Inlandsupproret manifesterar 18 maj

av Sigbritt Herbert

Mot utarmning och nedmontering av landsbygden rustar Inlandsupproret till strid (Foto: Wikimedia Commons / Johannes Jansson).

Sverige är ett till ytan stort land. Större delen av landet utgörs av landsbygd. Det märks inte i det offentliga samtalet. Det domineras i huvudsak av problem i våra storstäder, som exempelvis dödsskjutningar. Däremellan lite diskussion om höghastighetståg mellan storstäderna. 

Det förekommer också skjutningar på landsbygden. För snart två år sedan var det någon som sköt mot några asylsökande barn mitt inne i samhället Backe i Strömsunds kommun. Det var 15 mil för polisen att åka en lördagskväll, så det kom ingen polis. De kom inte heller senare för att samla bevis. För inte allt för många år sedan fanns det en polisstation i samhället.  
För landsbygdsbefolkningen är diskussionerna om höghastighetståg närmast ett hån. På många orter får man vara glad för en buss morgon och eftermiddag. Ska man åka andra tider måste man ta bil. 
Eftersom anslaget till vägunderhåll sker enligt principen att mest trafik ger mest underhåll blir det mycket litet underhåll på små vägar. Bristen ackumuleras och vägarna blir sämre och sämre. Lösningen blir att sänka hastigheten. 

Nu är bensinpriset uppe i rekordhöjder, något som ytterligare spär på missnöjet. Bilen behövs inte bara för att ta sig till och från jobbet. Med 1,5 mil till närmaste affär, 3,5 mil till närmaste läkare, 2 mil till närmaste apotek, 3,5 mil till närmaste bank och så vidare är det lätt att se att bilen behövs till det mesta, även om man jobbar på orten, är arbetslös eller pensionär. Många har mycket längre avstånd än så. 
Att polisstationen i Backe är stängd är bara ett exempel på hur staten drar bort den service man en gång hade på landsbygden. Nedlagda kontor för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är andra exempel och värre ska det bli om statsmakterna får som de vill.  
Förslaget att lägga ned Arbetsförmedlingens kontor i Vilhelmina blev droppen för Inez Abrahamsson i Latikberg utanför Vilhelmina. Hon startade Inlandsupproret som manifesterar på flera platser på lördag den 18 maj.

Det finns många saker som Inlands­upproret reagerar mot, bland annat nedmonteringen av kopparnätet. Mobiltäckningen är på många platser under all kritik. Gamla kan inte alltid få hjälp när de larmar, eftersom larmen är kopplade till mobilnätet som fungerar lite si och så. Befolkningen i inlandet har ofta fått bekosta bredbandsutbyggnaden med egna medel. Postutdelningen fungerar inte heller tillfredsställande. Bor man för långt från närmaste grannar måste man själv ta sig till sin postlåda som kan stå flera kilometer från huset. 
Det finns gott om saker som Inlandsupproret har anledning att reagera mot. En viktig sak är att värdet av de tillgångar som finns i inlandet inte kommer bygderna till del. Vinsterna från skogsbruket, vattenkraften, gruvorna och nu senast vindkraften går till stor del inlandskommunerna förbi. 
Många av de kommuner som har ett högt skattetryck har också en hög exploatering av vattenkraft, som Jokkmokk, Ragunda, Sollefteå och Storuman. Även gruvkommuner som Kiruna och Gällivare har hög skattesats. De gruvföretag och kraftbolag som exploaterar kommunerna betalar skatt på annan ort. Danderyd, utan exploaterade naturresurser, har lägst skatt. Så mycket för talet om inlandet som tärande. 

Inlandet är inte bara en ”skräpyta”. Sverige skulle ha svårt att klara sig utan de intäkter skogsbruket och gruvnäringen inbringar. Vattenkraften står för en stor del av Sveriges elförsörjning. Matförsörjningen i städerna skulle bli svår utan några som producerade maten. Storstadsbefolkningen vill ibland komma ut från staden för att åka skidor, vandra i fjällen, fiska eller jaga. Då behöver de en viss basservice.
Just nu pågår många olika uppror runt om i vårt avlånga land. Om alla dessa större och mindre manifestationer slogs ihop skulle det bli svårare att ignorera än om de sker separat. För en gemensam protestdag mot nyliberalismen och marknadens diktatur!