Li Wanggyang, som dog i förra veckan vid en ålder av 62 år, var en pionjär i arbetet för att bygga oberoende fackföreningar i Kina.Hans död på sjukhus under synnerligen misstänkta omständigheter har skickat chockvågor över hela Kina och bland demokratiaktivister över hela jorden.
Li var som fabriksarbetare från Shaoyang i Hunanprovinsen med om att bilda stadens förbjudna Autonoma arbetarfederation.
Han arresterades dagen efter massakern i Peking den 4 juni 1989, som dödade uppemot 1 000 demonstranter. Li stämplades som ”kontrarevolutionär” och dömdes till 13 års hårt straffarbete. En stor del av sin tid i fängelse satt han isolerad. Han blev handikappad, synskadad och döv till följd av brutal misshandel och hans kamp för ekonomisk kompensation kostade honom ytterligare ett 10-årigt fängelsestraff 2001.
Hans död har väckt djupgående misstankar och utlöst protester, inklusive demonstrationer och en helnattsvaka i Hongkong. Polisen uppger att han begick självmord, men hans familj har offentligt framfört sina tvivel. Polisens avlägsnande av Lis kropp, vilket förhindrande en oberoende obduktion under familjens kontroll, reser ytterligare frågor om vad som verkligen hände.
Lis styvbror Zhao Baozhu sa till nyhetsbyrån AFP att han anlände till Daxiangsjukhuset i staden Shaoyang och hittade Li i sjukhussängen med ett bandage knutet runt halsen och fastknutet i ett fönstergaller. Han behandlades på sjukhuset för hjärtfel och diabetes.
Lis vänner avfärdar påståendet att han hängde sig som förolämpande och löjligt. Zhao avslöjade att ”Sista kvällen vi tillbringade tillsammans visade Li Wangyang inga tecken på att vara självmordsbenägen”.
”Det är otroligt att han skulle ha kunnat hänga sig. Han var svag och kunde knappt ta sig från andra våningen ner till sin egen”, berättade hans vän Zhou Zhirong för CNN.
En annan vän, Huang Lihong, sa till CNN att ”Li Wangyang sa otaliga gånger till mig och andra att han skulle fortsätta att kämpa ända till slutet av sitt liv. Han slutar aldrig. Det är löjeväckande att ens tänka tanken att han skulle begå självmord och ingen av hans vänner eller familjemedlemmar tror på vad polisen nu säger. Han blev med all säkerhet dödad av andra”.
Li stod, trots att han frigavs från fängelset för ett år sedan, under polisövervakning. Men han fortsatte att kämpa för det han trodde på och mötte nyligen andra aktivister inför den 23:e årsdagen av ”6.4”-protesterna (den 4 juni, datumet för Pekingmassakern).
Från mitten av maj 1989 och framåt tog fackliga pionjäraktivister som Li beslutsamma steg för att ersätta de regeringskontrollerade odugliga facken med genuina oberoende arbetarorganisationer. De fick stort inflytande på den fortsatta kampen. De manade till generalstrejk för att ge kraft till kampen för demokratiska fri- och rättigheter och ett slut på enpartistyret.
Dessvärre opponerade sig studentledarna för rörelsen i Peking, som åtnjöt auktoritet som kampens initiativtagare, mot kravet på generalstrejk eftersom det skulle ”provocera” regimen till att använda repression.
Detta var ett förödande misstag. Vid den tidpunkten hade Deng Xiaoping och regimen redan beslutat sig för att krossa proteströrelsen i blod. Syftet var att statuera exempel med de protesterande och kväsa den växande oppositionen inom det styrande partiet självt.
Ett kraftfullt initiativ i form av en strejk, för att lamslå militären och regeringens operationer skulle tillsammans med solidaritetsappeller till arméns soldater ha kunnat driva in en kil i den redan splittrade regimen och ha isolerat Dengs anhängare. Om detta hade kopplats ihop med byggandet av arbetaraktionskommittéer i varenda stad, med målet att ta över det dagliga samhällsstyret, och organiserande av val av en ny regering som hade representerat städernas och landsbygdens förtryckta massor, skulle enpartidiktaturen ha kunnat störtas 1989.
Under det förtryck som följde på blodbadet den 3-4 juni 1989 valde regimen ut arbetaraktivister som Li som måltavlor för den hårdaste repressionen. Inga studenter avrättades för sin roll i protesterna, men det ödet drabbade ett antal arbetare. De fängelsestraff som strejkorganisatörer dömdes till var längre än de var för studenter, av vilka många blev relativt milt behandlade till följd av familjeband till och inflytande inom regimen.
Nu genomförs protester med krav på en utredning av Lis död.
Det rasar en debatt på internet om denna fråga. ”Genomför en oberoende utredning och spåra upp de verkliga mördarna. Låt världen få veta vilka som förföljde och mördade Li Wangyang och ställ dem inför rätta”, lyder en typisk rubrik på en onlinenamnlista.
Chinaworker.info hyllar minnet av Li Wangyang och lovar att fortsätta hans kamp för oberoende fackföreningar i Kina, vilket är grundläggande för varje som helst program för verklig demokratisk förändring.
Vi lägger till våra röster i kraven på en oberoende utredning, vilken i syfte att garantera att ingen mörkläggning äger rum borde inkludera representanter för genuina fackliga organisationer utanför fastlands-Kina (där sådana organisationer inte existerar) – till exempel från Hongkong eller andra delar av Asien.
Vincent Kolo
chinaworker.info
