Den rådande ekonomikrisen slår hårt mot skolan. Friskolor går i konkurs en efter en och skolverket varnar de kommunala skolorna för att de måste vara beredda på att ta emot eleverna.En av de senaste friskolor som har gått i konkurs är Alnour International School i Luleå som las ner den 5 mars i år.
Den kommunala skolan är varken förberedd eller har resurser för ännu fler elever. 1990-talets omfattande nedskärningar plus finansieringen av friskoleboomen har sedan dess utarmat den kommunala skolan gradvis och brutalt. Förväntningarna på att de ska klara av att ta hand om alla elever som blivit av med sina skolor är helt och hållet orimliga. Framför allt då nedskärningarna inom den kommunala skolan fortgår och det blir allt fler elever per lärare.
Dock är det inte bara lärare som det skärs ned på. En grupp inom skolväsendet som blir hårt lidande, men är oerhört mörklagd, är personliga assistenter. Elever med särskilda behov blir av med sina personliga assistenter som är ovärderliga för hur de ska klara av skolan. Detta görs på grund av att man måste spara pengar, trots att det strider mot skollagen.
Nuvarande regering och den förra har satt i system att försvaga och näst intill krossa den kommunala skolan och ta pengar därifrån till friskolor. Enbart för att när det senare inte fungerar med friskolor kräva att den kommunala skolan ska sopa upp efter dem. Detta kan givetvis inte accepteras. Något som gör att reaktionerna och motaktionerna är relativt små är att informationen om det inte har nått ut till massorna. Det är det första steget i att organisera motattacker mot regeringen. Som socialister alltid har gjort måste vi fortsätta att se till att nå ut till de stora massorna, organisera protester och demonstrationer för att visa regeringen var vi står. Och när vi pratar om lärarnedskärningar får vi heller aldrig glömma att dem som det slår hårdast mot inte är lärarna, utan eleverna.
Linn Bensryd
