Inget ”ekonomiskt mirakel” för massorna på Filippinerna

2014-12-10 13:33:09




Det finns en utbredd hype om ett filippinskt ”ekonomiskt mirakel” i och med landets höga BNP-tillväxtsiffror under Benigno Aquino-regimen, som har styrt landet sedan 2010. Men detta är inget nytt. BNP växte i ungefär samma takt under den föregående Arrayoregeringen, även efter de många korruptionsskandaler och politiska kriser som ledde till ett ifrågasättande av hennes administrations legitimitet.

Aquinos politik är trogen sina föregångares: Statliga investeringar i megainfrastrukturprojekt, samtidigt som välfärdssatsningar (i reella tal) har sjunkit. Inkomstskillnaderna på Filippinerna är fortfarande bland de högsta i Sydostasien. Under 2009 levde de fattigaste 70 procenten bland de filippinska hushållen – omkring 65 miljoner människor – på ungefär 104 peso (18 kronor) om dagen eller mindre, vilket är Världsbankens fattigdomsgräns.
Arbetsvillkoren karaktäriseras av kronisk otrygghet genom tillfälliga anställningskontrakt, strukturell arbetslöshet, låga löner och undertryckande av fackföreningar. Reallönerna har stagnerat till följd av inflation och ökande kostnader för basvaror och service.
Genomsnittslönen på Filippinerna är med en nivå på 2 100 kronor i månaden den tredje lägsta i världen, bland 73 undersökta länder, och underträffas endast av Tadzjikistan och Pakistan, enligt ILO.

Vågor av nyliberalisering och avregleringar sedan 1990-talet har lett till en allt kraftigare försvagning av den fackliga organiseringen på Filippinerna. Endast 10,6 procent av arbetarna är medlemmar i fackföreningar eller omfattas av kollektivavtal och nivån är ännu lägre inom servicesektorn.
Aquinoadministrationen har förkastat kraven på en generell höjning av minimilönen till 125 peso (21 kronor) och en av regeringens centrala målsättningar är att garantera ”arbetsmarknadsfred” genom stärkt ”trepartnerskap”. En lag stiftades 2013 som gör det obligatoriskt att lösa – eller, med andra ord, undertrycka – arbetsmarknadskonflikter, i vad som i allt väsentligt är ett krav på att fackföreningarna går in i tvångsöverenskommelser med företagsledningarna. Lagen tvingar fackföreningarna att ingå en 30-dagars överenskommelse med arbetsgivarna och ålägger dem att följa ett antal krav och föreskrifter innan en strejk utlyses.
Under de senaste åren har det arbetsrättsliga skyddet försämrats ett antal gånger. Arbetsplatsanknutna och grundläggande hälso- och sjukvård samt säkerhetsföreskrifter och regler är dåligt genomförda i praktiken och en känsla av rädsla och osäkerhet ligger i luften till följd av att den höga arbetslösheten har dämpat motståndet från arbetarklassen. Strejker och strejkvaktskedjor möts ofta av preventiva varsel, tvångsuppsägningar eller avskedanden samt polisrepression.

Det finns inte desto mindre ett motstånd. Under 2012 fick arbetarna på Filipinas Palmoil Plantation Inc. (FPPI) mindre än minimilönen fram till att facken organiserade en strejk med nästan tusen arbetare. Liknande strejker har rapporterats bland arbetare på Express Coat Enterprise Inc. och från industrizonerna. Dessa har emellertid för det mesta varit utspridda och isolerade och arbetarna har, även om försök har gjorts, ännu inte lyckats ena sig eller lansera ett effektivt politiskt motstånd, som en landsomfattande strejk.
Kapitalismens brutala verklighet på Filippinerna kommer trots de enorma hindren och den komplicerade och fragmenterade situationen inom vänstern att skapa nya möjligheter under de kommande åren för att återuppbygga arbetarrörelsen med en genuin socialistisk analys och ett verkligt kämpande alternativ. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!