Offensiv har träffat några av de afghanska flyktingar som sitter på flyktingförvaret i
Sagåsen, utanför Göteborg. Flera av dem har suttit fängslade i veckor i väntan på att få besked om när de ska utvisas.
Shafige och Mahmoud Taghirpoor kom till Sverige från Herat, Afghanistan, för två år sedan. Den 24 oktober blev de gripna av polisen och förda till förvaret.
Efter 2004 blev Mahmoud känd som kritiker av den tidigare guvenören i Herat, Ismail Khan, som hade avancerat till en ministerpost i regeringen. Mahmoud har blivit misshandlad av maskerade män, som troligtvis hade anknytning till regimen, och lider fortfarande av yrsel, illamående och tinnitus efter flera kraftiga slag mot huvudet.
– Det enda som kan hända om vi skickas tillbaka är att vi blir skjutna, säger han.
För sex månader sedan konverterade Mahmoud till kristendomen. Afghanska myndigheter har uttalat generella hot mot konvertiter från islam, och detta utgör ytterligare en risk vid utvisning.
– Jag är 63 år och har bott i Afghanistan i hela mitt liv. Jag stannade under kriget med Sovjet på 1980-talet för att jag inte ville skiljas från mitt hemland. Men Afghanistan idag är inte samma land längre, situation-en är helt annorlunda. Det finns ingen säkerhet längre.
Mahmouds fru Shafige flydde tillsammans med sin man och som hans fru är också hon hotad. Utöver detta är hon sjuk och ser ingen möjlighet till vård i Afghanistan. Svenska läkare bedömer att hon behöver kirurgisk behandling, vilket har intygats till Migrationsverket, men till ingen nytta.
– Det finns ingen fungerande sjukvård i Afghanistan längre. När jag behandlades för 15 år sedan var vi tvungna att ta oss till Iran, och det är inte möjligt längre, berättar hon.
Asghar Hosseini har suttit i förvaret i tre veckor. Han har bott i Sverige i fyra år. Han är 22 år, men lämnade Afghanistan redan när han var 12 år gammal, tillsammans med sin mamma och sin bror. De flydde till Iran efter att hans pappa hade blivit mördad.
Familjen saknade tillstånd att stanna i Iran och myndigheterna ville skicka tillbaka dem till Afghanistan. Efter att Asghar blivit gripen av polis två gånger, men lyckats undkomma dem, kände han sig tvingad att lämna landet och flydde till Sverige. De förs-ta åren i Sverige hade han kontakt med sin mamma, men efter att hon blivit skadad i en olycka tappade de kontakten och han vet nu inte vad hon och hans bror gör, eller var de finns.
– De säger att jag behöver visa på nya omständigheter för att få mitt asylfall öppnat, men hur ska jag kunna hitta nya omständigheter? Jag kan inte få kontakt med min familj och jag sitter inspärrad här. Jag har inte varit i Afghanistan på över tio år och har inga släktingar eller vänner där.
Asghar berättar att när han blev sjuk förra veckan och behövde träffa en läkare på sjukhus så satte personalen handfängsel på honom och satte fast kedjorna i ett kraftigt bälte runt hans midja. Han släpptes inte lös under hela färden till sjukhuset och de lossade inte kedjorna ens när läkaren undersökte honom.
Asylrörelsen Borås har tillsammans med flyktingar från Afghanistan och Iran startat kampanjen ”Rätt att stanna”.
Den 23 november kl 11.00 på Stora torget i Borås kommer en manifestation hållas för att uppmärksamma de flyktingar som lever gömda i Sverige, eller sitter inlåsta på flyktingförvar.
