Inget trendbrott i klimatpolitiken

2008-09-24 18:15:09




Veckan innan riksdagens öppnande passade regering­en på att lägga fram sin budget för klimatpolitiken. Sju miljarder utlovas som ett räddningspaket för klimatet, åtta miljarder kronor ska satsas på infrastrukturen.
Räcker 15 miljarder kronor för en omställning till ett hållbart samhälle? Svaret är nej. Utspel om nya miljarder är inget annat än ett spel för gallerierna och ett försök att vända opinionen. Sanningen kommer att hinna ikapp politikerna.

Sju klimatmärkta miljarder kronor har avsatts för att regeringen ska nå sin och EU:s målsättning att minska utsläppen med 20 procent till år 2020 från 1990 års nivåer.
Synar man vad de här miljarderna består av, finner man snart att det är få miljoner som verkligen går till att förändra det nuvarande systemet. De sju miljarder kronorna ska fördelas på åren 2009-2011 och består av 4 miljarder kronor i klimatbistånd, vilket är miljarder som tas från biståndsbudge-ten, en summa som är skrämmande liten om man ser på de väderkatastro­fer, den svält och det lidande som den fattiga världen måste betala för västvärldens fortsatta klimatbrott.
Av resterande 3 miljarder kronor går ungefär hälften till åtgärder för att möta det förändrande klimatet. Den andra hälften satsas på stöd för ny teknik och verkliga investeringar – alltså pengar som går till subventione-ringar för de redan superrika energiföretagen och ger dem möjligheter att göra ännu större vinster.
För att ens komma i närheten av de mål man satt upp, kommer regeringen att försöka tvinga fram en än­dring i form av högre energiskatter, vägtullar och trängselskatter, vilket kommer att lägga kostnaden på vanliga arbetare utan att hota storföretagens vinster. Ju närmare år 2020 vi kommer, desto större kommer gapet att visa sig vara mellan vad som behö-ver göras och vad regeringarna verkli-gen gör.

I fråga om infrastrukturen ­fortsätter regeringen i samma hjulspår som för­ut. Den stora infrastruktursatsningen för de kommande 10-15 åren kommer senare i höst. Den satsning på 8 miljarder kronor som nu presenteras handlar om vägar, motorvägar och nya broar och är inte mer än en satsning för att täcka kostnadsökningar för bland annat utbyggnaden av väg 73 till Nynäshamn. Att avsluta de väg- och järnvägsarbeten som nu på­går väntas kosta 14 miljarder kronor mer än beräknat, kostnader som lär öka ännu mer.
Flera stora vägprojekt planeras just nu och kommer att klubbas inom kort. Det är förbifart Stockholm, motorväg hela vägen mellan Göteborg och Stockholm, det är en ny bro över Sundsvallssundet, med broavgift, vilket kommer att vara den första vägav-giften i Sverige, det är 300 miljoner kronor till vägpaketet i Umeå.
Transportsektorn stod för 40 procent av växthusgasutsläppen år 2007 (enligt riksdagen). För att kraftigt reducera dessa krävs en satsning på utbyggnad av den spårbundna kollek- tivtrafiken, miljöbussar, och gratis kollektivtrafik i pendlingsområdena. En av de satsningar som måste ske är på en höghastighetsbana Stockholm-Göteborg-Malmö för att ersätta inrikesflyget söder om Stockholm.
Att bygga ut spårtrafiken så den blir ett alternativ till flyget och bilen kräver att infrastrukturen rustas upp och byter skepnad, trafiken på vägar måste minska och flyttas över till järnvägar, fossila bränslen måste by­tas ut mot hållbara drivmedel. Kollek­tivtrafiken måste byggas ut och vara gratis.
Sammantaget skulle detta kosta hundratals miljarder kronor, och det är satsningar som regeringen inte planerar att göra. Det mest vansinniga är två tredjedelar av de pengar som satsas nu och som förväntas bli klara senare i höst kommer att gå till nya vä- gar.

Allt fler forskare och debattörer påpekar att det behövs en Marshallplan för klimatet. Lester R Brown skriver i sin nyutgivna bok Plan B 3.0 uppdrag: rädda jorden att det skulle kosta 190 miljarder dollar (1 300 miljarder kronor) om året att ställa om produk­tionen i hela världen. Det är en tiondel av vad världens regeringar spen- derar på sina arméer. Brown visar att pengarna måste gå till verkliga strukturförändringar: en total omställning av energiproduktionen och av transportsystemen.
Resurserna finns, så också tekniken. Vad som sätter stopp för föränd­ringen är kapitalismens kortsiktiga jakt på vinster. För att möjliggöra den gröna revolution som är nödvändig måste kapitalismen avskaffas och ersättas av en socialistisk och demokratiskt planerad ekonomi.

Joel Eriksson

RS / Offensiv kämpar för ▼

  • Gratis kollektivtrafik.
  • Pengar till kollektivtrafik och järnvägar – inte till nya motvägar.
  • Nej till kärnkraft.
  • Massiv utbyggnad av satsning­ar på miljövänlig energi, vind-, våg- och solkraft.
  • Ersätt inrikesflyget med höghastighetståg.
  • Industrin – inte konsumenterna – ska betala alla energiomställningar.
  • Förstatligande av energisektorn under demokratisk kontroll och planering för att stoppa rovdriften på miljö och människor.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!