Signaler om att den kinesiska fastighetsbubblan spricker är ett hot mot hela världsekonomin. Kinas efterfrågan på råvaror till massiva investeringar, framför allt byggande, har stått för en stor del av världens tillväxt de senaste åren.Byggbranschen i Kina är ”den enskilt viktigaste sektorn i hela den globala ekonomin, på det sätt den påverkar resten av världen”, konstaterar ekonomen Jonathan Anderson på banken UBS (Financial Times den 14 december).
Stålindustrin är ett tydligt exempel. Kina producerar mer stål än de tio närmast följande länderna tillsammans. Landet står därför för 59 procent av järnmalmsimporten i världen, från t ex Sverige. 40 procent av allt stål i Kina används i byggindustrin.
Byggbolag, banker och lokala myndigheter har skapat ”århundradets största bubbla”. ”Kinas fastighetsbubbla är utan tvekan historiens största”, kommenterade professor Yi Xianrong från en tankesmedja knuten till regeringen. Det finns över 60 miljoner tomma lägenheter, en del av dem i verkliga spökstäder. Både byggbranschens storlek och bostadspriserna är relativt sett större än i USA innan krisen. Banken Credit Suisse beräknar att detta tillsammans med byggbolagens planer fram tills nu skulle ha täckt bostadsefterfrågan för de närmaste 20 åren.
Att bubblan brister kommer att få stora konsekvenser både i Kina och i resten av världen.
Kinas ekonomi stod förra året för fyra tiondelar av den ekonomiska tillväxten i världen. Landets investeringar motsvarar halva BNP (produktionen under ett år), vilket är världsrekord.
Investeringarna, som trängt ner hushållens och konsumtionens nivå till extremt låga 33 procent av BNP, ingick i regimens strategi att exportindustrin står för tillväxten. Med den globala krisen 2008-09 skakades denna modell när världshandeln rasade. Svaret blev ett enormt stimulanspaket, men framför allt en explosion av krediter till inhemska investeringar. Regeringens paket uppgick till 4 000 miljarder yuan (1 yuan motsvarar 1,10 kronor) medan investeringarna i infrastruktur uppgick till 18 300 miljarder, enligt beräkningar av Credit Suisse.
Byggbranschen gav enorma vinster för bankerna och 60 procent av alla börsbolag har investerat i fastigheter. I genomsnitt fördubblades bostadspriserna i hela landet på fyra år. När bankerna inte kunnat låna ut mer har en gigantisk inofficiell banksektor vuxit fram. Största delen av investeringarna beslutades av regionala och lokala myndigheter, som nu har enorma skulder. Försäljning av mark har stått för 74 procent av inkomsterna för kommuner och regioner.
En kollaps för bostads- och markpriser har nu inletts. I november rapporterades det att priserna på nya bostäder i Peking har fallit med 35 procent. Försäljningen av mark sker i form av auktioner om rätten att bruka marken, som formellt är statlig, under de närmaste 70 åren. I november och december misslyckades 300 sådana auktioner, vilket är lika många som under hela 2010. Inkomsterna från markförsäljning föll med 13 procent under 2011.
För de inblandade på bostadsmarknaden är prisraset en katastrof. Den svenske journalisten Joel Olsson rapporterar från Kina på sin blogg ”att 300 ilskna fastighetsägare slog sönder ett säljkontor i Shanghai, och hur flera personer som investerat i bostäder i staden Wenzhou flytt Kina eller i flera fall tagit livet av sig”.
För den kinesiska ekonomin som helhet är det både de offentliga underskotten och bankernas höga andel av dåliga lån som oroar. Även de företag som har gett sig in på den grå lånemarknaden riskerar nu stora förluster. Staten har redan fått rycka ut med ett räddningspaket i Zhejiangprovinsen, där 200 företag under nio månader inte har betalat ut löner till 15 000 arbetare. En artikel av Vincent Kolo på chinaworker.info redovisar en enkät bland globala finansspekulanter, där 61 procent förutser en krasch i Kinas finanssektor de närmaste fem åren. De offentliga underskoten bedöms av banken Standard Chartered uppgå till 70-80 procent av BNP istället för den officiella siffran på 20-30 procent.
Det viktigaste orosmolnet för den styrande diktaturen i Peking är strejker och lokala revolter. Invånarna i flera byar har revolterat mot markförsäljningar på sistone. I byn Wukan i Guandongprovinsen tog det 10 dagar innan regeringen lyckades återta kontrollen genom att utlova eftergifter. Om markpriset sjunker kommer lokala myndigheter att behöva sälja större arealer för att hålla uppe inkomsterna.
De senaste månaderna har också sett ökat antal strejker. 8 000 arbetare gick ut i en strejk som stoppade produktionen på det sydkoreanska elektronikföretaget LG:s fabrik i Nanjing i december. Efter två dagars strejk gick företagsledningen med på att fördubbla julbonusen. I januari strejkade tusentals stålarbetare i Chengdu. Kraven gäller ofta lönerna, som har släpat efter medan matpriserna har ökat snabbt.
Med krympande marknader i EU och USA står den kinesiska industrin inför nya problem. Produktionen i tillverkningsindustrin föll i både november och december. Som en integrerad del av den globala arbetsfördelningen kan Kina varken vaccinera sig mot kriserna i andra världsdelar eller ge den draghjälp som exempelvis EU behöver. Kina erbjuder ingen alternativ ekonomisk modell, utan utgör snarare en extrem form av dagens globala kapitalism.
De styrande i Peking har under 2011 kraftigt ökat repressionen och förföljelsen av oppositionella. De oroas av revolutionerna i Mellanöstern, som visade masskampens styrka även mot de mest militariserade regimer.
Arbetare och unga som kämpar för demokratiska rättigheter och bättre villkor i Kina har dock inget stöd att vänta från regeringar och företag i Väst. Dessa vill behålla ”stabiliteten” i Kina för att om möjligt säkra fortsatta miljardvinster.
Per-Åke Westerlund
