Ingen ubåt hittad, men militären får mer pengar

2014-10-30 11:02:15


Jakten på den mystiska ubåten har gått på grund.

Efter den kanske största svenska militära insatsen i Östersjön någonsin meddelade Försvarsledningen den 24 oktober att den veckolånga ubåtsoperationen i Stockholms skärgård har avslutats. Inte heller denna gång kunde Försvarsmakten i efterhand presentera några handfasta bevis som skulle motivera insatsen, som enligt uppgifter ska ha kostat dryga 20 miljoner kronor.

–Försvarsmaktens bedömning är att det pågått en trolig, främmande undervattensverksamhet. Operationen har inte kunnat bekräfta typ, nationalitet eller vilken form av operation som drivits av främmande makt, sa ställföreträdande insatschefen Anders Grenstad, när Försvarsmakten höll presskonferens den 24 oktober.
Men inget hittades, vilket dock inte hindrar Försvarsmakten, media och politikerna från att ändå hävda att det har rört sig om ett ryskt intrång. Knappt hade insatsen börjat innan exempelvis Svenska Dagbladet hävdade att ”mycket tyder på att en skadad eller saknad rysk undervattensfarkost kan finnas i skärgården”, som källa angav tidningen att svensk signalspaning hade uppsnappat en krypterad nödsignal som skickats från från skärgården till Ryssland torsdagen den 16 oktober.
En uppgift som senare visade sig vara falsk.
”När marinen jagar ryska ubåtar på svenskt vatten ökar trycket på att Sverige ska gå med i Nato”, summerade Sydsvenskan den 21 oktober.

Faktum kvarstår dock. Insatsen slutade i att ingenting hittades, men också det har blivit ett argument för nya närmanden till Nato och fortsatt upprustning; ”om bara försvaret hade haft mer resurser skulle
utfallet ha blivit annorlunda”. Skulle de mot förmodan ha hittat något som bevisade att det rörde sig om en rysk undervattensfarkost/verksamhet skulle slutsatsen ha blivit densamma; att försvaret måste rustas upp. Mycket tyder alltså på att försvaret snarare jagade höjda anslag och Natoanslutning än en undervattensfarkost.
I den meningen påminner detta mycket om 1980-talets ubåtshysteri, men nu mot bakgrund av ett nytt kallt krig som inte minst märks i en ständigt upptrappad militarisering av Östersjön.

Den tidigare ubåtshysterin, som nådde sin kulmen i början av 1990-talet, var ett led i en medveten kampanj från Försvarsmakten, påhejad av Moderaterna med krigshöken Carl Bildt i spetsen. Tillfälligt lyckades denna kampanj få till stånd en markant svängning i opinionen.
Efter ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982 fördubblades antalet som ansåg att försvaret hade en för liten styrka och allt fler ville se höjda försvarsanslag. Men snart började sanningen krypa fram. Inga ubåtar hittades och mycket pekar på att Försvarsmakten lät ubåtar från väst ”smita ut”. Många av de inspelade ljud som påstods utgöra bevis för sovjetisk/rysk undervattensverksamhet visade sig vara hjärnspöken. Ibland handlade det om ljud från sillstim och en gång var det från en gammal taxibåt.

I kölvattnet på de ökade spänningarna i världen i allmänhet och Östersjöområdet i synnerhet kan det emellertid inte uteslutas att det snart kommer indikationer på att utländska, inkluderat ryska, undervattensfarkoster faktiskt letat sig till svenska vatten. Under året har både Natoflyg och ryska plan flygit i svenskt luftrum.
Nato har under året inte bara genomfört fler och större övningar i Östersjöområdet, utan även tagit steg mot att etablera en permanent militär närvaro i såväl de baltiska staterna som Polen.
Nato ämnar vidare, med hänvisning till de ökade spänningarna i Östersjöområdet, sätta upp en ny speciell ”spjutspetsstyrka”, färdig att slå till inom 48 timmar. De ryska övningarna i och kring Östersjöområdet och spionflygningar har också ökat.
Men framför allt är det den ryska erövringen av Krim och östra Ukrainas knytning till Ryssland som Nato och svenska militärer och politiker använder som en ursäkt för en upprustning, som inleddes långt innan Ukrainakrisen.
Ett förstärkt kustförsvar, någon form av begränsad värnplikt och ett närmande till Nato står till exempel högst på major Jan Björklunds (FP) önskelista. Även S-märkta toppar som Jan Nygren,  som först var S-försvarsminister och sedan tog tjänst som direktör på vapenfabriken Saab, och Niklas Nordström, kommunalråd i Luleå och en ökänd lobbyist för ”näringslivet”, har nyligen uttalat sig för ett svenskt Natomedlemskap och uppmanar den nya regeringen att genomföra en rejäl upprustning av försvaret. Det är ingen tillfällighet att de mest Natovänliga S-topparna också är de värsta vinstkramarna.

S-MP-regeringens upprustning är större än den allianspartierna föreslog i våras.
”Regeringen skriver att förstärkningarna [påslaget], inklusive försvarsberedningens förslag, uppgår till 0,7 miljarder kronor 2015, 0,8 miljarder kronor 2016, 1,2 miljarder kronor 2017 och 1,4 miljarder kronor 2018.  Samtidigt är budgeten för samhällets krisberedskap 300-400 miljoner kronor lägre under åren 2015-2018 jämfört med 2014”, står det att läsa i ett nyhetstelegram daterat den 23 oktober och vars innehåll utgör en tydlig sammanfattning av regeringens felprioriteringar.
Efter ubåtsjakten har regeringen flaggat för ytterligare höjningar i en tid då det finns ett allt mer brännande behov av satsningar på jobb, välfärd, bostäder och grön omställning.
Rättvisepartiet Socialistena (RS) och Offensiv säger nej till svenskt Natosamarbete och medlemskap, nya super-JAS samt fortsatt miljardrullning till Försvarsmakten.

  • Kamp för verklig militär nedrustning.
  • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omställning av krigsindustrin till civil produktion.
  • Global kamp mot imperialismens plundring och militarism – för en socialistisk värld i fred  och frihet. ■