Sömnlösa nätter, inga raster, pappersarbete och kontroll som pressar undan kreativiteten och dödar arbetsglädjen. Situationen för landets lärare måste förändras! Men hur? Offensiv har pratat med en lärare, en lärarstudent och en elev som alla på olika sätt engagerat sig i att förbättra situationen för lärarna.
Eva Löfqvist Bercsenyi arbetar på låg- och mellanstadiet i grundskolan och är fackligt ombud för Lärarnas Riksförbund (LR) i Stockholm.
– Jag började arbeta som lärare 1993. Om jag backar tillbaka tio år började det bli tufft, och sedan fem år finns inte en tillstymmelse till det läraryrke som jag kom ut till.
Eva beskriver hur pappersarbete, långa och många samverkansmöten, ineffektiva och oprofessionella direktiv uppifrån samt känslan av att skolledning och föräldrar ständigt tittar en över axeln kväver kreativiteten och glädjen i hennes yrke.
– Varje knuff ska dokumenteras, skrivas ut och skickas till föräldrarna. Åtgärdsprogrammen är på 15 sidor och ska uppdateras var sjätte vecka – och då kan man ha tio åtgärdsprogram i en klass! berättar hon för att beskriva den administrativa bördan.
– Man hankar sig fram mellan loven och kollapsar sedan. Ofta är det schematekniska problem. Jag hade en lärare som arbetade i årskurs två som inte fick ihop till några mindre raster och lunchraster på endast en kvart. Men skolledningen vägrade ändra i schemat och det slutade med att hon blev sjukskriven, förklarar hon upprört.
Efter att facket år efter år försökt påtala lärarnas ohållbara arbetsbörda för Stockholms stad utan resultat, valde LR att anmäla staden till Arbetsmiljöverket enligt arbetsmiljölagen 6.6a. Att arbetsbelastningen är så stor att lärarnas hälsa riskeras, bekräftades av verket som dömde Stockholms stad att betala två miljoner i böter om inte något görs innan den 2 september.
LR kräver tydligare riktlinjer över lärarnas uppgifter på samtliga stadens skolor och att uppgifterna listas i prioriteringsordning. Om arbetsbelastningen består utan att fler lärare sätts in, måste några uppgifter bort.
Hur det kommer att sluta är svårt att säga, utom att striden kommer fortsätta, men Arbetsmiljöverkets dom hittills är otvivelaktigt en stor seger som ombud även i andra kommuner kan använda för påtryckning.
– Många lärare är ganska ensamma, och vill ofta vara det, upplever Eva. Men som grupp är vi starkare. För mig började det med att jag ville hjälpa mig själv, jag hade en jättejobbig chef och ville vara med och påverka. Sen ledde det till att jag ville hjälpa andra, berättar hon om sitt eget fackliga engagemang.
Tomas Selin studerar till gymnasielärare vid Stockholms Universitet och är ordförande för Lärarförbundet Student. Han har alltid velat bli lärare, men vill inte falla in i att läraryrket skulle vara ett kall. ”Ett kall betalar inga studieskulder”, säger han.
Som fackligt aktiv redan under studietiden fokuserar han mycket på förbättringar i själva lärarutbildningen, såsom att den verksamhetsförlagda utbildningen (vfu) ska ha tydliga mål, vara likvärdig och hålla god kvalitet.
– Utbildningen måste ha hög status för att yrket ska få hög status. Vi måste ligga på för att kunna förvänta oss högre löner när vi kommer ut, menar Tomas.
Studenterna, menar han, har också en viktig roll att spela vad gäller att få med ett normkritiskt perspektiv i utbildningen, ett arbete som även sträcker sig till de yrkesverksamma lärarna. Just kompetensutveckling för lärare verkar vara en hjärtefråga och Tomas lägger vikt vid att det inte får vara en fråga om att ”inte hinna med” såsom det är nu.
– Eleverna har enklast att ta till sig nya saker och därefter kommer vi studenter. Vi måste ställa krav på att vi när vi kommer ut i yrket måste fortsätta kompetensutvecklas och inte acceptera att den höga arbetsbelastningen står i vägen.
Vi måste ställa krav på kvalitet och att fler lärare tillsammans delar på arbetet. För att bäst kunna möta framtidens elever menar Tomas också att makten måste ligga hos lärare och skolledare snarare än hos huvudmännen.
I samma veva som lärarna i avtalsrörelsen förra året var mycket nära en strejk, som tyvärr avblåstes efter att de två fackförbunden för lärare i sista stund gick med på medlarnas bud, bestämde sig eleverna på Globala gymnasiet att gå ut i stödstrejk för lärarna. Tilde Sohlberg, elev på Globala gymnasiet, var en av de 800 elever som samlades på skolgården.
– Alla elever gick ut på skolgården till stöd för högre lärarlöner, vilket hade ett stort genomslag i media, berättar hon.
Hon berättar att det var ganska lätt att få med alla på skolan efter att kåren utlyst tid och plats. Det som saknades, menar hon, var en samordning av flera skolor.
– Jag tror och hoppas att det kommer att bli mer kamp för skolan, det ska jag jobba för, säger hon och förklarar varför lärarnas situation är så viktig även för eleverna:
– Ifall inte lärarna mår bra och kan lägga sin energi på eleverna, lägger eleverna mindre energi på sitt skolarbete och vi får ett mindre utbildat samhälle i stort. Elevernas resultat är till stor del beroende av lärarna.
– Det handlar om hur mycket stöd och feedback lärarna kan ge till eleverna. Om de är överhopade av pappersarbete som idag tas tid från det.
Tilde uppmanar därför alla elever att engagera sig mera i skolfrågor och över huvudtaget.
– Man kan söka upp folk som har samma åsikter i olika frågor, både andra på sin skola och utanför. Till exempel kan man gå med i Studenter mot rasism som jag. Vi arrangerar demonstrationer och aktivistisk gatuteater i massa samarbeten såsom nu i Folkkampanjen för gemensam välfärd! avslutar hon.
Intervjuer:
Lina Westerlund
