foto: Karen Apricot / Flickr CC
Framtidens Skola i Luleå har som mål att ytterligare marknadsanpassa och dränera välfärden på resurser.
Två månaders ”medborgardialog” om Framtidens Skola i Luleå kommun har tagit formen av en kollision mellan politiker och chefer å ena sidan och hundratals föräldrar och andra som berörs av skolans verksamhet å den andra. Men hur kan masstödet för att göra om utredningen om framtidens skola – nu med barnen, inte räknekalkylerna, i fokus – omvandlas till seger?
Kraftmätningen mellan makten och folket har vid varje etapp utfallit till folkets fördel – kommunledningen har visat upp en enorm okunnighet, godtycklighet och brist på förankring, medan skolornas försvarare har visat sig besitta resurserna till ett stort kunskapssamlande och kreativt tänkande förankrat i verkligheten. Det har vunnit den breda allmänhetens sympati.
Framtidens Skola, ett ”utredningsunderlag” som innefattar förslag på nedläggning av tio låg- och mellanstadieskolor, två högstadier och en mängd förskolor, presenterades av Luleås Barn- och Utbildningsförvaltning den 24 september i år. Sedan dess har hundratals föräldrar, barn och boende i berörda områden och byar engagerat sig för att stoppa kommunpolitikerna från att rusa in i ett katastrofalt beslut i februari, då frågan ska avgöras i Barn- och Utbildningsnämnden.
För många har det varit en skakande upplevelse att för första gången slungas in i en strid mot sina folkvalda. ”Man blir alldeles matt” har varit en vanlig första reaktion när föräldrarna har insett att de lokala makthavarna är inställda på att riva upp deras barns värld utan att kunna, eller tycka sig behöva, ärligt redogöra för varför.
Skolans topptjänstemän har stått utan svar på frågor, oro och kritik, annat än i bästa fall meningslösa floskler och i värsta fall rena osanningar. Tydliga ställningstaganden av de styrande politikerna har redan från början gjort klart att detta bottnar i att tjänstemännen med Framtidens Skola levererat ett beställningsverk åt S-styret i kommunen. Så varför vill S tvinga igenom den här omställningen av Luleås skolor mot stordrift?
Framtidens Skola handlar i grunden om att öka räckvidden för nyliberalismen, som S i Luleå gjort sig till främsta representant för. Nyliberalism är det politiska uttrycket för den offensiv som kapitalet har drivit världen över sedan slutet av 1970-talet för att omfördela samhällets resurser från allmännytta till privata profiter.
I Sverige har detta bland annat handlat om politiska beslut för att låta marknaden återerövra mark som under en tid fredats från privata spekulanter genom uppbygget av välfärdssamhället. Exempel är avregleringen av bostadsmarknaden, elnät, järnväg, hälsovård och skola. Friskolesystemet i Sverige har för nyliberaler världen över blivit ett exempel på ideala vinstmöjligheter med minsta möjliga kapitalinsats.
Under lång tid var Luleå och Norrbotten relativt förskonade från detta. Även om nyliberala privatiseringar, till exempel av lokalvården, genomfördes i Luleå kommun redan år 2003 och 2008 är det tydligt att S efter valet 2014 med eftertryck har slagit in på det nyliberala spåret. Utförsäljningen av det kommunala bostadsbolaget Lulebo är ett exempel, försöket till privatisering av Hertsö badhus ett annat.
Nyliberalismen kräver att allt, även det som ännu kvarstår i offentlig ägo, marknadsanpassas. Här kommer den till synes ogenomtänkta omställningen av Luleås skola in – bristen på lärare är för nyliberalerna egentligen en välsignelse som ger dem en ursäkt att marknadsanpassa skolans organisation. Färre, större enheter, mer produktion per arbetare (mätbar undervisning per lärare), mer utbyte på mindre kapitalinsatser – välkomna till Framtidens Skolfabrik!
Detta ideologiska ställningstagande ligger till grund för det slarviga, verklighetsfrånvända och odemokratiska upplägget av Framtidens Skola-projektet – vetenskapliga underlag, konsekvenserna för barnen (råvaran) och dialog med de berörda är bara bagateller för nyliberalismen som besitter en allomfattande sanning som trumfar allt annat.
Många som engagerar sig för att rädda skolorna i Luleå har gjort stora insatser genom att gräva fram forskningsrapporter, formulera enkäter och peppra Framtidens Skola-kansliet med frågor.
Att kunna peka på de positiva möjligheter som situationen erbjuder är en stor tillgång. De fakta och argument som har tagits fram i arbetsgrupperna är oerhört värdefulla – framförallt för att vinna den allmänna opinionen för skolornas sak. Det är opinionen, inte logiska argument, som de nyliberala politikerna och cheferna kan tvingas att lyssna på.
Genom otaliga insändare, inlägg på sociala medier och ingripanden i reguljära media har ett mycket bra jobb gjorts med att föra ut argumenten till allmänheten i Luleå. Frågan om skolans framtid i kommunen har vuxit och ett enormt stöd finns för kampanjen för att ”hela kommunen ska leva och lära”. Redan har det fått politiker och tjänstemän att svettas, men i sig räcker inte en utbredd allmän sympati för att rädda skolorna. Den behöver svetsas samman till en rörelse.
Gemensamma aktioner, som karnevalståget den 28 november, kan bygga den enhet som kan få alla inblandade att erfara styrkan i motståndet. Fler protestdagar kommer att spela en nyckelroll i att motverka försöken till splittrande manövrar som politiker och topptjänstemän säkert kommer att lägga kraft på under den närmaste tiden.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) är en aktiv del av arbetet för att stoppa stordriftsomställningen. Vi förespråkar fler gemensamma aktioner efter karnevalen den 28 november. Som nästa steg skulle en skolstrejk kunna övervägas. Aktivt arbete för att förmå de lokala S-föreningarna som har uttalat sig mot nedläggningarna att agera i enlighet med uttalandena och dra i kommunledningens tyglar är en viktig möjlighet att undersöka. Även här kommer press från masskamp att spela den avgörande rollen.
Det är så vi gemensamt kan ge uttryck för den stora och starka viljan som finns för att försvara och utveckla det som är bra i skolan och bygga upp ett försvar som håller mot de försök att söndra och härska som är att vänta. ■
