Socialist Action (CWI i Hongkong) tog för fjärde året i rad initiativet till organiserandet av en manifestation på Internationella kvinnodagen den 8 mars, för att samla kvinnor av olika nationaliteter. Syftet var att dra samman kvinnor från territoriets många etniska bakgrunder och kamp på olika områden för att peka på nödvändigheten av en enad kamp mot diskriminering och förtryck av kvinnor.
Kvinnor från Afrika, Kina (fastlandet), Indonesien, Filippinerna och Sri Lanka deltog på detta års manifestation tillsammans med aktivister (kvinnor och män) från Hongkong. Flera grupper hade talare, inklusive Refugee Union [Flyktingföreningen] som är inblandade i en månadslång ockupationskamp mot diskriminering och korruption inom myndighetsskött service. Representanter för League of Social Democrats (LSD, Socialdemokraternas Förbund), Slutwalk från Hongkong och Womens’ Coalition HK (en organisation som kämpar för hbt-rättigheter) talade också på manifestationen.
Den mest framträdande kvinno- och arbetarkampen i Hongkong under 2014 är den pågående kampanjen av hushållsmigrantarbetare mot slavliknande arbetsmarknadslagar. Flera på varandra följande massprotester har ägt rum under detta år i fråga om fallet med den indonesiska hushållsarbetaren Erwiana, som blev utsatt för våldsamma övergrepp av sin arbetsgivare under sju månaders tid, vilket blev ett internationellt uppmärksammat fall.
Hongkong är nu till följd av detta känt som det ”moderna slaveriets” stad. Omkring 300 000 hushållsarbetare från mestadels Filippinerna och Indonesien, men också i mindre antal från Thailand, Nepal och Myanmar, lever och arbetar under hårda diskrimerande lagar. De har extremt långa arbetsdagar med nästan inget lagligt skydd alls mot den ekonomiska utpressning som används av hänsynslösa värvningsbyråer eller mot fysiska övergrepp i hushållet.
Det är vanligt att dessa värvningsbyråer tar en avgift för ett anställningskontrakt på 21 000 hongkongdollar (17 000 kronor) – motsvarande de första sju månadslönerna för indonesiska hushållsanställda. Detta inträffar på nytt varje gång den anställda får en ny arbetsgivare, vilket därför avskräcker kvinnorna från att säga upp sig även om en arbetsgivare begår övergrepp eller är våldsam.
Myndigheternas bestämmelser innebär att utländska hushållsarbetare inte tillåts bo någon annanstans än hos sin arbetsgivare, vilket i sin tur innebär att de står till förfogande som arbetskraft dygnet runt. Många av dem arbetar 18-20 timmar om dagen och har inget privatliv, då boendeytorna i Hongkong är så små.
Hushållsanställda sover väldigt ofta i vardagsrummet eller ibland i en korridor eller på köksgolvet. Detta gör dem sårbara för våld och trakasserier, ibland av sexuell natur. Förtrycket av migranthushållsarbetare är det extremaste exemplet på ett förtryckande system som drabbar alla kvinnor och alla arbetare – ”lokala” lika väl som ”utländska”.
Den 9 mars – då söndag är deras enda lediga dag – deltog över 1 000 hushållsanställda i en demonstration organiserad av en koalition av migrantarbetare. ”Vi är arbetare, inte slavar!”, var en paroll som ekade på gatorna, med uttryck för stöd från många åskådare.
Denna protest riktades i särskilt hög grad mot en nyligen påbörjad propagandaoffensiv från myndigheterna som anklagar migrantarbetare för att vara ”jobbhoppjerkor”. Hongkongs myndigheter har samtidigt blivit hårdare i sina ställningstaganden emot kraven på avskaffandet av repressiva arbetsmarknadslagar som inneboenderegeln och tvåveckorsregeln. Den senare tvingar hushållsanställda att lämna Hongkong inom 14 dagar efter det att ett anställningskontrakt har sagts upp.
Socialist Action var den enda av det fåtal politiska grupper som finns i Hongkong som deltog i migrantarbetardemonstrationen den 9 mars, trots att denna var den överlägset största protesten i samband med Internationella kvinnodagen och en uppenbar prioritet för vilken organisation som helst som utger sig för att stå för kvinnors rättigheter eller för ett feministiskt perspektiv. Flera talare från en rad migrantorganisationer talade, inklusive Eni Lestari från Justice for Erwiana-kampanjen [Rättvisa för Erwiana-kampanjen], som rapporterade från hennes besök nyligen i Indonesien för att träffa Erwiana, hennes familj och hennes anhängare. Puji Babul från Refugee Union [Flyktingföreningen] höll också ett tal på indonesiska på migrantarbetardemonstrationen.
Internationella kvinnodagens manifestation på Times Square stödde sockså av Slutwalk Hong Kong, som protesterade mot sexuellt våld, en kampanj som Socialist Action har hjälpt till med att bygga under de senaste åren. Var sjunde kvinna i Hongkong har upplevt sexuellt våld, enligt Association Concerning Sexual Violence Against Women [Förbundet för frågor rörande sexuellt våld mot kvinnor]. Socialister förklarar att våld mot kvinnor och sexistiska attityder är rotade i kapitalismen, som bygger på köns- likaväl som klassförtryck.
Det finns många exempel på hur staten – högt uppsatta domare och polischefer – och det högervridna politiska etablissemanget förstärker könsförtrycket och uppmuntrar idéer som undergräver kvinnors rättigheter och frihet. Detta visades förra året genom den ökända kommentaren från Hongkongs säkerhetsminister Lai Tung-Kwok, som sa att kvinnor borde undvika alkohol för att förhindra våldtäkt. Denna kommentar gjorde många människor upprörda och fick i synnerhet fler unga kvinnor att bli aktivister för att ifrågasätta och utmana sexistiska idéer och det system som skapar dem.
Samma politiker som strör uråldriga idéer om kvinnor omkring sig genomför också en ekonomisk politik som upprätthåller könsojämlikheten. Den nyliberala politiken har inneburit att offentliga medel förs över till storföretagen istället för att spenderas på offentlig service som barn- och äldreomsorg. Detta tvingar fattiga familjers kvinnor att stanna hemma och ta hand om familjen utan lön eller, om de har det något bättre ställt, anställa en lågavlönad hushållsarbetare som tar hand om barnen eller äldre släktingar.
Ett av Socialist Actions teman på Internationella kvinnodagen den 8 mars var behovet av ett heltäckande pensionssystem, något som Hongkong saknar trots dess status som en av världens rikaste ekonomier. Det nuvarande systemet exkluderar kvinnor som inte har haft någon formell anställning, vilket berövar hundratusentals kvinnor möjligheten att över huvud taget få någon som helst pension.
Detta är skälet till att var tredje äldre lever under fattigdomsgränsen i Hongkong och att de flesta av dem är kvinnor. Över 30 000 kvinnor i pensionsåldern försörjer sig på att ta hand om papperskartonger som skräpar på gatorna för återvinning. ■
