I början av juli skedde en av de största massavrättningarna på flera år i Teheran, Irans huvudstad. 29 personer hängdes till döds i ett fängelse norr om huvudstaden.Av dessa var minst femton politiska fångar. Veckan efter dömdes ytterligare åtta kvinnor och en man till stening. Hittills i år har 155 personer mist livet genom avrättningar i Iran, rapporterar Amnesty. Under år 2007 rapporterades över 300 avrättningar.
I Iran kan du dömas till döden för allt från homosexualitet till otrohet eller politisk aktivitet. Även minderåriga döms och straffas med döden.
Dödsstraffet används som politiskt vapen av förtryckarna i Iran.
I början av augusti avrättades journalisten Jakob Mehnabad i centrumfängelset i Sahedan.
Nu i augusti fördes även fyra lärare som deltagit i de stora lärarstrejkerna till det ökända Evinfängelset och de kommer att avrättas.
En av lärarna, Farzad Karmangar, dömdes i andra vecka i augusti till döden för sitt deltagande i strejken. Detta provocerade i sin tur fram en storm av massprotester i staden Sanadeh i den kurdiska delen av Iran. Minst 1 000 personer deltog i protesterna. Detta följdes sedan av stora studentprotester. Studenterna kopplade ihop fängslandet av lärarna med krav på frigivandet av de studenter som arresterats en månad tidigare.
De senaste protesterna mot fängslandet av lärare och studenter och protesterna mot avrättningar är bara en del av den sjudande arbetaraktivism som äger rum såväl underjordiskt som halvt öppet i dagens Iran. Över hela landet sker det strejker och protester och organisationsgraden har ökat mot regimen, men problemet är att protesterna inte är sammankopplade. Behovet av ett nytt massförankrat arbetarparti är idag en brännande aktuell fråga.
Ett nytt massförankrat arbetarparti som kan samordna och organisera protesterna över hela Iran skulle ge ett större självförtroende till arbetarnas protester och skulle på allvar kunna utmana den islamistiska diktatu- ren.
Kristofer Lundberg
