Nigeria har blivit det nya ekonomiska miraklet – hyllat i media och av kapitalistiska spekulanter. Den ekonomiska tillväxten är bland de högsta i världen. Aktiebörsen har stigit med över 70 procent på ett år.
Den styrande eliten skryter med att landets ekonomi inom sju år kommer att tillhöra världens 20 största.
Men för de allra flesta av landets 175 miljoner invånare märks ingen uppgång – tvärtom.
Afrika kallas ”hoppets kontinent” av den brittiska kapitalistiska veckotidningen Economist. Det bygger i första hand på möjligheterna att göra stora vinster. Utländska investeringar på kontinenten har tredubblats från 15 miljarder USA-dollar år 2002 till 46 miljarder ifjol.
En annan tidning rapporterar om en ”ny elit” som “flyger privatjet, kör snabba bilar och spelar polo”.
– Under ytan är verkligheten en helt annan , berättar Raheem, som är aktiv i Democratic Socialist Movement, DSM (CWI i Nigeria), och nybildade Socialist Party Nigeria.
”Undervisningssystemet har kollapsat, elektricitet finns knappt, 10 000-tals nyexaminerade studenter fyller gatorna utan jobb eller hopp om något jobb. Folk dör som flugor av sjukdomar som kan förebyggas och botas, samtidigt som det enbart i New York finns 50 000 läkare som utbildats i Nigeria”, beskrev DSM i ett uttalande i våras.
”Nigeria rankas som 158 av 182 länder i FN:s rapport om Human Development (mänsklig utveckling). Medan Nigeria har omkring 2 procent av världens befolkning, står landet för 11 procent av mödraskapsdödsfallen och 12 procent av dödsfallen för barn under fem år. Föga överraskande har den förväntade livslängden sjunkit drastiskt, till 49 år för män och 59 år för kvinnor”, fortsatte samma uttalande.
Hela 92 procent av landets 175 miljoner invånare lever på mindre än 15 kronor om dagen. 28 miljoner unga beräknas vara arbetslösa.
I ett land där rikedomarna bygger på energiutvinning – oljan står för 80 procent av statens inkomster – saknas ett utbyggt elnät. Landets elproduktion är närmare 3 500 megawatt per år vilket bara är 10 procent av elproduktionen i Sverige, trots att Nigerias befolkning är nästan 20 gånger större.
Kontrasten mellan den omskrutna ekonomiska tillväxten och det verkliga livet har skapat en explosiv situation. En motkraft som också hämtar inspiration från revolutionerna i Nordafrika.
– Stämningen på gatorna, i affärer eller hos frisören är ”vi vill ha en revolution’, säger Raheem.
Det starka och växande missnöjet har flammat upp i massprotester som den stora generalstrejken i januari 2012.
– Alla deltog – från stora arbetsplatser till små, från lönearbetare till butiksägare och studenter. Från början handlade strejken om protester mot prisökningar på bränsle, något alla behöver för att driva de elgeneratorer som finns överallt, säger Raheem.
Men strejken blev snabbt en rörelse mot landets styre – de korrupta politikerna och militärerna och deras allierade i oljebolagen. Den fackliga ledningen, som är inriktad på samförstånd, skrämdes av massornas kraft och avblåste strejken. Regimen gjorde en begränsad reträtt på prishöjningen, men fortsatte därefter med privatiseringar och prishöjningar.
De fackliga ledarna har en tradition att utlysa strejker som sedan ställs in, senast den 10 april i år. De två landsorganisationerna – Nigeria Labour Congress och Trade Union Congress – bildade för några år sedan ett parti, Labour. Men detta blev snabbt ett stödparti för de styrande korrupta partierna, utan både medlemmar och stöd inom arbetarklassen.
Democratic Socialist Movement (DSM, CWI i Nigeria) lanserade 2012 därför tillsammans med andra ett nytt parti, Socialist Party Nigeria. Målsättningen är att i början av 2014 kunna registrera SPN inför valen 2015. SPN står för en socialistisk arbetarpolitik, där landets enorma resurser används för massiv uppbyggnad av utbildning, sjukvård och infrastruktur samt kraftigt höjd levnadsstandard.
Det är därmed ett program som tar strid mot dagens styrande elit. På första maj i år greps 15 medlemmar i DSM och SPN när de spred flygblad som tog upp korruptionen i landet. De släpptes efter omfattande protester, men gripandet visar statens oro och beredskap för repression.
Ett annat exempel är att regeringen i april förbjöd en film, “Fuelling Poverty”, om generalstrejken 2012. Producenten hotades med fängelse.
Det kanske skarpaste stridsområdet är utbildningen. Just nu strejkar universitetslärare sedan flera månader tillbaka.
Tidigare i år har 10 studenter skjutits till döds av polisen i samband med protester.
Lärarnas strejker – fyra olika fackförbund deltar – är en fortsättning på en tidigare strejk i februari ifjol. Då lovade regeringen att utbildningens andel av budgeten skulle öka till 26 procent, vilket är vad FN-organet Unesco rekommenderar. Men istället har utbildningens del sjunkit, till 8,6 procent. Fyra gånger mer, 33 procent, går till politikernas löner och förmåner.
Utbildningssystemet är i extrem kris. 10 miljoner barn står helt utanför skolsystemet. Inget universitet i Nigeria rankas bland världens 3000 bästa eller Afrikas 20 bästa. Bara en tredjedel av de sökande kommer in på högre utbildningar, där det saknas 50 000 lärare. I fjol tiodubblades universitetsavgifterna, vilket lett till många protester som besvarats med polisens kulor och våld.
DSM-medlemmar bland studenter och lärare har bildat Education Rights Campaign (Kampanjen för rätt till utbildning) som organserat en rad aktioner till stöd för lärarna. ERC rapporterar att 44 studenter på unversitet i Uyo fortfarade sitter häktade efter protester tidigare i år.
ERC och SPN uppmanar lärarfacken att göra strejken aktiv, genom att mobilisera lärarna och alla som stöder strejken till massprotester. De uppmanar också resten av fackföreningsrörelsen att utlysa en 48-timmars generalstrejk till stöd för lärarna och mot ett förslag att landets redan mycket låga minimilön ska bli frivillig, så att den kan sänkas ytterligare.
Även andra arbetargrupper förbereder strejker. Bland annat oljearbetarnas fackförening, som nyligen sköt upp en planerad tredagarsstrejk mot arbetsvillkoren hos de multinationella oljebolagen.
Korruptionen är enorm, en liten grupp politiker, militärer och direktörer lägger beslag på större delen av landets oljeinkomster.
”Tidningen the Leadership rapporterade den 14 februari i år om en rapport som säger att ‘129 miljarder USA-dollar från brottslighet, korruption och skatteflykt’ har försvunnit ut ur landet de senaste 10 åren”, skriver DSM i sitt uttalande om läget i landet. En annan rapport från Global Financial Integrity (GFI) i Washington avslöjade att närmare 20 miljarder USA-dollar (120-140 miljarder kronor) lämnade landet enbart under 2010.
I januari blev det folkstorm när John Yakubu Yusufu, en före detta direktör för polisernas pensionsfond som erkänt att han stulit motsvarande en miljard kronor, bara dömdes till 30 000 kronor i böter. Han betalade och var sedan fri. Proteststormen tvingade fram att han greps på nytt och fackföreningarna utlyste generalstrejk till den 10 april (den som senare inställdes).
Krisen för landets stora befolkning och bristen på en kämpande arbetarrörelse har skapat utrymme för desperata och reaktionära krafter. Nigeria skapades av den brittiska kolonialmakten, med över 250 etniska grupper, många språk och religioner inom landets gränser. Den nationella frågan, verkligt självstyre med fulla rättigheter för minoriteter, har aldrig lösts.
Bombdåd och attentat från den högerislamistiska organisationen Boko Haram har krävt 3 000 dödsoffer sedan 2009.
Regimens svar har varit militarisering, i synnerhet i landets nordöstra delar där Boko Haram har sin bas. Den 19 april i år genomförde militären en massaker i byn Bono i delstaten Borno, där 187 människor dödades.
I maj infördes militärlagar, undantagstillstånd, i tre delstater – Borno, Adamawa och Yobe.
”Militären kan inte erbjuda någon lösning, tvärtom är undantagstillståndet i själva verket ett brutal och urskiljningslöst militärt angrepp som kommer att leda till, särskilt på medellång och lång sikt, till en upptrappning av konflikten”, kommenterade SPN:s interimsordförande Segun Sango i maj.
”Precis som andra våldsåtgärder från regeringen under de senaste tre åren kommer detta nya steg att misslyckas att lösa den grundläggande orsaken till våldsam extremism, som bara kan uppnås genom att lösa fattigdomskrisen mitt bland alla rikedomar, bristen på samhällets infrastruktur och den alarmerande ojämlikheten i Nigeria som utgör en fruktbar jord för alienation där våldsam extremism frodas”, fortsatte kommentaren.
Alla tidigare försök att militärt krossa Boko Haram har misslyckats. DSM och SPN uppmanar fackföreningar, massorganisationer för fattiga bönder och gräsrotsorganisationer att stödja bildandet av demokratiska försvarskommittéer på arbetsplatser och i bostadsområden, som ett första steg att konfrontera hotet från Boko Haram och andra terrorgrupper. Försvarskommittéerna ska samlas över etniska och religiösa gränser för att gemensamt försvara sig.
– Under generalstrejken 2012 kämpade kristna och muslimer tillsammans. De beskyddade och respekterade varandras böner. Strejken trängde tillbaka Boko Haram och inga attentat genomfördes. Men så snart strejken vara över återkom dåden, berättar Raheem.
Även i söder finns väpnade grupper som slåss för att få del av oljan i Nigerdeltat. Mer än 150 000 fat olja kapas från oljepipelines varje dag. Både oljebolagen och oljestölderna skapar stora skador på miljön.
Nigeria blev självständigt 1960, men har styrts av militären under majoriteten av tiden sedan dess.
Den senaste militärjuntan, 1984-99, ordnade val 1993 som de sedan upphävde. Det ledde till fem år av en massrörelse för demokratiska rättigheter, inklusive stora strejker.
Men de civila regeringarna sedan 1999 har svikit de som hoppats på en förbättring. De har drivit igenom massiva privatiseringar samtidigt som en stor del av landets industri slagits ut, inte minst på grund av konkurrensen från Kina.
De senaste privatiseringarna var av de krisartade elbolagen, som såldes ut för 10 procent av sitt verkliga värde. Det ledde direkt till en fördubbling av elpriserna.
Nigeria är en afrikansk stormakt med snabbt växande befolkning. Nya prognoser säger att landet kan ha 440 miljoner invånare 2050 och ha näst störst befolkning av alla länder 2100. Det betyder en ung befolkning i ett land som dagens regim leder mot allt djupare sociala och miljökriser, inklusive väpnade strider och militarisering. Det finns också frågetecken om den ekonomiska tillväxten, som är beroende både av oljepriset och av fortsatta investeringar (spekulation) från kapitalister i Väst. Båda dessa faktorer hotas av uppbromsningen i världsekonomin.
Nigeria har samtidigt enorm potential att genom masskamp göra upp med dagens elitstyre.
Generalstrejkerna har visat hur hela befolkningen – alla arbetande och arbetslösa oavsett region eller religion – ställer upp när fackföreningarna ger ledning. DSM:s arbete för att bygga upp Socialist Party Nigeria kan vara avgörande för att skapa ett politiskt alternativ.
När DSM ställde upp med kandidater för ett annat parti, NCP, i valen 2003 fick de 77 000 röster i ett valdistrikt i västra Lagos.
Socialist Party Nigeria har flera trösklar att passera för att kunna ställa upp i valen 2015. Enligt valreglerna måste partiets styrelse ha representanter från minst två tredjedelar av landets 36 delstater. Det finns också risk att avgiften för att registrera höjs mycket kraftigt.
– Responsen på SPN:s socialistiska alternativ är mycket bra. Vi har kontakter och nya medlemmar i en rad nya delstater. Målet är att registrera partiet i början av 2014, avslutar Raheem.
Per-Åke Westerlund
