Den första januari runt femtiden på kvällen skulle mina kusiners tåg mot Göteborg avgå från Resecentrum i Boden. Två timmar efter avsedd tid rullade det äntligen ut från perrongen efter att ha väntat på ett anslutande tåg. Det var ju ändå inte så farligt, tänker jag då, men slås direkt av en helt annan tanke: Varför tänker jag så? Ett två timmar sent tåg är ett väldigt sent tåg. Men med tanke på hur situationen med tågtrafiken ser ut just nu, särskilt denna tid på året, så har man helt enkelt fått vänja sig vid tanken på att tåget är mest troligt sent. Ska det ens behöva vara så?Siffror från Trafikverket visar att punktligheten inom tågtrafiken har förbättrats under 2012, i och med att den blivit populärare. Men vad händer när det blir kallt? Det blir kaos.
Redan 2011 ställdes det krav på förbättring av tågtrafiken i kylan. Ändå blir det bara värre. Norrtåg har nu bestämt sig för att stoppa trafiken på sträckan Luleå-Umeå under hela januari. Detta för att den sträckan inte är lika fullsatt som de andra, och man måste ju tydligen prioritera. Men det funkar inte så. Botniabanan har varit trafikerad i över ett år, och det är mest troligt en hel del människor som pendlar den sträckan dagligen. Vad ska dom göra hela januari? Jovisst, det finns andra sätt att ta sig från ett ställe till ett annat. Men ska man verkligen behöva ställa om sig på det sättet bara för att Norrtåg inte har fått sin trafik att fungera? Det tycker inte jag.
Att det dessutom pratas om att man ska kunna köpa ”riskade biljetter” gör mig ännu mer frustrerad. Det finns redan en intern taktik inom tågbolagen då man bestämmer i förväg vilka tåg som absolut inte får ställas in, och ställer in andra tåg om problem uppkommer eller kan vara på väg. Detta är såklart ingenting som du som tågresenär får ta del av. Men det finns nu planer på att man ska kunna köpa dessa ”riskade biljetter”, alltså biljetter till tåg som har en större risk att bli inställda, till ett lägre pris. Och visst, att man äntligen delar med sig av informationen kan ju tyckas vara jättebra. Men problemen ska inte ens behöva finnas. Man ska kunna ha en fungerande tågtrafik, även mitt i vintern, i ett land där vintrarna i regel är väldigt kalla.
Ju mer jag läser om detta kaos, desto mer förvirrad blir jag. Det verkar inte alls som att tågbolagen ser detta som ett stort problem, utan som någonting ganska litet som man inte behöver skynda sig med att lösa. Det är i alla fall den känslan jag får.
Och de ”lösningar” som läggs fram ger ju bara upphov till fler problem. Tänk om dessa stora, viktiga företag, som inte ens är ett stort företag utan ett flertal små som sköter sin egen lilla del i den stora processen, faktiskt skulle börja fungera som en enda stor enhet. Skulle inte det vara ett steg mot en mer lyckad tågtrafik?
Men vad vet jag, Trafikverkets generaldirektör borde ju veta mycket mer och han ser ju inget tågkaos! Man har ju bara ”anpassat sig efter verkligheten”, för man kan ju inte veta var det snöar och var det inte gör det, och snön är ju självklart ett stort problem för tågen här i Sverige.
Linn Mäkelä, RS:are i Luleå
