Nu på fredag, 25 februari, kommer Irak att se de största landsfattande demonstrationerna hittills. I Kurdistan fortsätter demonstrationerna trots att KDP-regeringens styrkor beskjuter protesterna och att fyra demonstranter har dödats.På måndag den 21 februari deltog 2 000 i demonstrationen i Suleymani. Nu anslöt sig personal från stadens sjukhus efter ett stormöte.”Vi är med demonstraterna och deltar i protesterna”, förklarade läkaren Kawa Sabah.
Även de anställda på universitet gick med, med rektorn i spetsen, i protest mot förra veckans dödsskjutningar.
Protesterna har spridits till fler städer i Kurdistan.
I Kalar, Dervendishan och Halabja genomfördes det demonstrationer på måndagen, med en fortsättning under de kommande dagarna.
I Karal och Dervendishan deltog 200 personer vardera och sju av dem greps. På måndagen dödades en 17-åring, Sherko Mohammed, av polisen kulor i Sulaymaniyya och en demonstrant, Surkiu, dog på sjukhuset av den skottskada han fick i förra veckan.
Samma dag, den 21 februari, uppges 47 personer ha skadats.
De styrande partierna, KDP och PUK, säger sig vilja ha ett stormöte eller förhandlingar med ledare för oppositionen.
Men även det etablerade oppositionspartiet Gorran (Förändring) tackar nej och kräver rege- ringens avgång. Gorran har intagit en försiktig hållning och har inte deltagit direkt i protesterna. Initiativet kommer främst ifrån ungdomar.
KDP har liksom andra regimer i regionen hotat med ännu mer våld.
Fazel Mirani i KDP:s styrelse sa att om någon skulle attackera KDP:s partilokal ”ska vi klippa av hans hand”.
Demonstranter på torget svarade att de i så fall skulle dra av Mirani hela armen.
KDP och PUK har tillsammans styrt Kurdistan i Irak som en autonom region sedan USA:s första invasion 1991, med undantag för ett inbördeskrig 1994-96.
Det nära samarbetet med USA och den på ytan lugna situationen har inte inneburit någon fundamental skillnad i livssituationen för befolkningen.
Varje dygn finns bara elektricitet under 10 timmar, det finns inget rent vatten, fattigdomen och arbetslösheten är utbredd. Ofta är polis- eller soldatjobb de jobb som finns, vilket innebär att KDP och PUK har byggt upp en enorm polis- och säkerhetsapparat.
Ilskan riktas mot KDP-presidenten Barzani och mot korruptionen, men demonstranter tar också upp många sociala krav, särskilt för ett slut på massarbetslösheten.
Abbas Sdiq
