Friskolan John Bauer, eller JB Education AB, har begärt sig själva i konkurs. ”Det finns inga garantier för lärarna för att köpen ska genomföras och deras arbetstillfällen ska räddas. Fagra ord ersätter inga anställningsavtal”, skrev Bo Jansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund (LR) i Svenska Dagbladet den 15 juni.
Trots att JB gick med 74 miljoner kronor i vinst valde bolaget att gå i konkurs. De har drivit över 30 skolor runt om i landet och 15 000 elever hade skolavslutning på en JB-skola tidigare i juni. 5 000 av dessa elever tog studenten, 10 000 elever vet inte i vilken skola de ska börja i september. JB säger också i ett brev till personalen att det inte är ovanligt att ”konkursförvaltaren säger upp personal” (Jansson SvD den 15 juni), även om några av de potentiella köparna har gjort vaga antydningar om att lärarna kan nyanställas.
Det står klart att åtminstone en JB-skola kommer att läggas ner helt. Det blir nu kommunens ansvar att se till att alla elever som blivit svikna av JB får studera i en annan skola. För-utom ökade kostnader för kommunen drabbas givetvis även eleverna på flera olika plan. Framförallt får de inte läsa det som de valde att läsa – så mycket för ”det fria skolvalet”.
Det är enkelt att endast tala om JB som ett enskilt problem, som ett företag som inte skött sig, om bristande moral hos företagsledningen och så vidare. Men JB är just ett företag, och ett aktiebolag, och att tro att elevernas behov skulle komma före profitintresset är bevisligen naivt.
Det finns ett akut behov av ett förbud mot vinster i välfärden. Elever, sjuka och äldre drabbas gång på gång av orättvisa eller rent av omänskliga förhållanden för att en liten grupp redan rika ska kunna maximera sin vinst. Friskolesystemet, som infördes för drygt 20 år sedan, har utarmat den kommunala skolan och urholkat kvalitén på lärandet i både den privata och offentliga skolan. De skattepengar som går till skolan måste användas för att elever och personal ska få ut det mesta av undervisningen.
Anna Löfgren
