Klimatet – Dags att facken vaknar

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

En skärmdump från Europafackets klimatfilm på LO:s hemsida. Dags att facken i Sverige ansluter till klimatstrejkerna (Skärmdump LO:s hemsida).

Att LO, TCO och SACO nu på fredag har lovat att träffa en delegation från de unga klimataktivisterna i Fridays for Future (FFF) är ett säkert tecken på att dessa känner trycket öka i klimatfrågan. ”Nu är Greta-effekten här”, konstaterar också LO:s tidning Arbetet under rubriken ”Nu vill LO jobba mer med klimatfrågor”. 

Som Arbetets artikel konstaterar valde LO trots sitt eget nya klimatpolitiska program att prioritera ner klimatfrågan under valrörelsen.
– Det kanske inte var rätt bedömning om man ser tillbaka på det idag, säger nu LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström, som har ansvaret för dessa frågor på sitt bord.
Att Greta Thunberg och FFF nu uppmanar både Sveriges och all världens fackliga organisationer att göra gemensam sak med dem i de globala klimatstrejker som står för dörren fredagarna den 20 och 27 september är det hittills viktigaste försöket att förmå facken att ta sitt ansvar i klimatfrågan, även om de svenska facken ännu värjer sig för allt tal om politiska strejker. 

Offensiv väntar ännu på de svar vi har begärt om hur de fackliga centralorganisationerna tänker bemöta FFF:s begäran om fackligt stöd för den planerade klimatstrejken den 27 september. 
I LO:s klimatpolitiska program poängteras ”rättvis omställning” tillsammans med en ”investeringsledd” nationell klimatpolitik i fem punkter för: ”en cirkulär materialförsörjning och grön cement; ett klimatsmart energisystem med sol, vind och vätgas; ett fossilfritt transportsystem med mer kollektivtrafik; biobaserade industrikombinat och bättre förutsättningar för de gröna näringarna att göra klimatnytta; ökad träbyggnation för att skapa jobb i hela landet och samtidigt minska klimatutsläppen och bostadsbristen”.
Här finns utan tvekan flera punkter berörda som skulle vara viktiga i en svensk Grön ny giv. Vad som allra mest fattas är det larm om att tiden snart kan rinna ut innan de tippunkter nås när omställningen blir ohejdbar, oavsett hur stora resurser som tillskjuts ”längre fram”, liksom en insikt om att mycket litet av detta kommer att kunna förverkligas med sedvanligt ”samförstånd” enligt ”den svenska modellen”. 
En så revolutionerande omställning kan inte genomföras utan en massiv kamp där facken, klimatrörelsen och andra folkrörelser kämpar sida vid sida för en demokratiskt utarbetad övergångsplan som också bryter kapitalets makt och ägande över berörda företag och banker.
Hur sanslöst stort glappet är mellan pliktskyldiga ord och verklig handling får en blixtbelysning av att även Berit Müllerström, precis som LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, säger ja till en utbyggnad av Preems raffinaderi i Lysekil till Sveriges största utsläppskälla. 

Många av fackförbundens ledningar försöker också gömma sig bakom den restriktiva strejklagstiftningen. 
Det kan exemplifieras med det svar Offensiv har fått på våra frågor från Gabriella Lavecchia, fackförbundet Sekos vice ordförande, där hon säger att: 
– Klimatfrågan är en ödesfråga. Det arbete och engagemang som FFF gör och uppvisar är imponerande och viktigt. När det gäller just förslaget om generalstrejk använder vi som regel inte strejkvapnet för påtryckningar i olika politiska frågor, hur viktiga och angelägna de än är. En avgörande grundbult i vår svenska modell är våra kollektivavtal, det vill säga överenskommelser mellan fack och arbetsgivare om löner och anställningsvillkor. Dessa överenskommelser innebär även att facket utlovar fredsplikt.

Här undviks än en gång den lagliga rätt till en politisk strejk som bara nekas enligt Lagen om offentlig anställning. Det är dessutom en rätt till politisk strejk som faktiskt i takt med privatiseringar och bolagiseringar har utökats till stora grupper tidigare offentligt anställda.
– Ja, så är det. I och med att till exempel SJ nu är ett aktiebolag har även deras idag privat anställda rätt till politisk strejk, bekräftar LO:s och TCO:s tidigare arbetsrättsjurist Kurt Junesjö för Offensiv. 
Liksom tyska offentligfacket Verdi skulle förbunden trots sin ovilja att strejka ändå kunna visa god vilja genom att uppmana de medlemmar som kan att delta i demonstrationerna den 27 september med sina fackliga fanor. Detta är också i linje med vad till exempel GS-fackets ordförande P-O Sjöö uttalat om stöd till FFF och för ett påbörjat arbete med en svensk version av en Green New Deal. 
Förbundet Folkhögskollärarnas förbundsstyrelse visar här vägen genom att först av alla fackförbund och i samarbete med Sveriges folkhögskolor ”i Greta Thunbergs anda” uppmana till aktiviteter och manifestation den 27 september. 

Utan att vänta på tröga förbundsledningar och den genomgripande demokratisering som behövs av de svenska facken är detta också vad som behöver föreslås i lokala klubbar, fackavdelningar och alla andra genuina folkrörelser.