Rajoy och hans parti PP gick på pumpen i det katalanska valet.
Valet i Katalonien den 21 december blev ett massivt nederlag för PP-regeringen i Madrid och dess allierade bakom repressionen mot katalanerna.
Högerpartiet PP tappade närmare hälften av rösterna jämfört med 2015 och behöll bara tre av sina tidigare 11 mandat i parlamentet.
Kapitalistiska media försökte tona ner nederlaget genom att tala om en ”seger” för Ciudadanos (ett spansk-nationalistiskt högerparti). Men de två stora självständighetspartierna, Junts per Catalunya (den lista som toppades av den katalanska presidenten Puigdemont) och ERC, fick tillsammans 800 000 fler röster än Ciudadanos.
Resultatet är än mer anmärkningsvärt med tanke på repressionen och den massiva kampanjen inför valet. Den spanska konstitutionens paragraf 155, som upphävde Kataloniens autonomi, infördes samtidigt som ledare för folkomröstningen den 1 oktober och i självständighetspartierna hade fängslats med hot om långa straff. Storföretag har beslutat sig för att lämna Katalonien och hotat med ekonomisk kollaps.
Trots detta innebar valet en ny imponerande mobilisering av samma folkmassor som utsattes för batonger och gummikulor den 1 oktober. Över två miljoner har på nytt visat att de inte tänker låta sig tystas, att de vill bryta med den repressiva regim som upprättades 1978 och tänker fortsätta kampen för en katalansk republik som garanterar reella sociala förbättringar och förändringar.
Ciudadanos och dess ledare Ines Arrimadas vann 300 000 röster från PP och Socialistpartiet (PSC) genom att demagogiskt tala om de sociala problemen och varna för att ett oberoende skulle leda till en ekonomisk mardröm. De vädjade till de många i Katalonien som har sitt ursprung i andra delar av den spanska staten. Det betydde att de vann högerväljare, men också arbetare från det ”röda bältet” runt Barcelona och Tarragona – de som har drabbats av den ekonomiska krisen och svikits av de fackliga ledare som inte har tagit strid.
Otroligt nog valde ledningarna för Catalunya en Comu (en gemensam valsedel för Podemos och Förenade Vänstern, IU) och Unidos Podemos (en spansk valallians) att inte göra kampen mot det reaktionära monarkistiska blocket till huvudfråga i valet. Istället jämställde de regeringen i Madrid med ledarna för den massrörelse som starkast utmanade regimen från 1978. De vägrade till och med att fördöma regimen för de politiska fångarna eller kräva att de skulle släppas.
Om de istället hade gett sitt stöd till en katalansk republik, kopplat till kampen mot PP-korruptionen och till försvar för ett socialistiskt program, skulle PP-regeringen ha kunnat fällas.
Vänsterpartiet CUP tappade röster och mandat, trots att dess aktivister spelade en nyckelroll vid folkomröstningen den 1 oktober och i de lokala försvarskommittéerna, CDR. Men CUP fick nu betala för sitt tidigare stöd till borgerliga katalanska regeringar, inklusive nedskärningar.
Vad som kommer att hända nu är svårbedömt. Men här är några drag: Ciudadanos kan följa upp denna seger med att utmana PP i hela den spanska staten. PP kommer därför att fortsätta repressionen mot Katalonien, inklusive rättegångar mot katalanska ledare. De kommer inte att acceptera Puigdemont som ledare i Katalonien.
Att Unidos Podemos misslyckades, på grund av oförståelse för den nationella frågans betydelse för att förändra samhället och eftergifter till spansk nationalism, kan leda till en nedgång för Podemos.
Den politiska och sociala krisen i Katalonien fortsätter och skärps, eftersom folkets legitima krav inte kommer att uppfyllas.
Det viktigaste nu är att de sociala rörelserna och de partier som har drivit kampen framåt återupptar mobiliseringarna på gatorna. Det är uppgiften för CUP, Som Alternativa (formationen runt Alberto Dante Fachin som tvingades ut ur Podemos för sitt stöd till rörelsen), CDR-kommittéerna och alla aktivister och organisationer som står för en kämpande vänster.
Läs mer på CWI:s hemsida, socialistworld.net. ■
