Internationell kamp för klimatet!

Av Tom Costello, Socialist Alternative (CWI England/Wales) // Artikel ur veckotidningen Offensiv

Under CWI:s internationella styrelsemöte i augusti var klimatkrisen en central del av diskussionerna. Siktet för alla sektioner i världen är att göra allt för att stödja de globala klimatstrejkerna i slutet av september, och där för fram den internationalism, antikapitalism och socialism som är absolut nödvändig att kunna ställa om och hindra en katastrof..

FN:s klimatpanel IPCC:s rapport från ifjol visar att vi blott har 12 år på oss att agera innan den globala medeltemperaturshöjningen når 1,5 grader efter förindustriell tid. Vi står nu inte enbart inför klimatförändringar, utan en existentiell kris som reser frågan om vad för slags värld de yngre generationerna kommer att bo i.

Krisens effekter känns redan globalt. Klimatforskare har i år upptäckt att permafrosten på Kanadas arktiska öar töar 70 år tidigare än förutspått. Men vidden av krisen visar sig främst i den fattigare delen av världen. 350 miljoner i Sydostasien och Afrika har fått utstå mördande värmeböljor i år. Temperaturer på uppemot 48 grader i norra och centrala Indien har redan skördat 36 liv – och den verkliga dödssiffran är sannolikt högre än så.

Då ilskan växer över världens klimatkris är politiker pressade att hitta svar. Det gamla svaret – att arbetarklassen som konsumenter är skyldiga – har visat sig helt otillräckligt. En produkt av denna utveckling syns i USA. Alexandria Ocasio-Cortez, som sitter i USA:s representanthus (underhuset i kongressen) och beskriver sig själv som demokratisk socialist, har introducerat idéen om en ”ny grön giv” (Green New Deal). Förslag som att höja skatterna för de superrika för att finansiera gröna jobb och hållbara infrastrukturprojekt har skapat ett stort stöd bland arbetar- och medelklass i USA. En opinionsundersökning nyligen utförd av Marist College i New York visade att 63 procent av de svarande stödjer idéen om en ny grön giv.

Detta återspeglar en bredare social trend internationellt. Arbetare, studenter och särskilt ungdomar har börjat se sig om för mer radikala idéer, medan det politiska etablissemanget och den härskande klassen bara har kunnat erbjuda falska löften och tomma gester. Det finns en växande insikt om att det nuvarande ekonomiska systemet är inkapabelt till att möta planetens behov. Carbon Majors Report visade också att blott 100 företag i världen är ansvariga för 71 procent av världens industriella utsläpp av växthusgaser sedan 1988.

Det har inte kommit som en överraskning för de flesta att missnöjet och ilskan hos miljontals unga har fått sig ett uttryck i #YouthStrike4Climate. Rörelsen startade 2018 när den 16-åriga Greta Thunberg började sin sittstrejk utanför riksdagen i Stockholm med krav på omedelbara åtgärder för att rädda klimatet. Sedan dess har rörelsen exploderat, med höjdpunkten den 15 mars då 1,5 miljoner lämnade skolor och universitet för att strejka. Nästa våg har fått namnet ”Earth Strike” efter uppmaningen till arbetare att anordna walkouts för att expandera och utveckla motståndet.

Under ett tal på FN:s klimatkonferens i Polen sa Thunberg:
– Vi kan inte lösa en kris om vi inte hanterar det som en kris. Vi måste hålla de fossila bränslena i marken, och vi måste fokusera på rättvisa. Om lösningarna inom systemet är så omöjliga att finna, kanske vi borde ändra själva systemet.
Detta återspeglar en växande känsla inom ungdomsrörelsen för klimatet, på många sätt går medvetenheten åt ett antikapitalistiskt håll. För ett stort skikt ungdomar är kapitalismens ändlösa jakt på profiter helt inkompatibelt med genuin klimaträttvisa.

Ett genomgående tema under veckan av diskussioner på IEC-mötet (CWI:s styrelse) var den höga nivån av internationalism under strejkerna. Det finns en utbredd insikt om att rörelsen måste ha en global karaktär då klimatförändringen inte kan lösas i ett land och att den måste basera sig på starka kopplingar mellan kampanjer i alla länder. CWI, som en enad och internationell organisation bestående av socialistiska kämpar, har vid varje steg uppmuntrat processen och betonat internationalismen i varje aspekt av vårt arbete i klimatrörelsen.

Det är avgörande att vi bygger solidaritet mellan ungdomsrörelsen för klimatet och den organiserade arbetarrörelsen. I Nordirland har arbetare ockuperat Belfasts Harland & Wolfs skeppsvarv i protest mot att jobben hotas. Den kapitalistiska marknadens logik dikterar att där det inte går att göra profit måste arbetarklassens områden genomlida ytterligare nöd. Detta kommer läggas till de problem som en ny generation av ungdomar har som för närvarande går in i en alltmer osäker arbetsmarknad.

Socialist Party (CWI Irland) har spelat en nyckelroll genom sitt inflytande i den nordirländska fackföreningsrörelsen i att stödja arbetarnas krav på förstatligande för att rädda jobben. Vi har knutit kampen till klimatrörelsen, där vi kopplat offentligt ägande, demokratisk kontroll och styre med utbildning till arbetarna i produktion av förnybar energiutrustning, som en del i en övergång till 100-procent grön produktion.

Orienteringen mot arbetarklassen som nödvändig kraft att förändra anammas av alla CWI:s sektioner. På andra sidan jordklotet, i Australien, har elevstrejkerna tagit sikte mot Queenslands socialdemokratiska regering, vilka har gett tillstånd åt fossiljätten Adani att öppna en ny kolgruva. Den skulle innebära inget annat än en katastrof för arbetare, aboriginer och de många hotade arter som lever runt gruvan.

Kolbrytning i regionen kommer att påverka vattenkvaliteten i Galileebassängen, som förser 20 000 personer med vatten. Socialist Party (CWI Australien) har ingripit entusiastiskt och lyft behovet av offentligt ägande för att kunna ge betald utbildning i förnybara energijobb åt de boende i områden som förlitar sig på fossilindustrin.

Det är den gemensamma internationella approachen som också kommer att ses i Paris på Climate Action Summit (ungefär Klimataktionstoppmötet) den 21 september, under vilken CWI kommer att ha ett internationellt ingripande under parollen ”Systemförändring, inte klimatförändring – kämpa för ett socialistiskt alternativ!”.

Som Marx sa ”underminerar den kapitalistiska produktionen sina källor till rikedom – jorden och arbetarklassen”. CWI har visat vad en marxistisk approach är till klimatfrågan, där vi kopplar samman förödelsen av planeten till det system som frodas genom exploateringen av arbetarklassen världen runt.

Alla handlingar som de kapitalistiska regeringarna kommer att vidta kommer att vara för lite och för sent. Vi måste agera med vetskapen om att kapitalismen inte är i skick att ta itu med klimatkrisen, och istället föra världen mot en ren och hållbar framtid för mänskligheten.

Ett program för att hantera krisen måste garantera gratis, tillgänglig och högkvalitativ kollektivtrafik och massiva investeringar i förnybar energi. Detta behöver matchas med offentliga investeringar för att garantera klimatsmarta bostäder för alla och med ett totalstopp för fossilindustrin

Men detta kräver en bredare förändring. Vi måste ta oss an det kapitalistiska systemet. Som ett första steg måste energibolagen, transportsektorn, jordbrukssektorn och de stora industrierna tas ur händerna på profitörerna. Ett system av arbetarkontroll och -styre skulle kunna lägga grunden för en demokratisk socialistisk planering med hållbar produktion baserat på folkets och planetens behov – inte på den exploaterande elitens.