Förra veckan röstade den finska regeringen igenom att kärnkraftbolaget Fennovoima, med ryska helstatliga Rosatom som enskilt största ägare, får bygga ett nytt kärnkraftverk i Pyhäjoki.
Bygget har mött ett kraftigt motstånd från miljörörelsen i Finland, men även från nätverk på den svenska sidan av Bottenviken.
Från Pyhäjoki till Luleå, Piteå och Skellefteå är avståndet mindre än 15 mil, vilket gör frågan högst aktuell även i Sverige.
Innan beslutet var taget lämnade nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken över 20 000 namnunderskrifter till den finska regeringen i protest mot kärnkraftverket. Sju kommuner i Norr- och Västerbotten har också protesterat mot byggplanerna. Dessa protester har ignorerats och grundtillståndet för ett nytt kärnkraftverk är nu godkänt. Ritningar för att ansöka om vidare bygglov är dock inte inlämnade eller färdiga. Kampen mot kärnkraftverket är således långt ifrån över.
Projektet har redan haft ekonomiska problem och intressenter har övergett projektet. Det råder även politisk oenighet inom den finska regeringen. De Gröna lämnade tidigare i höst regeringen i protest mot byggplanerna.
Problemen kring projektet gäller inte bara själva kärnkraftsfrågan. Det har riktats stark kritik mot att med ryska Rosatom som storägare och leverantör kommer Finland att samarbeta och göra sig energiberoende av Putins kärnkraftbolag, trots att relationen mellan Ryssland och EU, Nato och USA är tämligen kylig. Rosatom sysslar både med kärnkraft och kärnvapen, och den reaktortyp som Rosatom ska leverera till Finland har dessutom stött på kritik av kärnkraftsexperter som menar att den har tveksamma säkerhetsnormer.
Kärnkraft är en förlegad och livsfarlig form av energiproduktion. Radioaktiv strålning är oerhört skadlig. Även om du utsätts för en mindre mängd och överlever förs radioaktiva ämnen vidare via generna till kommande generationer och orsakar sjukdomar och missbildningar.
Kärnkraftverk är sårbara inför tekniska brister, naturkatastrofer och den mänskliga faktorn. Den omfattande säkerheten som är nödvändig kan aldrig uppfyllas fullt ut, vilket olyckorna i Tjernobyl, Harrisburg och Fukushima är tre fruktansvärda exempel på.
Det krävs också en säker slutförvaring av radioaktivt avfall i över 100 000 år, vilket det i dagsläget är omöjligt att planera för.
Det finns hållbara och säkra alternativ som kan tillgodose hela jordens energibehov, även till de cirka två miljarder människor som i dagsläget saknar tillgång till elektricitet. Tekniken och kunskapen finns redan. Det är bara en fråga om politisk vilja och omfördelning av resurser, vilket Finland inte visar prov på genom att nysatsa på kärnkraft. Det är dags att avveckla kärnkraften och ställa om till förnyelsebar energi från vind, vatten och sol för en ren, säker och rättvisare värld. ■
