Idag, den 7 juni, håller föreningen Hand i Hand för Kvinnofrid manifestationer för Lotta Rudholms minne i Umeå och Härnösand, ett år efter att hon misshandlades till döds av en man hon tidigare hade haft ett förhållande med. Lotta Rudholm hade polisanmält mannen, men senare tagit tillbaka anmälan.
Manifestationerna uppmanar fler att aktivera sig mot våldet, som göds av detta kvinnoförtryckande samhälle. Det strukturella våldet synliggörs av det faktum att manliga poliser som misshandlar sina partners får jobba kvar medan kvinnliga poliser som engagerar sig om mäns våld på fritiden kan tvingas sluta.
Förra veckan uppmärksammades att Jenny Eriksson, som jobbar i receptionen på passmyndigheten hos polisen, hade fått utstå påtryckningar av sin arbetsgivare om att sluta med just föreningen Hand i hand för kvinnofrid. Jenny var med och startade föreningen för ett år sedan.
Hon har själv genomlevt ett misshandelsförhållande och vet vikten av att prata med andra i samma sits. I ETC Umeå berättar Jenny att han efter dyra smycken snabbt började kontrollera henne, bland annat hennes matvanor. Våldet kom ganska snart. Även psykisk, sexuell, ekonomisk och social misshandel medför mycket skam.
– Jag har varit med om dem alla. Skammen bottnar i att man tillåter sig själv bli behandlad så illa, och vad man utsätter sina barn för, säger Jenny Eriksson (ETC).
Hand i Hand jobbar för att föreslå en ny lag, Lex Lotta, som ska kunna samordna polisens, åklagarmyndighetens och socialtjänstens arbete samt att åklagaren själv ska kunna anmäla – om kvinnan drar tillbaka en anmälan.
Istället för uppbackning mot våldet har Jenny Eriksson alltså blivit motarbetad. Polischefen i Västerbotten har sagt att problemet med Jennys engagemang är att misstänkta gärningsmän kan tvingas möta henne i receptionen och att det skulle kunna leda till uppfattad ”partiskhet” och att förtroendet för polisen skadas.
Nu är vi där igen. För sexualiserat våld gäller helt andra spelregler. Att offer för just detta brott ofta misstänkliggörs och skuldbeläggs i rättssalen är ingen nyhet, men nu sträcker sig synsättet även ut över personer som engagerar sig i frågan. Som att poliser som på sin fritid ägnar sig åt grannsamverkan till exempel, skulle inte det kunna uppfattas som stötande för inbrottstjuvar? Eller att de som engagerar sig i fotbollsföreningen kan skada förtroendet hos matchfixare.
Polisfacket står däremot bakom Jenny Eriksson med den självklara invändningen att hennes engagemang om något borde öka förtroendet för polisen. Ärendet är överklagat till Arbetsdomstolen. Detta är ett bra tillfälle att även internt inom polisfacket kampanja för kvinnofrid. Sedan tidigare har det visat sig att våld i nära relationer är det vanligaste brottet bland poliser och att det är vanligt att de som har dömts får behålla tjänsten.
Polisen är en avspegling av samhället. En ros idag på minnesdagen till alla offer för mäns våld mot kvinnor, en ros till alla som kämpar mot våldet och den rödaste rosen av alla för ett framtida samhälle fritt från förtrycket. ■
