Klimatfrågan till Bolivia

2010-04-15 13:31:37




Motsättningarna i klimatfrågan var fortsatt stora då staterna i FN:s klimatkonvention möttes i Bonn för att få igång nya förhandlingar efter fiaskot i Köpenhamn. Förhandlarna lyckades med nöd och näppe enas om att hålla tre veckolånga möten innan nästa klimattoppmöte, COP 16, i Cancun i Mexiko i november och december detta år.
Misslyckandet för COP 15 i Köpenhamn blev upptakten till en backlash för klimatfrågan, som har för- stärkts av faktorer som kapitalismens kris, det politiska dödläget i USA, den kalla vintern på norra halvklotet och den av media uppblåsta så kallade ”climate gate”-skandalen och ett par uppmärksammade faktafel som visat brister hos FN:s klimatpanel. Flera o­pinionsmätningar tyder också på att klimatfrågan både i USA och Europa har dalat i människors medvetande.
Men dessa förträngningsmekanismer kan bara fungera en kort tid. Tillsatta utredningar har också helt friat de klimatforskare vid East Anglia University som av klimatskeptikerna anklagats för att ha mörkat och fuskat med fakta.
Det så kallade Copenhagen Accord som Obama till sist lyckades få ”noterat” i Köpenhamn har hittills undertecknats av 110 länder. Resultatet är helt otillräckligt: ett löst mål att hej­da den globala uppvärmningen vid 2 grader, ett magert ”startstöd” till klimatanpassning i drabbade utvecklingsländer och en sammanställning av helt otillräckliga och icke bindande, nationella åtaganden.

Medan USA och Australien lobbar för att ”ackordet” ska bilda grundval för varje nytt internationellt avtal, säger sig flera undertecknare, som till exempel EU och Sverige, inse att man måste ”höja ambitionerna”. Enligt Yvo de Boer, den avgående chefen för FN:s klimatkonvention, är dock förutsättningarna ”magra” för att man i Cancun ska uppnå det bindande klimatavtal som tidigare eftersträvades redan i Köpenhamn.
Som de Boer påpekar är den största stötestenen USA:s (och kapitalisternas) rädsla för att förlora konkur- renskraft i förhållande till Kina och an­dra stora utvecklingsländer.
Socialister kanske kan glädjas åt krisen för Kyotoprotokollets bärande marknadsstrategi, handeln med utsläppsrätter (”cap and trade”). Enligt New York Times, som noterat att Obama inte alls använde det i sitt budgettal, är ”begreppet i stort vanrykte”.
Enligt senator Maria Cantwell, initiativtagare till ett nytt lagförslag (kallat CLEAR), har utsläppshandeln ”diskrediterats av Wall Streets kris, Enronskandalen och den skakiga starten för en handel med utsläppsrätter i Europa, som har utsatts för svin­dlande prissvängningar och utbrett fusk”. Ändå bygger även hennes förslag på en mer begränsad handel med utsläppsrättigheter.

Miljöaktivister i USA sågar även CLEAR som helt otillräckligt, med en utsläppsbegränsning till 8 procent un­der 1990 års nivå, då det skulle krävas 45 procent.
Vart tog klimatprotesterna från Köpenhamns gator vägen? Närmast till Bolivia, där Evo Morales, Chavez och andra latinska vänsterledare försöker adoptera dem, är i varje fall ett svar. 15 000 personer väntas till World People’s Conference on Climate Chan­ge and Mother Earth Rights i Cocha- bamba den 20-22 april. Aktivister från 97 länder och representanter för 70 regeringar, varav ett tiotal statschefer, är anmälda.

Konferensen väntas utmynna i ett manifest om Moder Jords rättigheter, tillsammans med fem frågor för en global folkomröstning: om att ändra den modell av ”överkonsumtion och slöseri” som representeras av kapitalismen, om att begränsa den globala temperaturhöjningen till 1 grad och om att föra över de pengar som spenderas på krig och militären till insatser mot klimathotet. Detta är i alla fall frågor som förtjänar ett kritiskt stöd, samtidigt som kampen mot klimatförändringarna och en hållbar socialistisk värld måste stå fri även från rege- ringar som själva lovar runt och håller mera tunt.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!