Lettlands BNP sjönk med 18,0 procent under det första kvartalet jämfört med motsvarande kvartal föregående år. Under samma tid sjönk industriproduktion med 22 procent och detaljhandeln med 25 procent. Det är katastrofala siffror. ”Lettland har blivit ett kapitalistiskt inferno”, som Veckans Affärer skrev tidigare i år.Lettlands ekonomi kollapsar i en takt och omfattning som saknar motsvarighet. Sedan slutet av 2008 och fram till slutet av mars handlar det om ett BNP-ras på nära 30 procent i årstakt.
När ekonomin kollapsar kräver Internationella valutafonden (IMF) och EU, ivrigt påhejade av den svenska regeringen, att den lettiska regeringen skär ned statsbudgeten med 40 procent. En svältkur till döds.
I väntan på att regeringen ska presentera sin nedskärningsplan som begränsar budgetunderskottet till 7 pro- cent av BNP vägrar IMF och EU att betala ut de nödlån man tidigare beviljat Lettland. IMF:s krav har varit att budgetunderskottet inte får överstiga 5 procent av BNP. Regeringen säger dock att man förhandlat om det till 7 procent (om det är sant är ännu o-klart).
Men även om Lettlands regering skär bort 40 procent i årets budget klarar man inte IMF:s och EU:s krav.
– Det är värre än vi kunnat föreställa oss i våra vildaste fantasier. Lettland har ingen chans att få ned bud- getunderskottet till 7 procent av BNP. Vi tror det blir drygt 15 procent, säger Lars Christensen, chefsanalytiker på Danske Bank, till Dagens Nyheter den 13 maj.
I december i fjol beslutade IMF, EU och den svenska regeringen att ge Lettland ett lån på närmare 80 miljarder kronor. Den svenska regeringen lovade 7,5 miljarder kronor, ”allt för att skydda de svenska bankerna Swedbank, SEB och Nordea som totalt lånat ut omkring 500 miljarder kronor i Baltikum” (Dagens Nyheter den 13 maj).
Löftet om lån blev ett medel för politisk utpressning i syfte att rädda bland annat de svenska storbankerna för att förhindra att den lettiska valutan devalveras (skrivs ned i värde).
Redan i mars höll IMF inne en låneutbetalning på dryga 2 miljarder kronor och nu hotar man att hålla inne det lån som ska betalas ut i juni.
– För att få nästa utbetalning av stödlånet från EU måste Lettland genomföra utlovade budget- och strukturreformer, sa EU-kommissionären Joaquin Almunia i förra veckan.
Den interndevalvering IMF med flera vill påtvinga Lettland är dömd att misslyckas, och skulle regeringen försöka skriver den under sin egen dödsdom.
De nedskärningsförslag som hittills offentliggjorts talar sitt eget tydli-ga språk: Hälften av landets 30 000 lärare kan förlora jobbet, antalet sjukhus nästan halveras, ännu en sänkning av de statsanställdas löner genomföras, barnbidragen minskas, o s v.
Samtidigt har arbetslösheten stigit till 14 procent och fortsätter att öka. Hälften av de närmare 200 000 arbetslösa har ingen arbetslöshetsersätning och de som har får bara en låg ersättning i nio månader.
Den 2 maj träffade Dagens Nyheters utsände en lärarfamilj i Lettland som bara för ett halvår sedan hade en samlad inkomst på cirka 30 000 kronor per månad före skatt, vilket är ganska högt i Lettland – men som sedan i höstas förlorat alla sina extrajobb, samtidigt som deras lärarlöner sänkts i två omgångar, med drygt 40 procent. På bara ett halvår har familjens inkomst rasat till cirka 10 000 per månad.
Att mot den bakgrunden kräva gigantiska nedskärningar är ett undergångsrecept.
Protesterna blir också allt fler. I förra veckan demonstrerade minst tusen studenter – för andra gången inom loppet av en månad – i huvudsta- den Riga mot skolnedskärningar.
Denna gång la demonstranterna ned en krans vid utbildningsdepartementet, vilket fick symbolisera att nya nedskärningar begraver landets utbildningssystem. Tidigare har lärare, bönder och även poliser gått ut på gatorna. Ett föräldrauppror har aviserats mot sänkta bidrag till barnfamil- jerna.
Lettland kommer sannolikt att tvingas devalvera, vilket kommer att följas av devalveringar i de två andra baltiska staterna, Estland och Litauen, vars ekonomier också kollapsar. Detta i sin tur kommer att fördjupa bankkrisen i Västeuropa, inte minst Sverige, eftersom allt färre kommer att ha råd att betala sina lån i euro (över 80 procent av de lettiska lånen har tagits i euro). En devalvering är emellertid ingen lösning, utan drabbar också arbetarklassen i form av högre priser. Dessutom kommer en devalvering inte att utgöra någon garanti mot nedskärningar.
Ingen kapitalistisk krispolitik kan ta Lettland ur det strypgrepp som banker, företag och kapitalistiska institutioner håller om landet.
För att lossa strypgreppet krävs en kamp för att inställa betalningarna, inga mer pengar till bankirerna – avskriv skulden, stoppa IMF:s och EU:s utpressning, för en ny regering som står för en demokratisk och socialistisk politik.
Per Olsson
