinationella, har redan på ett oansvarigt sätt exploaterat de fossila bränsletillgångarna och riskerat liv och miljö. Detta bevisar att kapitalismen som system är oplanerat anarkistiskt och katastrofalt.Vi behöver ett socialistiskt planerat globalt system, i vilket det planerade användandet av bränslen och energikällorna är garanterade med övergripande hänsyn till skyddet av miljön. Vi behöver en miljömässigt hållbar produktion av varor och tjänster.
Endast ett genuint socialistiskt planerat system kan garantera ett sådant ”eko-vänligt” samhälle.
Nirmala Krishna
New Socialist Alternative (CWI Indien)
