Det talas om att det råder högkonjunktur i Sverige, med stor efterfrågan på arbetskraft. Men högkonjunkturen gäller inte för hela landet. Det finns exempelvis många små inlandskommuner som har problem. Dessa förvärras nu.I Storumans kommun har flera statliga myndigheter, såsom Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Försäkringskassan och Domstolsverket tänkt centralisera sig och flytta verksamhet och jobb in till kuststäder som Umeå och Skellefteå. Detta är ett hårt slag mot inlandet och hotar ungefär 50-70 jobb – framförallt kvinnors jobb!
”Argumenten för en koncentration av enheterna är ihåliga. I inlandet är kostnaderna för lokaler och omsättningen på arbetskraft mindre men statliga verk och myndigheter verkar inte bry sig om inlandets kvinnor som tycks bli förvisade till i bästa fall låglöneyrken och ännu fler säsongsjobb”, säger Lollo Vedbring, bankanställd, till Västerbottens-Kuriren 9 juli. Vedbring är en av initiativtagarna till ”Inlandsupproret”.
”Upproret”
”Upproret” är en namninsamling mot den ytterligare utflyttning av jobb, bort från inlandskommunerna, som de statliga verkens planer innebär.Många inlandskommuner står dessutom inför ytterligare, svårigheter. Bland dessa finns den så kallade ”åldersbomben”. Redan idag är befolkningsstrukturen sned, åldersmässigt.
Ta Sorsele till exempel, där snart var tredje invånare kommer vara över 65 år gammal! Och om bara 20 år blir varje arbetande Sorselebo, i teorin, tvungen att försörja 1,5 barn/gamla.
Bakom denna sneda åldersfördelning återfinns bland annat en stor utflyttning. Störst är denna i åldrarna 16-30 år. Dessa åldergrupper står ensamma för nästan hälften av utflyttningarna från kommunen. Det innebär också en minskning av den kommande generationen. En situation som i längden blir ohållbar.
Protester nödvändiga
Om vi till detta då lägger den utflyttning av jobb från statliga verk, som vi talade om inledningsvis, så kommer situationen att bli än värre. Det behövs verkligen ett ”inlandsuppror”. Och det är inget fel på en namninsamling.Upproret visar på den negativa trend som blir följden då marknadsekonomin får råda.
Men om trenden ska kunna vändas krävs även andra mer handfasta åtgärder än namninsamlingar.
Till dessa hör bland annat en kamp för en politik som tar kontrollen över företagens jättelika vinster. Istället för att dela ut över 200 miljarder till aktieägarna så bör exempelvis investeringarna både ökas och styras, bort från spekulation, till nya och trygga jobb. Inte minst till de redan hårt drabbade inlandskommunerna.
En stor del av vinsterna har alltid kommit från just glesbygdskommunernas skog, malm och vattenkraft.
Elvira Lindholm
