”Integration” blev ökade klyftor

2006-08-22 23:15:53




I valet 2002 blev ”integration” den största enskilda sakfrågan i Rapport, Aftonbladet och Dagens Nyheter. Sedan dess har klyftorna ökat ytterligare.

– De politiska partierna har misslyckats med integrationen av invandrade personer och deras barn, konstaterade regeringens utredare i förra veckan.
Utredaren, Masoud Kamali, visade att de sociala och ekonomiska klyftorna inte minskar.
Medan 73 procent av personer födda i Sverige har sysselsättning gäller det för 60 procent av utlandsfödda. Exempelvis är arbetslösheten bland afrikaner som varit i sverige i mellan fem och nio år fyra gånger högre än bland personer födda i Sverige.
Också andelen som har en lön som är lägre än socialbidraget är 5-6 gånger större bland utlandsfödda.

Folkpartiet

Särskilt folkpartiet använder dessa klyftor till att peka ut invandrare som ett ”problem”. Leijonborgs parti utmärkte sig i förra valet med krav på ”språktest” för den som vill bli svensk medborgare. I år har detta kompletterats med en kampanj för ”svensk kultur”, där en kulturkanon (en slags topplista) skulle visa vägen till svenska klassiker.
Folkpartiets talesperson i dessa frågor, Mauricio Rojas, har talat om en ”fuskarmentalitet” bland invandrare. Fp pekar också ut förorter med hög andel invandrare som ”kriminella”. Senast i helgen varnade Leijonborg för ”muslimsk fundamentalism”.
Men de faktiskt växande klyftorna i Sverige beror inte på invandringen. De är resultatet av en nyliberal politik som medvetet gynnat de rika och storföretagen på arbetarnas bekostnad. Arbetslösheten bland utlandsfödda 5-dubblades (från 2,9 procent till 15,4) under de värsta nedskärningsåren i början av 1990-talet.
”Hårdare tag” mot arbetslösa – som också drivs av arbetsförmedlingar, socialkontor o s v – är därför ingen lösning, utan bara ett recept som ökar klyftorna. Lägre löner, tidsbegränsade jobb, deltider, avskaffad anställningstrygghet, offentliga jobbåtgärder o s v innebär ett fortsatt osäkert liv med låg levnadsstandard. Det har skapat nyfattigdom; A-kassa och sjukförskring blir lägre – och behovet av socialbidrag ökar.
Till och med folkpartiets egen rapport om ”utanförskap” medger att 44 procent av de vuxna är fattiga i dessa områden. Människors sociala situation – ekonomi, jobb, bostad – är den viktigaste förklaringen till ”utanförskap”, inte invandring.

Varför skärps politiken?

Varför driver folkpartiet denna linje och varför hakar andra etablerade partier på? Integrationsminister Jens Orback (s) har till exempel skärpt reglerna för var flyktingar får bo, och andelen flyktingar som får uppehållstillstånd sjunker nu kraftigt. Hur går denna politik ihop med Leijonborgs uttalanden om att arbetskraftsinvandringen behöver öka?
Folkpartitoppen har flera syften:
1. Att fiska efter röster hos de minst medvetna genom att peka ut invandrare som ett problem. Detta lyckades för fp i valet 2002 och kan lyckas igen.
2. Att driva igenom sämre villkor för lågavlönade arbetare genom att börja med invandrade arbetare. Tvångsarbete med socialbidrag som ersättning ska konkurrera med riktiga jobb och driva igenom en allmän försämring. Att öka arbetskraftsinvandringen men samtidigt erbjuda sämre löner och villkor är en önskedröm för Svenskt Näringsliv, som vill underminera fackföreningar och offentlig sektor.
Det finns också en rädsla hos politikerna att stora grupper i samhället glider ur deras kontroll. De ser att valdeltagandet sjunker, att ungdomar hoppar av skolan och står utan jobb. De jämför med upploppen i franska förorter i vintras, ett uttryck för ”utanförskapet” i det moderna kapitalistiska EU.
Men folkpartiets och etablissemangets svar – mer disciplin, tvångsjobb, kulturkanon – är ingen lösning. Klyftorna och motsättningarna kommer att öka och med dem nya rörelser.
Att folkpartiet nu, precis som de öppet rasistiska partierna, talar om ”kulturskillnader” som en orsak till problemen är ett tecken på att partiet utvecklas i rasistisk riktning.
Det viktigaste svaret måste komma från fackföreningarna och arbetsplatserna. Fack och arbetare måste stå i främsta ledet för att försvara villkoren för alla löntagare, oavsett födelseland eller förstaspråk. Ungdomskampanjer mot rasism, inklusive mot folkpartiet och den omänsklig flyktingpolitiken, skulle kunna tjäna som föredöme för facken.

Per-Åke Westerlund

Fotnot: I Sverige finns idag 1,1 miljon utlandsfödda personer. Cirka 1/3 Norden, 1/3 Europa, 1/3 från Afrika/Asien/Latinamerika. Tillsammans med personer med utlandsfödda föräldrar (800 000 stycken) utgör dessa 20 procent av befolkningen.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för:
• Rusta upp skolan. Svenskundervisning för alla efter behov. Stoppa privatiseringarna inom skolan.
• Studielön för vuxenstuderande. Rätt till svenskstudier på dagtid för arbetande, med bibehållet jobb och lön.
• Rusta upp bostadsom- råden och förorter. Fritidsgårdar och föreningslokaler i alla stadsdelar. Mindre klasser och barngrupper i skola och barnomsorg.
• Arbete åt alla till avtalsenliga villkor och löner.
• Satsning på tolkar och översättningar.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!