Krig med svenska trupper?

2006-08-09 15:49:07




Fem dagar innan man ens hörde ett kraftigt fördömande av Israel från Göran Persson så kom han med första indikationen på en svensk trupp till Libanon. Först efter masslakten på 60 kvinnor och barn i staden Qana kom några starka ord från Göran Persson. Han blev vredgad, bestört och kunde som ”gammal israelvän” inte förstå Israels agerande.
Han har alltså varit vänligt inställd till uppbyggandet av en av världens aggressivaste militärmakter, återockupationen av Västbanken och förödelsen i Gaza där nu 75 procent av befolkningen lever i absolut fattigdom. När Persson låtsas vara förvånad över att ett terrorkrig – som under tre veckor skördat 800 liv – innehåller bestialiska massmord på civila, sprider han bara förvirring om vad krig är. Som om Qana vore ett misstag för Israel. Göran Persson har som ”israelvän” en skuld i vad som pågår. Politiskt, diplomatiskt och ekonomiskt understöd till Israels regering är ett bidrag till den uppladdade imperialistiska aggression som nu slår ut i ett krig för att utöka Israels makt och dominans i Mellanöstern. Göran Perssons tystnad när den Israelsiska armén bombade flyktingläger, mattransporter och flyktingvägar var som ett klartecken för infernot i Qana.
Ett verbalt fördömande av Israel å ena sidan ska vägas mot en faktisk mobilisering å den andra. Nu står det i tidningarna att ett av de fem länder som kan tänka sig att delta i en internationell militär intervention är Sverige (tillsammans med Frankrike, Norge, Egypten och Turkiet). Vad har Göran Persson och s-regeringen för förankring för ett sådant dramatiskt och blodbesudlat drag?

Mp, fp, c och kd har också uttalat sig för svenskt deltagande i FN-styrkor, som de kallar världsamfundet. Men vad tycker väljarna? Och aldrig har det varit så tydligt att ”världsamfundet” är USA dikterat.
Varför ska svenska soldater gå Israels ärenden, när fega terrorbombningar från luften inte duger, och försöka avväpna Hizbollah? En FN- eller Nato-styrka med Israels godkännande och över det libanesiska folkets inflytande innebär att styrkan avväpnar genom att döda tusentals gerillasoldater och deras tusentals sympatisörer under formen av en militär ockupation av landet.
Hizbollahs stöd är frukten av sociala frågor som organisationens skapande av arbeten, sjukvård, socialbidrag och motstånd mot den tidigare 18-åriga israeliska ockupationen.
En ockupation ledd av kapitalistiska regeringar med egna ekonomiska intressen av fortsatta privatiseringar och exploatering skulle knappast minska stödet för Hizbollah.

Hizbollahs terrorattacker är en väg mot fortsatt krigsspiral. Rättvisepartiet Socialisterna väljer inte mellan Hizbollah eller Israels regering. Vi står för en arbetarförankrad antikrigsrörelse över nationsgränserna. I Israel deltar vår systerorganisation Maavak Socialisti i de fortfarande små fredsdemonstrationerna som finns.
Att ta tillfället till en stor demonstration mot kriget i samband med friidrotts-EM är viktigt för uppmärksamheten. Tyvärr för arrangörerna av måndagens demonstration i Göteborg fram bojkott av Israel som det enda kravet. Det är ett stickspår. En bojkott av den israeliska EM-truppen skulle visserligen väcka opinion men en fortsatt bojkott av israeliska varor utan stöd av fackliga organisationer i Israel störtar inte regimen.
Vi krigsmotståndare måste verka för att bygga upp rörelsen. Få arbetsplatser och fackföreningar att uttala sig mot kriget och komma med i demonstrationerna. Starta antikrigsgrupper på skolorna. Hålla torgmöten och protester varje gång någon topp-politiker har valaktiviteter i närheten. Vi måste kräva nej till svenska soldater i en FN- eller Natoledd intervension, nej till det svenska militära samarbetet med Israel (militärattaché) och nej till importen av vapen från Israel och exporten av vapen till USA. Det behövs en fredsrörelse som pekar på den långsiktiga uppgiften att bygga ett motstånd bland israeliska arbetare mot sin egen regering.