Sedan början av 2007 förs tarifförhandlingar inom detaljhandeln i Tyskland, efter att arbetsgivarna sade upp kollektivavtalet i slutet av 2006.De vill stryka samtliga extra tillägg för löntagarna, vilket skulle betyda en lönesänkning på 140 euro (cirka 1 300 kronor) per månad. Sedan sommaren 2007, har mer än 150 000 butiksbiträden deltagit i kortare strejker. Ännu finns ingen beredvillighet från arbetsgivarnas sida att rucka på sina krav.
Den sista veckan i januari genomfördes en strejk i Stuttgart för att öka trycket på arbetsgivarna. För de anställda hos H&M var denna strejkvecka den tionde i följd. Dagligen genomfördes gemensamma strejkförsamlingar och efterföljande aktioner. Självförtroendet ökade hos de strejkande och strejken blev mer och mer självorganiserad, något som är nödvändigt för en lyckad strejk.
Arbetsgivarna reagerade med att ta in arbetare från bemanningsföretag som strejkbrytare. För att möta hotet om ett undergrävande av strejken organiserade facket ver.di tillsammans med Zukunftsforum (framtidsforum), där bland annat RS:s systerparti SAV, vänsterpartiet Die Linke, ”alternative” från Daimler (en slags alternativ fackklubb) och andra organisationer ingår, en stor aktionsdag till lördagen. Man tog då till andra former av protester från löntagarsidan. På en butik som tagit in strejkbrytare organiserades en ”flash mob” – människor som stödde de strejkande gick in på butiken och ”nysorterade” varor på olika avdelningar. Andra ockuperade provrummen med hundratals olika plagg. På andra butiker organiserades mänskliga kedjor framför dörrarna för att hindra kunder att gå in.
”Radikaliseringen” av arbetsgivarna, med ett öppet användande av strejkbrytare, har mötts av radikalisering av de strejkande. En seger för de strejkande kräver dock stöd från fler delar av fackföreningsrörelsen, någonting som exempelvis har utlovats men inte infriats av IG Metall.
Den 22 februari blir en gemensam stor aktionsdag i hela den offentliga sektorn för att skicka signaler i denna riktning.
Philipp Nerger
