Reaktionerna är blandade på Kommunals avtal efter vad Ylva Thörn på Kommunals kongress kallade ”den gyllene natten” mot fredag då avtalet undertecknades.Lena Ezelius, vårdbiträde och f d ordförande i Kommunals stridbara sektion 26 i Stockholm, ser stora svagheter med det nya avtalet.
– Det är hyfsade nivåer på de genomsnittliga lönelyften. Några medlemmar har blivit överlyckliga och tycker det är ett kanonavtal. Men många har inte förstått att de 1 800 kronor som vi får i juni och de 3 600 som kommer till jul bara är engångsbelopp, och att vi inte får någon lönehöjning alls under den mer än ett och ett halvt år långa tiden mellan 1 april 2006 och 1 januari 2008. Och av hela treårsavtalet är bara 175 kronor garanterat till individen.
Lena Ezelius upprörs särskilt över hur både lägstalönerna och kravet på rätt till heltid släppts i ett läge där antalet deltidsanställda tenderar att öka i schemalagda aktiviteter.
”Inte ens 20 timmar är garanterade”
– Inte ens höjningen av deltidsanställningarna från lägst 17 till 20 timmar är garanterad så vitt jag har förstått, det ska bara eftersträvas. Vi borde åtminstone ha haft en skrivning om att ”heltid ska eftersträvas, dock lägst 20 timmar”.– Och rent förskräckligt är det att lägstalönen ska bli så låg som 15 300 och först den 1 april 2009, och 17 000 för de som har utbildning och ett års erfarenhet.
Kritiken mot lägstalönen gäller både att den är så låg att den inte går att leva på och den stora skillnaden mellan utbildade och outbildade.
– Vi ska inte ha ett A- och ett B-lag i det fackliga medlemsskapet. Bättre vore väl i så fall att bara anställa utbildade och att utbilda alla som redan är anställda. Nu lämnas dessa åt sitt öde.
Hon hoppas nu att sektionen ska anta en protestskrivelse till förbundet mot lägstalönen.
Vill protestera
– Jag upplever att det finns alltför starka krafter i förbundet som tycker det här är OK, även på sektionsnivåerna.Lena Ezelius reagerar också starkt mot hur till exempel Kommunalarbetarens ledare ironiserat över de höga kraven från ”de stackars gubbarna” i gruvorna, och synen att lägre krav från dem på något sätt skulle gynna kommunalarbetarna.
– Vi var själva ursinniga över att LO vände oss ryggen i strejken 2003, och nu ska inte vi gå omkring och säga att Sverige inte har råd med höre arbetarlöner.
Även Bilbo Göransson, fackligt aktiv barnskötare i Kommunal sektion 28 i Stockholm, är kritisk.
– Lägstalönerna är ett svek. Ingen kan leva på de 15 300 kronor som lägstalönen blir, och ännu mindre på de 13 800 som gäller i två år till.
Vad säger dina arbetskamrater om avtalet?
– Några är nöjda och har klappat varandra på axeln och sagt ”f-n vad grymt att det blev nåt i alla fall”. Men det finns också blandade känslor i stil med ”är det redan över”, över att man aldrig blir tillfrågad och aldrig får ta del i avtalsrörelsen. Det skulle vara helt annorlunda om vi fick rösta om avtalen.
Arne Johansson
