| MILJÖDEBATT |
| Titel: Klimathotet – vad gör politikerna i Luleå? Var? Kulturens Hus i Luleå den 16 april. Arrangör: Naturskyddsföreningen. |
Debatten arrangerades av svenska Naturskyddsföreningen och baserades på boken 6 grader av Mark Lynas.
Boken bygger på vetenskapliga artiklar och redogör i sex kapitel, i olika scenarier från en till sex graders global uppvärmning, vilka effekter uppvärmningen ger. Sex grader är det ”värsta scenario” som FN:s klimatpanel IPCC satt upp om utsläppen fortsätter i samma takt som nu till år 2100.
Boken är onekligen skrämmande läsning där översvämningar, fruktansvärda stormar och torka är exempel på ”milda” effekter redan vid en lägre uppvärmning.
När temperaturen närmar sig en genomsnittlig ökning på sex grader beskriver Lynas snudd på apokalyptiska effekter: en utplåning av en stor del av djur- och växtlivet, hela ekosystem ersätts av öknar, gigantiska gasexplosioner när metangas frigörs, svältkatastrofer när mänskligheten trycks ihop till några få beboeliga områden närmast polerna.
Uppvärmning oundviklig
Även om alla prognoser, inklusive denna, kan ifrågasättas råder det ingen tvekan om att effekterna av global uppvärmning ställer mänskligheten och hela jorden inför enorma problem.Den kanske viktigaste slutsatsen som Lynas drar är att en global uppvärmning på minst en grad förmodligen redan är oundviklig (på grund av redan gjorda utsläpp) och att vid en höjning på över två grader riskerar processen bli irreversibel (omöjlig av vända) på grund av positiv återkoppling (processer som startar på grund av uppvärmningen och i sin tur påskyndar den).
Bristen i boken är som vanligt alternativet. På ett teoretiskt sätt skissar Lynas på hur de fossila bränslena måste ersättas till 90 procent fram till år 2050: vindkraft, solkraft, energieffektivisering, biobränslen och till och med kärnkraft är några alternativ som nämns (även om kärnkraft inte är något Lynas själv förespråkar). Inget av det är något nytt och frågan som istället måste ställas är varför så lite görs för att ställa om samhället från fossila bränslen.
I storföretagens händer
– Det är inte summan av alla individers åsikter som styr världens eller Sveriges utveckling. Till exempel vill de flesta ha mer pengar till vården, de är till och med beredda att betala högre skatt, ändå skärs det ned. Den ekonomiska utvecklingen, och därmed hela samhällets utveckling, styrs efter den ekonomiska elitens intressen.– Storföretag, banker och regeringar som agerar i deras intressen är de verkliga makthavarna, inte vanligt folk. Hur ska vi kunna styra utvecklingen mot minskad miljöpåverkan, hållbarhet etc om det inte är vi som bestämmer?, förklarade undertecknad under Naturskyddsföreningens debatt.
De andra partierna i panelen hade alla helt otillräckliga, och framförallt verklighetsfrämmande, idéer, allt ifrån fördubblat bensinpris till ”ökat internationellt samarbete”.
– Vem är det som ska samarbeta? Är det USA och EU, stormakter som har startat ett krig för olja och som går över lik i jakt på gas och olja i Centralasien? Det enda som kan vända utvecklingen är en miljörörelse underifrån som behöver en socialistisk politik. Ett steg på vägen är protesterna vid miljötoppmötet i Köpenhamn 2009.
Vad gör RS?
I Luleå har Rättvisepartiet Socialisterna föreslagit 5 miljoner kronor extra till kollektivtrafiken, som ett steg mot en avgiftsfri kollektivtrafik. Vi stödjer också satsningar på gemensamma omlastningscentraler för att minska transporter samt utveckling av biogas- och vindkraftsproduktion.Men även dessa satsningar kräver att kommunen och offentliga sektorn tillkämpar sig mer resurser på storföretagens och bankernas bekostnad. De etablerade partiernas förslag däremot, innebär nästan alltid att det är de fattigaste som ska betala ”miljösatsningar” genom energiskatter, höjda bränslepriser, välja ”rätt” produkt o s v.
Men vi har varken råd eller möjlighet till det.
Hälften av jordens befolkning lever på mindre än två dollar per dag (mindre än 12 kronor) och även i Sverige ökar klyftor och fattigdom.
Socialistisk miljöpolitik
Istället är alternativet en långsiktig planering för att ställa om hela samhället, något kapitalismen inte klarar av.Det behövs massiva, långsiktiga investeringar i järnväg, kollektivtrafik, alternativa energikällor, grundforskning med mera.
Hela produktionen måste ställas om för att minimera transporter och energianvändning. Resurserna till detta måste tas där de finns, ifrån storföretag och banker som behöver ställas under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. Det kan bara ske genom ett offentligt ägande av energibolag, banker, fordonsindustrin och andra industrigrenar samt infrastruktur – då kan vinsterna gå till investeringar i förnyelsebar energi och för samhället nödvändig forskning och utveckling.
Jonas Brännberg
