”Gruvbolagen överväger att som en del av omstruktureringen av hela gruvindustrin skära bort 200 000 jobb under de kommande fem åren. Gruvbolagens bossar försöker vältra över bördan av att återställa sina vinstmarginaler på arbetarnas och der
Det nya Workers and Socialist Party (WASP, Socialistiska arbetarpartiet) fördömer i starkast möjliga ordalag gruvjätten Amplats kallblodiga plan på att skära bort 6 000 jobb och står upp i solidaritet med Amplatsarbetarna som hotar med strejk på måndagen den 20 maj i protest.Amplats, som lyder under Anglo Am-erican, är världens största platinabrytare. Eftersom varenda anställd gruvarbetare stödjer 6-10 närstående och varje gruvjobb beräknas generera ytterligare 26 jobb inom den bredare ekonomin, innebär dessa jobbförluster en katastrof för gruvarbetarna, deras familjer och arbetarklassområdena i stort.
Jobbförlusterna är särskilt alarmerande med tanke på att gruvbolagen och andra sydafrikanska storbolag genom Amplats nu testar hur långt man kan gå.
WASP manar därför alla Amplatsanställda, Nationella arbetarkommittén och facken inom gruvindustrin att mobilisera för ett enat, välorganiserat och effektivt motstånd. Med en 24-timmars generalstrejk som start kan en kampanj av rullande massaktioner inledas för att stoppa varslen och uppsägningarna på Amplats och andra håll.
Amplats har fördömts av kapitalistiska analytiker för att bolaget påstås ha kapitulerat efter påtryckningar från facken och regeringen och sagt sig vara berett att minska nedragningarna till 6 000 jobb från ursprungliga 14 000.
Investerare som törstar efter hämnd är fast beslutsamma i att ta tillbaka de eftergifter de tvingades göra efter den strejkvåg som svepte fram genom gruvindustrin under den senare hälften av 2012.
Men Amplats har heller inte backat från sin tidigare plan att säga upp 14 000 anställda. Man har bara ändrat tidsplanen – varslen och uppsägningarna av 6 000 anställda är bara den första åtgärden.
Gruvbolagen överväger att som en del av omstruktureringen av hela gruvindustrin skära bort 200 000 jobb under de kommande fem åren. Gruvbolagens bossar försöker vältra över bördan av att återställa sina vinstmarginaler på arbetarnas och deras familjers axlar.
Detta är anledningen till att exempelvis Sibanye Gold tillkännagivanden att 5 000 anställda i deras Gautenggruvor är ”övertaliga”, medan 3 000 anställda kommer att få sparken då Beatrix West-gruvan läggs ner.
Utan något slut i sikte för den globala ekonomiska krisen fruktar gruvjättarnas bossar att efterfrågan kommer att sjunka. Ägarna genomför därför åtgärder nu för att skydda sina vinster mot nedgång på kort, medellång och lång sikt. De vill bevara det paradis det innebär att det skulle ta en arbetare 300 år att tjäna lika mycket som en vd tjänar på ett år; där vinsterna för de nio största gruvföretagen under år 2011 ensamt skulle ha räckt för för att betala varje gruvarbetare en månadslön på 88 000 rand (ca 62 000 kronor).
Amplatsbossarnas, Gruvkollegiet och hela den kapitalistiska elitens verkliga agenda är att bryta ryggen på arbetarnas enighet och motstånd och återställa styrkeförhållandena till läget som rådde före Marikana.
Arbetarna har helt riktigt kommit fram till att det fortsatta dödliga våldet, som tilltagit de senaste veckorna med lönnmordet på fackförbundet AMCU:s ledare Mawethu Steven den 11 maj, inte är någon tillfällighet. (Dödsskjutningen följdes av nya strejker i Marikana i slutet av förra veckan, red kommentar.)
Samma tillvägagångssätt är igång nu liksom förra året: kyligt dödande som aldrig egentligen har upphört, genomfört av okända grupper som polisen ännu inte har identifierat och arresterat, för att skapa en atmosfär av terror och splittring bland arbetarna.
Bossarna hoppas på att med arbetarna splittrade kunna få igenom sina jobb- och produktionsnedskärningar samt att i lugn och ro kunna vänta ut de strejker de förväntar sig då avtalsrörelsen nu börjar.
Det vore ett nederlag för inte bara gruvarbetarna utan för hela arbetarklassen om Amplats lyckas med sin jobbslakt.
Andra kapitalister skulle ta detta som intäkt för att nu är tiden inne för en omfattande offensiv mot andra industri- och gruvarbetare. De offentliganställda kommer inte att drabbas mindre hårt.
Regeringsfinanserna står inför en trefaldig kris. Budgetöverskottet från tiden före krisen har vänts till ett betydande och växande budgetunderskott, för vilket regeringen redan nu betalar 100 miljarder rand (70 miljarder kronor) bara i räntekostnader. Det rådande budgetunderskottet håller på att nå ohållbara nivåer som hotar en känslig valuta som är en av världens värsta ifråga om stabilitet.
Krisen inom gruvindustrin åter- speglar krisen inom den kapitalistiska ekonomin i dess helhet.
Det enda sättet att inte bara rädda de jobb som finns utan även skapa nya jobb är att gruvindustrin tillsammans ryggraden i ekonomin förstatligas och ställs under arbetarklassens demokratiska kontroll och styre.
Endast på det sättet är det möjligt att planera ekonomin för att möta den överväldigande majoritetens behov; att etablera harmoni mellan produktionen och konsumtionen samt att eliminera de periodiskt återkommande ekonomiska och sociala rubbningar som produktion för privat vinst oundvikligen leder till.
Endast på det sättet kommer det att vara möjligt att sänka arbetstiden och skapa anständiga jobb för alla genom att dela på jobben utan lönesänkning, istället för varsel och uppsägningar.
Democratic Socialist
Movement, DSM
(CWI i Sydafrika)
