Kanada godkänner oljesandsledning – en klimatkatastrof

2016-12-29 12:29:45

foto: Canada 2020 / Flickr CC
Justin Trudeau hävdar att Kanada tar klimatet på allvar, trots dess motsatta agerande.

Stora delar av världen ser Kanadas premiärminister Justin Trudeau som en progressiv ledare med ett leende ansikte. Han fick stort stöd runtom i världen för sina löften på klimattoppmötet i Paris om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Men verkligheten är annorlunda.

Den 29 november annonserade han regeringens godkännande av bygget av Kinder Morgans oljeledning från Albertas oljesand till Vancouvers hamn. Oljeledningen, som ersätter en mindre, kommer att frakta 890 000 fat utspädd bitumen varje dag. Regeringen gick också med på att expandera Enbridges linje 3 oljeledning från 390 000 till 915 000 fat per dag. Detta är en oljeledning till en kostnad av 52,5 miljarder kronor som är 1 660 kilometer lång, från Alberta till Lake Superior i USA.
Som en del av Parisavtalet har Kanada lovat att minska utsläppen till 30 procent under 2005 års nivåer fram till år 2030. Kanadas nuvarande politik förväntas inte nå detta mål, då en nyligen utkommen analys av Climate Action Network konstaterade att Kanada kommer att missa målet med 91 megaton koldioxid. De två oljeledningarna kommer att öka Kanadas utsläpp med ytterligare 27 megaton koldioxid varje år (även om det förbränns någon annanstans), vilket motsvarar utsläpp från 58 miljoner bilar.

Oljeledningarnas syfte är att forsla bitumen till en djupvattenshamn för export och sedan förbränna det. Detta kommer att öka den globala uppvärmningen då det inte spelar någon roll var koldioxid släpps ut. Jordens atmosfär och klimatförändringarna är globala och ser inga nationsgränser.
Redan är världen farligt nära en tippunkt vad gäller klimatförändringarna. Koldioxiden i atmosfären har nått rekordnivåer och år 2016 har slagit rekord som det varmaste året hittills. Arktis är destabiliserat med rekordvarma temperaturer och låga isnivåer.
Detta kommer att påskynda den globala uppvärmningen då isen reflekterar solens energi, medan öppna vattendrag absorberar energin. Permafrosten smälter, vilket riskerar stora utsläpp av tidigare frusen metan, en växthusgas som till att börja med är nära 100 gånger så kraftfull som koldioxid.
Oljesanden är redan en av de värsta klimatkatastroferna på planeten. Mixen av bitumen och jord är antingen framtagen på ytan i stora hål eller genom att pumpa ånga i en brunn och pumpa ut bitumen-sand-ångblandningen. Bitumen separeras från sanden genom att använda enorma mängder ånga. Det nu kontaminerade vattnet förvaras i giftiga avfallsdammar som täcker 130 kvadratkilometer. Processen använder fyra gånger så mycket energi som en normal oljeproduktion och släpper ut mer koldioxid. Oljesanden släpper också ut skadliga luft- och vattenföroreningar som skapar omfattande skador på fiskar, djur och människor.
När bitumenet har extraherats måste det späs ut med naturgaskondensat för att den ska kunna färdas genom oljeledningen på dess 1 150 kilometer långa rutt över berg, genom 700 floder och genom land som ofta drabbas av jordskred. Läckor och utspill kommer att ske – det nuvarande Kinder Morgan-systemet har haft fyra större utspill i Vancouverregionen sedan år 2005.

Oljeledningen dras till hamnen i Vancouver, en stad med över 2 miljoner invånare. Där innebär den också att över 400 Aframaxtankrar (245 meter långa) varje år kommer att färdas genom den trånga hamninfarten förbi parker, stränder och människors hem. Staden förlitar sig på inkomsten från turism och dess naturliga skönhet. Enligt Vancouver stad skulle ett utsläpp i hamnen hota anställningarna inom en rad sektorer, som mäkleri, teknik, film, turism och marinbaserade industrier som tillsammans har över 320 000 anställda i regionen.
Detta i kontrast till de 50 fasta jobb som projektet kommer att erbjuda i delstaten British Columbia (BC). Staden beräknar att den ekonomiska kostnaden för ett oljeutsläpp skulle bli 8,4 miljarder kronor. Reningskostnaderna skulle vara många miljarder mer, men Kinder Morgan kommer bara att betala upp till 9 miljarder, vilket innebär att skattebetalarna skulle få betala resten.
Även om bitumenet tryggt lastas på en tanker och tar sig ut från hamnen kommer riskerna fortfarande att finnas kvar för olyckor och kollisioner. Regeringen lovar ta fram ett marint försvarssystem i världsklass, men detta är högst osannolikt och det finns inga säkra försvar när en tanker med 750 000 fat bitumen råkar ut för en olycka. Det är tre gånger så mycket som Exxon Valdez släppte ut i havet och på 2 000 kilometer strand i Alaska. Den reningsprocessen tog många år, men det finns 27 år senare fortfarande utspilld olja i området. Ett oljeutsläpp i eller omkring Vancouver skulle vara en katastrof.

Oljeledningarna är inte de enda dåliga nyheterna från Liberalerna. Sommaren 2016 godkände de två förslag från British Columbia (BC ) om konstruktionen av Site C-dammen och Petronas kraftverk för att exportera flytande naturgas.
Site C är en 63-miljarderkronorsplan för att producera elektricitet som inte behövs eftersom BC:s användning faktiskt minskar. Däremot kommer den att översvämma den jordbruksmark på Peace River som skulle kunna ge mat åt en miljon människor. Ledaren för delstatens ursprungfolk, storhövdingen Stewart Philips, anser ett godkännande av detta projekt vara ”ett absolut förräderi”.
Petronas vill bygga ett stort kraftverk för att göra metangas, som har extraherats via frackning, flytande. Frackning förgiftar stora volymer vatten med hundratals kemikalier, varav flera är skadliga för människors och djurs hälsa. Det orsakar jordbävningar, med över 230 jordbävningar i BC:s frackningsregion mellan augusti 2013 och oktober 2014. Metan läcker vid varje steg i processen. Hela processen skulle släppa ut åtminstone 12 miljoner ton koldioxid varje år i 30 år vilket enligt Kanadas miljömyndighet skulle vara ”bland de enskilt största källorna till växthusgasutsläpp i landet”. Det skulle också hota mark som är väsentlig för ursprungsbefolkningen.

Beslutet att godkänna oljeledningen har gjort ursprungsfolken ursinniga. En allians av över 100 olika stammar har skrivit under ”Save the Fraser”-deklarationen som är emot oljeledningen. Tsleil-Waututh-stammen, på vars traditionella mark oljeledningsterminalen står, har lovat motstånd. Istället för Trudeaus utlovade ”respekt, samarbete och partnerskap” med dem har regeringen fortsatt att strunta i ursprungsbefolkningens behov.

Liberalerna hävdar att de, medan de går med på Kinder Morgans oljeledning och andra klimatförödande saker, ändå agerar för att tackla klimatförändringarna. De tittar på en blygsam skatt på kol och en delvis utfasning av koleldade kraftverk. Detta kan minska koldioxidutsläppen inom Kanada, men att bygga nya oljeledningar kommer att höja de globala utsläppen från kanadensiska källor. Deras agerande liknar en mordbrännare som sätter eld på en skog och sedan använder en vattenkanna för att släcka elden.
Det har varit en växande kampanj mot Kinder Morgan och de andra föreslagna oljeledningarna. När Kinder Morgan undersökte delar av rutten ägde massprotester rum, där 150 blev arresterade för intrång. Åtalen lades dock ned eftersom Kinder Morgan felaktigt hade definierat no-go-området. De är så inkompetenta att de inte ens kunde få rätt GPS-koordinater, men ändå litar Trudeau på dem för att bygga en oljeledning.
Kommunfullmäktige omkring Vancouver är totalt emot oljeledningarna. Borgmästaren i Burnaby, där oljeledningen kommer att sluta, har lovat att han kommer att stå i vägen för bulldozrarna.

Några veckor innan regeringens besked om Kinder Morgans oljeledningsbygge den 29 november ägde den största demonstrationen på åratal rum i Vancouver, där tusentals tågade för att visa sitt beslutsamma motstånd mot planerna. Redan har omkring 20 000 personer lovat att ta till direktaktion för att stoppa Kinder Morgan. De kommer att vara flera Standing Rocks längs oljeledningens rutt.
För att utveckla en strategi för att besegra oljeledningen behöver vi klarhet i varför Liberalerna har beslutat att gå vidare med planerna. Trudeau måste vara medveten om det starka motståndet och den politiska risken för Liberalerna.
Det förstör deras bild som miljömedvetna beredda att agera mot klimatförändringarna. Det kommer att avsevärt skada Liberalernas försök att vinna stöd från ursprungsbefolkningen. Den tredje största staden i Kanada, Vancouver, är emot förslaget. Bilden av att Kanadas ridande polis attackerar ursprungsbefolkningarnas skyddade läger, vilket sågs i North Dakota, skulle vara en publicitetsmardröm. Otroligt nog hotade naturresursminister Jim Carr att använda militären mot anti-oljeledningsaktioner som ”inte är fredliga”. Det finns 15 liberala parlamentsledamöter, inklusive tre ministrar, i Vancouverområdet.

Tydligt är att Liberalerna anser att det är värt att ta dessa risker, men varför? Trots alla deras ord är de förbundna till den fossila bränsle-ekonomin i hopp om att exporten av bitumen ska skapa intäkter till regeringen och jobb. Den alternativa oljeledningen, Energy East, har ännu större politiska risker då den går igenom centrala Ontario och Québec, inklusive genom staden Montréal, med än fler liberala parlamentsledamöter, däribland Trudeau själv.
Riskerna är stora, men Liberalerna har beslutat om denna högriskstrategi. Ett program för seger behöver göra kostnaderna så höga att de inte kan gå vidare med planerna.

Ursprungsbefolkningen och städer i området kommer att lansera rättsliga aktioner som korrekt pekar på den djupt befläckade nationella energistyrelsens översiktspanel som tillsattes av den tidigare konservativa premiärministern Harper som godkände oljeledningen. Dock kan detta inte vara huvudstrategin eller den enda strategin, utan i bästa fall vara ett sätt att vinna tid för att bygga en stark kampanj. Det finns planer på massblockader och civil olydnad jämsides med en kampanj för att vinna brett folkligt stöd. Allt detta har Liberalerna räknat med. En sådan här kampanj höjer dock insatsen än mer.
Ett program för bra och trygga jobb skulle allvarligt underminera stödet för en oljeledning i delar av BC. Ett åtagande om att investera i förnybar energi och kollektivtrafik skulle erbjuda långt fler jobb än bygget av en oljeledning. Dessa jobb skulle finansieras genom att ta Kinder Morgan under offentligt ägande och omfördela pengarna för Site C-dammen (åtminstone 9 miljarder kanadensiska dollar, 60 miljarder kronor). Ett sådant program i BC skulle vara till hjälp att vinna fackligt och folkligt stöd för ett alternativ till oljeledningen. Det skulle öppna upp en debatt om alternativ till beroendet av oljesand med alla dess negativa sociala- och miljökonsekvenser.

Om inte rättegångar, demonstrationer och blockader är nog för att tvinga Liberalerna att backa skulle en konferens behöva tillkallas bestående av alla grupper och organisationer som är emot Kinder Morgan för att diskutera nästa steg. En av de aktioner som Socialist Alternative (CWI Kanada) skulle argumentera för är en endagsnedstängning av Vancouver, innefattat hamnen, transporter, arbetsplatser, skolor och universitet. Alla som bor och jobbar i Vancouver har allt att vinna på att stoppa Kinder Morgan. En sån aktion skulle slå hårt mot de liberala supportrarnas vinster.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!