Ingen prutmån – nej till svekavtal

2008-05-28 16:54:45




Efter flera dagar av samtal med medlarna fick Vårdförbundet och arbetsgivarna i tisdags ett bud från medlarna. Vad budet innehåller och hur facket svarar vet vi inte när detta skrivs.

– Det är positivt att vi nu efter långa förhandlingar fått ett avtalsförslag från medlarna. Vi kommer inte att offentliggöra något om innehållet förrän ombuden på vår kongress under morgondagen fattat beslut och svaret har lämnats till medlarna. De lokala politikerna och arbetsgivarna måste ta sitt ansvar för att ge oss en lön som motsvarar vår kunskap, insats och ansvar, sa Anna-Karin Eklund, ordförande i Vårdförbundet, i en kommentar i tisdags.
Det var väntat att ett bud skulle komma innan Vårdförbundets nya strejkvarsel träder i kraft på torsdag. Det har också en längre tid stått klart att Vårdförbundets ledning försökt förbereda förtroendevalda och medlemmar på ett bud som inte ligger i linje med vad facket krävt. Vårdförbundets ledning har haft siktet inställt på att få kongressen med sig denna gång; att det inte ska bli som i april då kongressen sa nej till det bud som ledningen accepterat.

Svar på tal

”Strejken har väckt för stora och orimliga förväntningar”, var budskapet från Vårdförbundets ledning i samband med kongressen den 13 maj.
Den 26 maj återupprepades detta på vardfacket.se. ”Så värst mycket mer pengar än vad arbetsgivarna godkände i det första budet från medlarna tycks de alltså inte ha gått med på att erbjuda för att få slut på konflikten. Anna-Karin Eklund är inte förvånad.
– Det är så det är. Men förutom lönen finns det många andra saker som är värdefulla för oss, allt från parternas ansvar för den lokala löneprocessen till betalda specialist­utbildningar.”
Detta skandallöst uppgivna uttalande möttes av ett omedelbart ramaskri i insändarspalten intill artikeln. ”Ger du upp nu A-K så finns det inget Vårdförbund kvar om ett tag”, ”Fixar inte Anna-Karin detta kräver jag hennes avgång”, ”På min avdelning kommer 8 av 11 att säga upp sig om Vårdförbundet klantar sig”, ”Praktfiasko!”, ”Jag klarar inte av att vara medlem i ett fackförbund som centralt missgynnar och rent av nedvärderar sina egna medlemmar” o s v hette det, för att nämna ett axplock av kommentarerna.
När nyheten om den uppgivna ledningen nådde strejkvakterna utanför Dalens sjukhus framfördes genast åsikten att Anna-Karin Eklund måste avgå. En ny och kämpande ledning, som gör vad som krävs för att få upp lönerna, vore en bättre lösning än medlemmarnas massflykt från förbundet.

Ta striden nu

Det är utfallet av den riksomfattande strejken som avgör vad man kan pressa igenom i lokala förhandlingar där facket saknar strejkrätt. Ett svekavtal slår undan benen för en framgångsrik lokal lönekamp.
Dessutom finns än så länge inga signaler om att Vårdförbundets ledning är beredd att överge sin tidigare lönepolitik med individuell lönesättning och utvecklingssamtal som verktyg. Denna lönepolitiska strategi bär sin del i varför sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker eller röntgensjuksköterskor haft en sämre löneutveckling än andra under de senaste åren. Det är genom fortsatt strejk som Vårdförbundets medlemmar kan vinna kollektiva framgångar.
Löneupproret 2008 var en reaktion mot denna negativa utveckling och medlemmarnas vilja att ta tillbaka vad man förlorade satte ordentlig press på både arbetsgivare och förbundsledning. Förväntningarna är stora och efter sex veckors strejk förväntar sig de vårdanställda att det ska märkas i lönelyft som åtminstone innebär en början till uppvärdering och att man tar igen vad man förlorat under 2000-talet.
Strejkens krav på 1 700 kronor mer i månaden respektive 22 000 kronor som lägsta accepterad lön är ett minimum, ett golv och inte tak.
De kraven i sig ligger långt från Löneupproret 2008:s krav på 5 000 kronor mer i månaden och 23 000 kronor som lägsta lön, vilket Vårdförbundets ledning vid olika tillfällen tvingats erkänna var rättmätiga krav.

Måste säga nej

Är budet inte i nivå med strejkens krav måste kongressen på nytt svara nej. Fortsatt strejk kan ge resultat och inte minst Danmark visar att kamp lönar sig och att lönetak kan sprängas.
Redan från början var många medlemmar kritiska mot att så få togs ut i strejk.
– Vi borde alla ha gått ut samtidigt, det hade blivit mer effektfullt, som sjuksköterskan Gabriella Sandström sa till Offensiv den 9 maj.
Ett mer kraftfullt varsel från början skulle ha större press. Tyvärr har Lena Mellin i Aftonbladet en poäng när hon skrev den 20 maj att: ”Arbetsgivarna verkar inte alls skräckslagna av att Vårdförbundet har tagit ut mindre än fem procent av sina medlemmar i strejk. Det kan bero på att arbetsgivarna vet att Vårdförbundets ledning är skadeskjuten. Den sa ja till det senaste medlarbudet men medlemmarna gjorde tummen ner. Det gör dem mindre respektingivande i motpartens ögon”.

Massivt stöd för strejken

Men trots att det var få som strejkade sattes arbetsgivarna (politikerna) under tryck och försöken att stämpla strejken som ”samhällsfarlig” blev till ett rejält magplask.
Från första stund vann de strejkande slaget om opinionen, de som var emot strejken var inte fler än att de kunde ha möte i en korvkiosk.
Medias hets mot strejken avslöjar vems ärende de stora pressdrakarna går. Det finns en sak som DN aldrig kommer att skriva om och det är hur många prenumeranter man förlorat under strejken.
Det kompakta stödet för strejken borde Vårdförbundets ledning mer tagit fasta på och, som i Danmark, utlyst stora riksomfattande demonstrationer som även allmänheten bjuds in att delta i.
Vårdstrejken 2008 har skakat om samhället och på nytt visat på den väldiga klyfta som finns mellan löntagarna och den styrande eliten.

Avtalet ut på omröstning

Det är möjligt att Vårdförbundet säger ja till det nya medlarbudet, som troligen inte kommer att vara mycket bättre än det kongressen i april sade nej till.
Men medlemmarnas aktiva strejk har gett både självförtroende och högre medvetenhet samt fött nya aktivister. Det kommer därför inte att bli enkelt att sälja ett ja. Ledningens auktoritet är naggad i kanten. Det finns alltså stora förutsättningar för ett nytt gräsrotsuppror.
Den fortsatta lönekampen blir nu direkt sammankopplad med en kamp för ett demokratiskt och kämpande Vårdförbund och det omedelbara kravet på att medlemmarna måste få rösta om avtalet.
Offensivs redaktion 27 maj

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!