foto: Wikimedia Commons
Gräsrötternas kamp var det som ledde fram till att Ojnareskogen nu bevaras.
Regeringen har nu utlyst Ojnareskogen till ett natura 2000-område, som är EU:s nätverk av särskilt skyddsvärda områden. Sedan år 2005 har striden pågått mellan miljöaktivister och företaget Nordkalks planer på ett stort kalkbrott i Ojnareskogen.
Detta har blivit en av Sveriges mest utdragna och största miljöstrider och har innefattat direktaktioner, civil olydnad och demonstrationer runt om i Sverige. Striden har även förts i olika rättsliga instanser ända upp till högsta domstol.
Det är mycket glädjande att kampen har lönat sig och att området nu ska skyddas. Vi måste dock vara beredda på eventuella fortsatta strider, då Nordkalk yttrat sig positivt till att fortsätta processen trots att förutsättningarna nu är mycket svårare.
Ojnareskogen är Gotlands största vildmarksområde. Här finner man orörd natur, våtmarker och sjön Bästeträsk som är en viktig del i Gotlands dricksvattenförsörjning. Ojnareskogen består av en komplex naturmiljö med mer än 60 hotade djur- och växtarter och ligger mellan två Natura 2000-områden som skulle påverkas mycket negativt vid ett eventuellt kalkbrott.
Regeringen inväntade länsstyrelsens utredning innan de fattade beslutet, som är en av flera som påvisar samma sak; att Ojnareskogen är oersättlig och måste skyddas.
Segern visar på att motstånd ger resultat och är nödvändigt för att skydda miljön. År 2012 blev Ojnareskogen mycket omskriven då cirka 200 aktivister tillsammans stoppade Nordkalks förberedande skogsavverkning i Ojnare. Aktivisterna bosatte sig bokstavligt talat i skogen för att vakta den. De lade sig framför skogsmaskinerna, kedjade fast sig vid däcken och klättrade upp i träden för att stoppa maskinerna. Till slut stoppades avverkningen tillsvidare.
Stor skada var redan skedd, då en tredjedel av skogen med träd som var över 300 år gamla hade avverkats. Men utan aktivisternas outtröttliga kamp och direkta agerande år 2012 hade inte Ojnareskogen funnits kvar idag att skydda.
Trots det stora motståndet mot kalkbrytning i området har en del lokala politiker och fackliga ledare fruktat ett beslut om naturskydd i Ojnare, där det främsta argumentet för ett kalkbrott är arbeten och tillväxt.
IF Metalls ordförande Anders Ferbe (S) lade i veckan i sig i debatten kring Ojnareskogen och menade att vid ett skydd av skogen skulle kalkindustrin och cementindustrin på sikt dö ut på Gotland, vilket skulle slå mot arbetstillfällen. Här blir det tydligt att när det gäller miljöfrågor kommer politiker och fackliga byråkrater fortsätta sjunga tillväxtsvisor medan världen går under. Detta är ännu ett exempel på att verkliga förändringar kräver kamp underifrån.
Segern för Ojnareskogen är inte av global storlek, men lokala strider som detta ger gräsrötterna styrka inför framtiden. Vi står inför stora globla klimatförändringar som kommer att slå oerhört hårt mot jordens befolkning. Varje lokal seger för miljön, mot storföretag och kapitalistiska intressen, är en del av en större miljörörelse.
Den lyckade kampen i Ojnareskogen inger hopp och utgör en stark start på en klimathöst som tar sikte på klimattoppmötet i Paris i december. ■
