I slutet av mars genomförde den breda rörelsen ”Kazakstan 2012”, som CWI i Kazakstan har initierat, en historisk konferens. De 300 deltagarna beslutade sig för att bilda en ny kämpande politisk organisation med socialistiska målsättningar.På konferensen deltog även Peter Taaffe från CWI:s ledning och Rob Jones (CWI i Ryssland), som rapporterar:
Vi körde längs en väg, utan att veta vart vi skulle, i utkanten av Almaty (tidigare Alma-Ata), för att delta på en historisk konferens med ”Kazakstan 2012”.
Destinationen måste hemlighållas till sista minuten, för att hindra polisen och säkerhetspolisen (KNB) att blockera platsen. Deltagare blev tillsagda att mötas på ett särskilt ställe där transport fanns redo för att ta dem till den plats där konferensen skulle hållas.
När vi kom dit hade en del poliser redan dykt upp. Dock inte tillräckligt många för att blockera mötesplatsen – en gårdsplan fylld med omkring 300 människor hållandes i plakat och banderoller, som förberedde sig för mötets start.
Inte ens iskallt regn som öste ner från bergen kunde dämpa skarans entusiasm. De stod under paraplyer och försäkrade sig om att alla var skyddade.
När konferensen startade hade antalet poliser från KNB ökat rejält, men eftersom vi befann oss på en privat gård kunde de inte röra oss.
Detta var den andra viktiga konferensen inom loppet av en vecka som vi, Peter Taaffe och Rob Jones, deltog på.
Den första var Socialistiskt Motstånds (CWI i Kazakstan) konferens, som hölls bara dagarna efter att CWI-medlemmen Ainur Kurmanov vunnit en stor seger i domstolen. Efter en farsartad rättegång fann domstolen honom icke skyldig och han släpptes ur häktet. Därmed hade statens försök att hindra Ainur att delta på de båda konferenserna misslyckats (Ainur anklagades bland annat för att ha organiserat en olaglig protest utanför en bank i Almaty, en aktion som han visserligen deltog i men som organiserats av strejkande arbetare som protesterade mot att ägarna dränerade företagets tillgångar).
”Kazakstan 2012” är ett initiativ av CWI som siktar på att ena de olika sociala proteströrelser och oberoende fackföreningar som har vuxit fram under de senaste två åren. På grunningskongressen enades man om att bland annat resa krav på ett förstatligande av bank- och byggsektorn samt inleda ett omfattande kampanjarbete för demokratiska fri- och rättigheter. Konferensen uttalade också att man vill ersätta det kapitalistiska systemet med socialism. De beslut som togs innebar att en ny politisk organisation har bildats.
Vad man slås av i Kazakstan är hur hårt krisen har slagit mot varje del av samhället. Även stora delar av den tidigare medelklassen har utarmats. Bland konferensdeltagarna fanns det grupper som representerade människor som förlorat sina besparingar efter att banker och ”pyramidspel” kol- lapsat. Många sitter nu med lån som de inte kan amortera.
Därför kräver ”Kazakstan 2012” att de som inte kan betala sina lån
ska få behålla sina hem; ett stopp för tvångsförsäljningar och vräkningar.
Kazakstan blir alltmer en dynasti. Den nuvarande presidenten Nursultan Nazarbajev har varit landets le- dare sedan år 1986 och han visar inga tecken på att vilja avgå 2012, då nästa val ska äga rum. Förslag finns också om att han ska utses till president på livstid. Presidenten Nazarbajev delar styret med sina barn. De har i sin tur direkt kontroll över landets rikedomar, vilka de grymt exploaterar. Parla-mentets enda parti är Nazarbajevs Fäderneslandet. Alla som försöker orga- nisera en arbetaropposition möts av trakasserier och repression. ”Kazakstan 2012” har satt kampen för demokratiska rättigheter i centrum.
Peter Taaffe fick varma applåder när han uttryckte CWI:s solidaritet och förklarade att kampen i Kazakstan är en del av den internationella kampen och att det är nödvändigt att bygga massarbetarpartier för att samordna och organisera kampen för socialism.
Peter Taaffes appell för ett nytt arbetarparti i Kazakstan möttes av ett högt ”Das!” (Ja!).
”Byt ut politikerna innan de byter ut oss”, stod det på konferensens huvudbanderoll. Detta tema utvecklades av Ainur Kurmanov från CWI i Kazakstan.
– Det finns inte något parti i Kazakstan som kämpar för arbetarnas intressen. Vad som behövs är att akti-vister i de sociala rörelserna, fackföre-ningar och protestgrupper organise- rar sig i ett parti som kämpar för att landets rikedomar, produktion, mineraler, olja och gas ska tillhöra alla – inte några oligarker, sa Ainur.
Kazakstan 2012” har nu tagit steget mot att etablera ett politiskt parti som kämpar arbetares och ungas rättigheter – för socialism.
