Den iranska regimens massiva våld, massarresteringar och hot har förhindrat gatuprotester under den senaste veckan. Men krisen och protesterna är inte över. Splittringen i toppen har fortsatt, vilket reflekterar det massiva trycket från massorna.Regimens våldsmän har översvämmat gatorna mot varje misstänkt protest eller minnesstund för dem som dödats. Massterrorn – käppar, batonger, skjutvapen, tårgas – mot demonstranter och de som vågat sig ut har dödat minst 50 personer, vissa rapporter säger upp till 200. Över 2 000 personer har gripits av säkerhetsstyrkor under de senaste veckorna. Bland dem finns över 50 journalister. Många har gripits och misshandlats i sina hem mitt i natten.
Uppgifter i Teheran talar om att regimens civilklädda våldsmän talar arabiska, att de rekryterats från t ex Libanon.
Måndagen den 29:e genomfördes den senaste större protesten – en mänsklig kedja genom Teheran. Regimen svarade med att slå sönder vindrutor och skära sönder däcken på bi- lar som tutade. Mobilnätet stängdes av i området och gatan fylldes av basjimiliser och vakter.
Det skoningslösa och desperata våldet visar att den påstådda valsegra-ren Ahmadinejad och hans beskyddare, den högste ledaren ayatolla Kha- menei, inte kan lita på någon ”av gud given” legitimitet. De nattliga slagorden från hustaken har också fortsatt.
Parallellt med våldet bedrivs en massiv propagandakampanj. Demonstrationerna sägs vara en del av en ”sammetsrevolution” som styrs av regeringarna i Washington och London.
Den påstått besegrade ”oppositionsledaren” Mirhossein Mousavi och hans anhängare pekas ut som förrädare och kriminella. En av regimens mest ökända tidningar skrev att Mousavi är utländsk agent. Vädjanden till nationalism har också åtföljt arresteringarna av personal på utländska ambassader.
Gripna som torterats har visats upp i TV där de ”erkänt” sin roll som Västagenter. Däribland Mohammad Ali Abtahi, vice president under ”reformpresidenten” Khatami och redaktören för Mousavis tidning, vars utgivning stoppats. Det mest uppmärksammade dödsoffret, studenten Neda Agha-Soltan som tittade på under en demonstration, sägs av regimen ha dödats av engelska agenter, medan vittnesmål bekräftar att det var regimens basjimilis som sköt.
Att trycket underifrån inte upphört visades på nytt när Mirhossein Mousavi i söndags framträdde för första gången på flera veckor. Med stöd av en annan ”reformkandidat”, Karoubi, kritiserade han säkerhetsstyrkorna och krävde att de som gripits ska släppas omedelbart.
Mousavi presenterade också ett 24-sidigt dokument för att bevisa valfusket i valen den 12 juni. Bland annat att väljare mutades med pengar och mat, samt att 20 miljoner extra valsedlar tryckts upp.
Höga religiösa ledare från den heliga staden Qom har samtidigt uttalat att valen var olagliga. ”Församlingen av forskare och lärare i Qom” gick därmed emot sin högste ledare Khamenei.
Att reformfalangen, som är en del av den islamistiska regimen, inte har kapitulerat beror på att den allvarligt oroas av den revolutionära stämningen. Mousavi sa på mötet i söndags att arresteringarna måste upphöra därför att de ”leder till en mer radikaliserad politisk atmosfär”. En storayatollah, Abdolkarim Mousavi Ardabili, varnade på ett möte med Väktarrådet att ”händelserna har försvagat systemet”.
Att en falang inom regimen ville byta ut Ahmadinejad beror på deras fruktan för de stora klyftorna och missnöjet i det iranska samhället. Arbetare, studenter, kvinnor och de fattiga städerna drabbas av ständiga pris- ökningar och ökande arbetslöshet. Deras protester möts av repression från en maktapparat som berikat sig själv under flera decennier. Det ”revolutionära gardet” (i verkligheten kontrarevolutionärt) har fått ökad ekonomisk makt under Ahmadinejad. Samma garden har nu skickat stora summor pengar utomlands av rädsla för den nya revolutionen.
Den ekonomiska krisens allvar visas av att regimen mitt under protesterna har meddelat att subventioner- na på bensin ska avskaffas – d v s nya stora prisökningar.
Khamenei, som har spelat huvudrollen i att öka förtrycket, satsar nu på nationalistisk propaganda.
Minnen från USA:s och Storbritanniens tidigare övergrepp i Iran ska ge regimen stöd från ”reformisterna” även om regimen förlorat sin legitimitet. Mousavi, som säger att protesterna inte är slut, har heller inte kallat till några nya demonstrationer.
Den nya revolutionen 2009 kan inte lita på Mousavi och andra kritiker inom regimen. Den islamistiska diktaturen måste störtas. En revolutionär massrörelse måste byggas underifrån, av arbetare och unga, under kampens gång.
Kampen för demokratiska rättigheter, för arbete och löner som går att leva på är också en kamp mot kapitalismen, som i dagens Iran styrs av mullorna.
Den modiga kampen mot politisk och ekonomisk diktatur behöver ett demokratiskt och socialistiskt massparti.
Per-Åke Westerlund
Bara krokodiltårar från Carl Bildt
Politiker världen över har gråtit krokodiltårar över händelserna i Iran. Däribland Sveriges utrikesminister Carl Bildt.Men de två senaste åren har Bildt mötts av demonstrationer när han bjudit in Irans utrikesminister Mottaki till Stockholm.
Den svenska staten har inte heller haft några betänkligheter över att skicka tillbaka flyktingar till Iran, däribland både HBT-personer och kvinnor som skilt sig, två grupper som särskilt attackeras av regimen.
Liksom de styrande i grannländerna är politikerna i Väst oroade av masskampen. De vill ha en ”fredlig lösning”, det vill säga någon sorts kompromiss som inte löser krisen för massorna.
RS / Offensiv kämpar för ▼
- Bort med den diktatoriska regimen.
- Demokratiska fri- och rättigheter. Fria val.
- Frisläpp alla som fängslats – avskaffa censuren.
- Bygg demokratiska kamp- och försvarskommittéer som kan samla motståndet och försvara massrörelsen.
- Arbetarklassens självständiga organisering i demokratiska och kämpande fackföreningar samt ett socialistiskt arbetarparti.
- För ett demokratiskt och socialistiskt Iran med garanterade demokratiska rättigheter för alla nationella minoriteter.
