Igår, måndag 25 Bahman (14 februari) blev en upprorsdag i Iran. Världens
blev vittne när hundratusentals genomförde protester i Tehran och många andra
städer. De ropade ”Ned med diktaturen” och ”Efter Ben Ali, nu Sayed Ali
[Khamenei]”.
Nästan 50 000 människor hade svarat på en uppmaning på Facebook att stödja eller delta i protesterna. De officiella oppostionledarna Mehdi Karroubi och Mirhossein Mousavi hade tidigare i ett brev till inrikesministern begärt tillstånd för en demonstration till stöd för revolutionen i Egypten.
Regimen var förberedd med civilklädda säkerhetsstyrkor, milis och polis. De attackerade demonstranterna från motorcyklar, använde tårgas och sköt direkt mot protesterna.
En universitetsstudent dödades och tre skadades i Teheran. Över 200 personer greps runt om i landet.
Ungdomar och kvinnor spelade en stor roll i protesten. Mödrar hade förberett att delta i Laleparken i Teheran, med fotografier på sina barn som dödats vid tidigare protester. De flesta demonstranterna var ungdomar och studenter. Arbetaraktivister var också viktiga deltagare. Från fängelset gav många politiska aktivister och bussförarfackets ordförande Mansour Ossanlou sitt stöd till protesterna.
Protesten den 25 Bahman visade att hela Mellanöstern är som en vulkan, och kanske särskilt Iran. Och att alla diktaturerna är rädda är livrädda. Detta underströks när den islamistiska regimens ”parlamentsledamöter” direkt efter protesterna krävde dödsstraff för Mousavi och Karroubi. Regimen i Teheran har trappat upp terrorn och genomfört hundratals avrättningar av arbetarkämpar och oppositionella sedan massprotesterna 2009. Men detta har inte lyckats stoppa måndagens protest.
Irans anti-teokratiska protest visar att en ny period i massrörelsen i Iran i inletts. Om arbetarklassen deltar i kampen mot regimen kan den fällas. Nu krävs organisering för upptrappad kamp.
Hamid Azar
