Krönika: ”En Donald som surar över Grönland”

av Stefan Lundqvist // Artikel i Offensiv

Trump, Rumsfeld och Duck. Tre Donalds med tuppiga karaktärer och tvära humörsvängningar. Donald Rumsfeld, känd som krigshök i regeringen Bush den yngres krig mot Irak med början 2003. Ett brutalt krig som han, presidenten och ÖB lögnaktigt motiverade med att Saddam Hussein skulle inneha och vara i färd med att använda massförstörelsevapen. 
Som ansvarig minister försvarade han tortyr av terroristmisstänkta fångar på den amerikanska militärbasen Guantanamo och blev hysteriskt arg när detta ifrågasattes. När foton avslöjade den amerikanskledda administrationens kränkningar av avklädda muslimska fångar i det irakiska fängelset Abu Ghurayb-fängelset lackade Donald ur på nytt. 
Men Donald Duck, alias Kalle Anka, är nog den amerikan som fram tills nu utgjort sinnebilden av koleriska, snarstuckna män med noll brinntid på stubinen. En Donald som vi trots allt tar till vårt hjärta då de flesta av oss kan känna igen oss i hans ständigt otursförföljda kamp i livet och för all del i våra pentylstubinsutbrott när ”det jävlas”.

Donald Trump såg ut som ett åskmoln redan då han installerades till president i världens mäktigaste land USA den där råkalla januaridagen 2017. Sedan dess är hans ilskna giftpilar på Twitter eller framför mikrofoner från all världens helikopterplattor färskvaror på varje nyhetsdisk. Förra veckans utsläpp från denna oberäkneliga och högtflygande väderballong var att han ville köpa Grönland av Danmark. Utspelet gjordes inför ett kommande statsbesök just till Danmark, en av USA:s mest lojala bundsförvanter i krig och fred. 
Donald blev ”pissed off” som amerikanerna säger när den danska statsministern Mette Fredriksen avböjde presidentens och affärsmannens bud med att kalla det ”absurt”.  ”Okay! Då ställer jag in statsbesöket!”, blev Donalds tjuriga svar. Danske statsministern uttryckte sig ”nasty”. Så där talar man inte till United States of America. 
Danska regeringen fick så lov att montera ned alla extrema och kostsamma förberedelser som hade gjorts för att med ett högt säkerhetstänk ta emot och hylla den mest impopuläre av alla Donalds. Igensvetsade gatubrunnslock ska skäras upp igen, kontrakterade mästerkockar ska betalas för ingenting och så vidare. Alla miljoner som lagts ut på besöket ”vaskades” av Donald Trump. Pengar som hade kunnat användas till något vettigt. 
För alla som ville protestera mot allt vad denne hetlevrade Donald står för blev det inställda besöket också ett antiklimax när alla förberedelser blev förgäves, samtidigt som de slapp karln och hans imperialistiska motto ”Make America great again!”. 

I röken Donald den här gången lämnade efter sig i form av analyser och spekulationer finns det nog många sanningar. Avledning från andra frågor Donald trasslat in sig i, symbolisk signal inför kommande valrörelse att han verkligen är besjälad av att göra ”America great again” och kan göra det som en fastighetsmagnat. 
Huvudmotivet till utspelet tror jag ändå var en aggressiv markering från USA:s ekonomiska och militärstrategiska intressen på Grönland. ”Bråket” med Mette slutade som jag tror bråk med den narcissistiske affärsmannen Donald ofta gör, ett telefonsamtal där motparten krälar i stoftet, smickrar och ger något för att slippa släppa huvudståndpunkten. 
Jag tror ändå Mette knappast kunde pusta ut då Donald dagen efter machomeddelade världen att danska statsministern var ”…en underbar kvinna. Hon ringde upp mig och vi kom överens om att talas vid senare.” Smicker med något lossade tumskruvar med andra ord.