Kampen präglar återigen Chile

2007-09-05 15:31:05




Militärkuppen i Chile den 11 september 1973 krossade i blod arbetarnas och ungdomens hopp om en socialistisk framtid. Militärkuppen och den påföljande ekonomiska krisen förlamade arbetarklassen och dess organisationer. Det skulle ta lång tid innan masskampen på nytt började sätta sin prägel på Chile.

Efter militärkuppen 1973 var den chilenska arbetarklassen nedtryckt och tillbakaslagen. Det politiska självförtroendet var lågt.
I början av 1980-talet kunde emellertid arbetarklassen åter samla sig till ett motstånd mot general Pinochets diktatur, men trots massmobiliseringar lyckades man inte fälla regimen. Besvikelsen och missmodet bredde på nytt ut sig.
Det var egentligen först i juni 2006, då Chile åter såg masskamp på gator och torg, som stämningarna förändrades.
De massiva elev- och studentprotesterna mot den nyliberala politiken inom utbildningssystemet för drygt ett år sedan, inkluderade både strejker och ockupationer av universitet. Detta var den största massrörelsen sedan kampen mot Pinochets diktatur under 1980-talets första hälft.
Kampen fick genast ett brett stöd bland arbetare och fattiga.
De senaste månaderna har arbetarna i Chile gått på offensiven i kamp för högre löner och bättre arbetsvillkor. I hela landet har en rad olika konflikter ägt rum.

Extrema klyftor

Chile är världens största kopparproducent och gör enorma vinster på de stigande metallpriserna. Landet har idag en blomstrande ekonomi, men detta är ingenting som har varit märkbart för arbetarklassen.
Levnadssituationen inom den fattiga befolkningen har inte förändrats. 40 procent av befolkningen lever i fattigdom, och 20 procent i extrem fattigdom. 80 procent av alla arbetare har tillfälliga jobb och lever med rädslan att förlora arbetet och då också bostaden. Endast 5 procent av arbetarna omfattas av kollektivavtal. Den ökade rikedomen i landet har gått till de 20 procent rikaste av befolkningen.
Trots enorma vinster vägrar företagsledningarna att gå med på arbetarnas lönekrav och vägrar ofta att förhandla med facket. När arbetarna tar kamp möts de inte sällan av en brutal kravallpolis. Det hopp som fanns hos de som inte genomskådat Michelle Bachelets socialdemokratiska regering har förbytts till ilska.

Bachelet genomskådad

Självförtroendet hos arbetarklassen börjar komma tillbaka, och många har insett att Bachelet varken är radikal eller särskilt annorlunda än de tidigare presidenterna. Tusentals arbetare har tvingats in i klasstrider, strejker, ockupationer och blockader, vilket har kostat en skogsarbetare livet.
De reformer som utlovats i valet har uteblivit, trots en blomstrande ekonomi. De massiva elevprotesterna har inspirerat den chilenska arbetarklassen till att åter ta upp sina bästa traditioner och gå ut i kamp. Ekonomins framgångar kommer samtididgt med att den nyliberala ekonomin, som med våld infördes i Chile efter den 11 september 1973, fortsätterpressa ned löner och arbetsvillkor. Det provocerar facket till att ta strid för en omfördelning av resurserna.

Ett år av arbetarkamp

År 2007 har varit ett år av arbetarkamp i Chile. I maj var det skogsarbetare som blockerade en arbetsplats. Polis sattes in och en arbetare sköts till döds. Arbetarna krävde en 40-procentig löneökning och bättre arbetsvillkor. I mars gick gruvarbetarna ut i kamp mot det statliga gruvbolaget Codelco, som är världens största i branschen. I juni gick 28 000 kontraktanställda arbetare ut i en tvådagarsstrejk i fem gruvdistrikt. Arbetarnas fackliga ledare greps och polis sattes in mot arbetarna.
Protesterna fortsätter och i onsdags angreps en facklig demonstration i Santiago med tusentals deltagare med vattenkanoner och tårgas av polis. Över 750 personer greps och ett 30-tal skadades.
Det finns resurser i Chile till att utrota fattigdomen i landet. Men för att detta ska vara möjligt krävs en socialistisk revolution som gör slut på kapitalets och bankernas makt och lägger industrin, gruvorna och naturrikedomarna i händerna på befolkningen, och att ekonomin planeras för att tillgodose deras behov.

Socialistiskt Latinamerika

Ett socialistiskt genombrott i Venezuela eller Bolivia skulle bli ett exempel för arbetarklassen i Chile och bli ett första steg till en socialistisk federation, ett Latinamerikas förenta socialistiska stater.
En framtid där kontinentens fattiga för första gången kastar av sig nöd, fattigdom och förtryck.
Jimmy Lied

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!