foto: Socialdemokraterna / Flickr CC
Klassklyftor skapas och upprätthålls av medveten högerpolitik, inte av naturlagar.
Bakom de stora orden finns få nya satsningar i regeringens vårbudget. Som så ofta handlar det mycket om gamla löften som presenteras som nya. Det är inte heller sant att alla kurvor pekar åt rätt håll, långt därifrån – klyftorna växer och landet slits isär både socialt och geografiskt.
Symptomatiskt är också att nästan samtidigt som regeringen och Vänsterpartiet öser beröm över det man benämner som vårbudgetens välfärdssatsningar, i synnerhet på sjuk- och hälsovård, aviserar Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg ett tillfälligt anställningsstopp (det började delvis införas redan den 1 mars i år) och ”besparingar” på 280 miljoner kronor efter att ha anställt ”cirka 300 fler årsarbetare än vad budgeten medgav under förra året” (Läkartidningen 11/2018). På samma sjukhus som absurt nog påstås ha haft för många anställda har personalen länge larmat om en förödande brist på vårdplatser och alarmerande låg bemanning.
Neddragningarna på Sahlgrenska är i pengar räknat mer än det extra anslag som regeringen ger vården i vårbudgeten, vilket för övrigt är lika stort som det extra anslag som polisen får – 200 miljoner kronor.
Under sin tid vid makten genomförde S-MP-regeringen inga återställare av alliansregeringens många skattesänkningar för de rika, storföretag och banker. Inte heller vågade regeringen röra räntebidragen, som främst är en subvention till välbärgade.
Det i sin tur har inneburit att den utveckling med snabbt ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor som kom att prägla Alliansregeringens tid vid makten har fortsatt.
År 2016 var inkomstklyftorna, enligt Statistiska centralbyrån (SCB), större än någonsin och den rikaste tiondelen av befolkningen har nu lika stora inkomster som den fattigaste hälften.
Finansminister Magdalena Andersson (S) försökte skylla denna skandal på ödet eller det som beskrevs som ”en underliggande utveckling mot ökade klyftor i ekonomin” (SVT den 2 februari). Att klyftorna ökar är ingen följd av någon naturlag, utan mycket en följd av den nuvarande och tidigare regeringars politik för att smörja kapitalismen och tillgodose dess krav på en omfördelning från välfärd och löner till vinster och kapitalinkomster som numera är i det närmaste obeskattade.
Till det ska läggas att S-MP-regeringen har genomfört en upprustning av polis och militär som saknar motstycke. Försvarsmakten har till skillnad från välfärden dessutom fått garantier om ”ytterligare resursförstärkningar” efter 2018. Polismyndigheten kan också se fram mot en årlig höjning av anslagen på 2,5 miljarder kronor fram till 2020.
Men som Kommunalarbetaren skrev i en ledare i början av året: ”För att behålla samma bemanning i välfärden som idag behövs 20 extra miljarder per år. Men varken regering eller opposition ger några klara besked om hur det ska finansieras.”
Det regeringen och Vänsterpartiet kallar storsatsningar på välfärden räcker inte ens för att upprätthålla dagens bemanning och åtaganden, än mindre till att svara upp mot de behov som finns.
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:
• Behoven ska styra. Låt miljardärerna och börsbolagens rekordvinster betala en totalrenovering av landet, trygga jobb och kortare arbetsdag.
• För ett nytt arbetarparti och demokratiska kämpande fack som tar strid för en socialistisk omfördelning av samhällets rikedomar och resurser.
