När den brittiske komikern Russel Brand i en tv-intervju attackerade kapitalismen fick han direkt miljontals anhängare. Hans ledare i tidningen New Statesman, som argumenterade för revolution, fick 2,6 miljoner läsare på internet.Att han träffade en akut nerv i dagens samhälle visas också av att Dagens Nyheter ägnade sin huvudledare förra måndagen (den 28 oktober) till att försöka bemöta Russel Brand.
DN:s ledarskribent vill först hålla med om att det finns brister i dagens värld: miljöförstöring, svält, krig, ökade klyftor osv. Men denna bredsida slutar i ett antiklimax, ”Behovet av reformer är stort”.
Ett betydligt större problem för DN är Russel Brands kritik och, ännu värre, att han har ”hyllats av en mångmiljonhövdad skara” för sin kritik av kapitalister, politiker och dagens politiska partier. Det vill säga, en variant av vad Marx kallade ”kommunismens spöke”– en socialistisk massrörelse – är det som oroar DN.
Brand förespråkar vad DN kallar ”en ny ordning” där ”allomfattande kärlek och omsorg om varandra och planeten borde utgöra grunden för samhället, snarare än konsumism och individualismens förödande egocentrism”.
DN konstaterar att många fler har liknande åsikter och försöker sedan hitta en verklig punchline: ”Gemensamt för dessa gaphalsar är att de är alldeles för lata för att orka arbeta för verklig förändring”. Detta eftersom de inte vill ”engagera sig partipolitiskt” och ”sätta sig in i … enskilda lagar eller internationella överenskommelser”.
DN:s ledarsida uppmanar med andra ord kritiker av dagens system att istället bli en aktiv del av detta system.
När sedan DN ska räkna upp vad ”västvärldens demokratier” erbjuder är det en tunn soppa: ”rättssäkerhet, välfärd och skydd för yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter”.
Välfärd och yttrandefrihet är ett resultat av kamp underifrån, inte av gåvor uppifrån. Det är särskilt arbetarrörelsens kamp som har lett framåt. Och det är när det finns verkliga arbetaralternativ som socialister och revolutionärer deltar i valen.
Liberaler och kapitalister har genom historien argumenterat och agerat emot reformerna. Och idag är dessa krafter pådrivande för att riva välfärden, med Grekland och andra länder i södra Europa som avskräckande exempel.
DN och liberalerna kan säga sig vara emot ”avigsidor” i dagens samhälle, som t ex ökade klassklyftor, men i alla avgörande frågor vill de sänka löner och öka vinster.
Samma sak som med välfärden sker idag också vad gäller yttrandefrihet och rättssäkerhet. Det är DN:s sponsorer inom ekonomi och politik som har stått för den massavlyssning och övervakning som nu avslöjas.
DN hånar Russel Brand och de som stödjer honom för att förespråka ”icke-aktivism” och inte kunna ”formulera en ordentlig åsikt om vad som skulle behöva göras”. Mot detta ställer ledarsidan två exempel långt utanför Europa, som att ”saudiska kvinnor trotsar bilkörningsförbudet”.
Det säger sig självt att DN inte kan ge några exempel på lovvärd aktivism i Sverige eller Europa. Varje sådant exempel skulle ju innebära en kritik av just det som tidningen är allierad med. DN säger sig tro att ”Russell Brand och hans gelikar [ligger] på soffan och drömmer om paradiset”. Men vad har då liberalerna att vara oroliga för?
Det får vara hur det vill med Russel Brands aktivism – det viktiga med den här debatten är att den bekräftar att det finns ett växande, ungt och samhällskritiskt skikt i dagens samhälle.
Med start i antikapitaliströrelsen kring år 2000, fortsättningen i anti-krigsrörelsen mot USA:s krig i Irak 2003, indignadosrörelsen i södra Europa och Occupyrörelsen, främst i USA, under 2011 har miljontals, mest ungdomar, med starkt stöd inom arbetar-klassen gått ut i aktiv kamp mot systemet.
Misstron mot dagens system går inte att ta miste på. Vad är då alternativet? Det behövs kämpande arbetarpartier som tar strid för att avskaffa kapitalismen. Krig och svält är inga ”brister” utan bärande delar inom kapitalismen. Socialister som förespråkar ett internationalistiskt och socialistiskt program kommer att få ett växande stöd, och därmed oroa makten än mer.
