Irland: Transpride tillbaka till kamprötterna

av Thomas White // ur veckotidningen Offensiv

Den 6 juli ägde Dublins andra årliga Trans Pride-parad rum, som utgjordes av ett kort utomhusmöte med en påföljande demonstration och ett avslutande utomhusmöte. Det rådde trots regnet en väldigt positiv atmosfär.

Uppskattningsvis 1500-2000 anslöt för att delta i det community/gräsrotsledda evenemanget som hade en starkt antikkapitalistisk röd tråd och en stor bredd på talarna. Ett stort antal ämnen togs upp, med en del särskilt kraftfulla bidrag från transaktivister i asylboenden och från Resande-communityt som talade om sina egna erfarenheter och om nödvändigheten av att alla förtryckta kämpar tillsammans.

Flera talare belyste den ödesdigra bristen på transhälsovård, med väntetider som har ökat från 22 månader till 3 år och indikationer på ett stopp för den bröstkirurgi som för närvarande finns tillgänglig, vilket innebär att i en nära framtid kommer all slags könsbekräftande kirurgi behöva göras utomlands. Ett antal talare från Intersex Ireland talade också om behoven inom intersexcommunityt.

Trans Pride fick stort stöd från allmänheten likaväl som från fackföreningarna med en officiell talare från Unite, ett antal fackföreningsdemonstrationer, officiella solidaritetsuttalanden från brittiska TUC (brittiska LO) och norra Dublins avdelning av INTO (ett lärarfack). Trans Pride försöker, organiserad som ett antistorföretagsevenemang, föra priderörelsen tillbaka till såväl sina radikala protest- och antikapitalistiska kamprötter som till att vara en samlingspunkt för transcommunityt.

Evenemanget markerade 50 år av kamp sedan Stonewallupproret, och känslan av det nu som då är tid för en radikal förändring uttrycktes av en talare från Trans Equality Network Ireland (Irlands transjämlikhetsnätverk), som sade att ”transrevolutionen kommer, ta inte nej som ett svar!”