Nu på fredag, 25 februari, kommer Irak att se de största landsfattande demonstrationerna hittills. I Kurdistan fortsätter massprotesterna trots att KDP-regeringens styrkor skjuter mot demonstrationerna och fyra demonstranter dödats.
På måndag den 21 februari deltog 2 000 i demonstrationen i Sulaymaniyya. Nu anslöt sig personal från stadens sjukhus efter ett stormöte.”Vi är med demonstranterna och deltar i protesterna”, förklarade läkaren Kawa Sabah. Även de anställda på universitetet gick med, med rektorn i spetsen, i protest mot förra veckans dödsskjutningar.
Protesterna har spridits till fler städer i Kurdistan. I Kalar, Dervendishan och Halabja genomfördes demonstrationer på måndagen med en fortsättning de kommande dagarna. I Karal och Dervendishan deltog 200 personer vardera och sju av dem greps.
På måndagen dödades en 17-åring, Sherko Mohammed, av polisens kulor i Sulaymaniyya och en demonstrant, Surkiu, dog på sjukhuset av den skottskada han fick förra veckan. På måndagen uppges 47 personer ha skadats.
De styrande partierna, KDP och PUK, säger sig vilja ha ett stormöte eller förhandlingar med ledare för oppositionen. Men även det etablerade oppositionspartiet Gorran (Förändring) tackar nej och kräver regeringens avgång. Gorran har intagit en försiktig hållning och inte deltagit direkt i protesterna. Initiativet kommer främst för ungdomar.
KDP har som andra regimer i regionen hotat med ännu mer våld. Fazel Mirani i KDP:s styrelse sade att om någon skulle attackera KDP:s partilokal ”ska vi klippa av hans hand”. Demonstranter på torget svarade att de i så fall skulle dra av Mirani hela armen.
KDP och PUK har tillsammans styrt Kurdistan i Irak som en autonom region sedan USA:s första invasion 1991, med undantag för ett inbördeskrig mellan de båda partierna 1994-96. Det nära samarbetet med USA och den på ytan lugna situationen har inte inneburit någon fundamental skillnad i livssituationen för befolkningen jämfört med resten av Irak. Varje dygn finns bara elektricitet under 10 timmar, det finns inget rent vatten, fattigdomen och arbetslösheten är utbredd. Ofta är polis eller soldat de jobb som finns, vilket innebär att KDP och PUK byggt upp en enorm polis- och säkerhetsapparat.
Ilskan riktas nu mot KDP-presidenten Barzani och den s omfattande korruptionen, men demonstranter tar också upp många sociala krav, särskilt för ett slut på massarbetslösheten.
Proteströrelsen i hela Irak, som hämtar kraft från hela revolutionen i hela regionen, behöver nu förstärkas med strejker och arbetarnas deltagande som en organiserad kraft. Egypten och Tunisien har visat att regimer kan fällas, men också att kampen måste gå vidare och riktas mot hela det kapitalistiska systemet.
Abbas Sdiq
