Irak: Premiärministerns avgång följs av fortsatt kamp

Iraks premiärminister Adil Abdul-Mahdi har efter protesterna tvingats avgå, men fortfarande rasar kampen (Foto: Wikipedia CC).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I helgen avgick Iraks premiärminister Adil Abdul-Mahdi och nu väntas en ny tillfällig regering ta över styret.

Mahdis avgång har dock inte stoppat proteströrelsen som kräver en ny politisk ordning – bort med alla sekteristiska, korrupta partier och politiker, för jobb, välfärd, tryggad el- och vattenförsörjning samt ett slut på plundringen av landets resurser och utländska makters inblandning. 
När detta skrivs (den 3 december) sitter de som revolten vänder sig emot och försöker få ihop en ny tillfällig regering för att om möjligt kunna hänga sig kvar vid makten ännu en tid. Men det är långt ifrån säkert att de lyckas. 

Efter över två månader av protester finns det en bestämd vilja att göra upp räkningen med det sekteristiska politiska system som infördes av den USA-ledda ockupationsmakten. 
Eller som en 18-årig student sa till Al Jazira i söndags: ”Varför ska vi sluta strejka nu och ge upp Tahrirtorget? Mahdis avgång förändrar inget, han var bara tillsatt av en massa korrupta politiska partier”.
Mahdis avgång hade föregåtts av den blodigaste dagen hittills när säkerhetsstyrkor och regimtrogna miliser dödade minst 52 personer i städerna Nasirija (Mahdis hemstad) och Najaf i södra Irak. Sedan protesterna inleddes har mer än 420 människor dödats.

För att hedra minnet av de som har dödats och för att visa sitt stöd till revolten genomfördes under helgen även manifestationer i sunnidominerade områden i västra Irak. 
I exempelvis Mosul samlades elever, studenter och lärare från stadens skolor och unversitet för att visa sin solidaritet med kampen och för att hedra de som har dödats i protesterna med en tyst minut mot korruption och arbetslöshet. 
Liknande aktioner skedde även i två andra orter där majoriteten är sunnimuslimer, enligt Middle East Eye i söndags. 

Genom fortsatt kamp och organisering för att dels försvara massorna och dels forma ett politiskt alternativ kan revolten spridas och regimen besegras.